31 mars 2013

Vet vi vad vi äter?

Jaha, då är en stor del av påskhelgen aväten, och ingen häst har passerat mitt matbord. Åtminstone inte enligt vad jag tror - i dessa dagar kan man ju inte vara helt säker! Läser om dokumentären "The Horsemeat Banquet" som sändes på BBC3 i onsdags, där det visade sig att i en "lamb curry" som köpts i en hämtbutik fanns inte en tillstymmelse till lamm. När programmakarna lämnade in rätten för DNA-analys fann laboratoriepersonalen kött, men man har inte kunnat fastställa vilken sorts. Man har kunnat utesluta lamm, nöt, kyckling, gris, get, häst och t.o.m. människa (!), men har lämnat möjligheten öppen att det kan röra sig om katt eller hund. En av analytikerna säger att det hela är skrämmande, eftersom det inte rör sig om något kött som man hittat i mat tidigare. Varifrån kommer det, var har djuret slaktats, har det skötts hygieniskt, och har det varit utsatt för bakterier? Frågorna hopar sig!

Inte heller de andra rätterna som man köpte gick fria från anmärkningar. I hamburgaren saknades egentlig köttfärs, den innehöll blod och djurhjärta, och i biffen med svart bönsås var det väldigt lite biff, däremot fanns där kycklingblod och kycklingrester. Jo, en rätt innehöll faktiskt det den skulle bestå av, nämligen lammkebaben, vilket överraskade provtagarna, eftersom just kebaben inte har det bästa rykte i deras kretsar.  

En lyxkrog i Stockholm är mer öppna, när de meddelar att man tänker preentera avsmakningsmeny med rätter gjorda på hästkött under försommaren, och med hästlasagne som förrätt. Ironiskt nog sammanfaller detta med den stora hästfesten Elitloppet sista helgen i maj. Annars har väl inte hästlasagne riktigt funnit sin plats på matrankingen - det var ju inte mer än någon vecka sedan som utgallrad lasagne delades ut till Stockholms fattiga. De 400 portionerna hade en strykande åtgång, och var utdelade på en kvart. Och efterfrågan på hästkött är stor även hos andra samhällsklasser. Hos en köttleverantör i Hästveda (!) var t.ex. allt hästkött slutsålt när pressen hälsade på i mars. En hästköttälskande kund säger att "om jag köper hästkött och det kommer fram efter en vecka att det inte är hästkött - då är det ett problem." (Han skall kanske vara glad att han inte bor i London?)

Tyvärr har det visat sig att hästar som tagits emot på slakterier tidigare bl.a. behandlats med fenylbutazon, trots att djur som tillförts detta inte får avlivas för att användas i livsmedelsproduktion. Så för min del får som tidigare meddelats hästköttsbiffen allt anstå, åtminstone till dess Jordbruksverket och Livsmedelsverket kan garantera att köttet är fritt från medicin.

30 mars 2013

Sån är du!

 Spencer Gore: Interior (Wikimedia)
Spegel, spegel på väggen där...

Jag hör inte till den kategori bloggare som har koll på vad eventuella besökare är mest intresserade av, eftersom jag skriver vad som faller mig in. Men idag kollade jag vad som tydligen lockar mest läsare för tillfället, och utfallet överraskade mig en smula. Följande inlägg verkar mest "heta" just nu:
 
Sagostunden (februari 2007), 25 vyer
Skaffarefolket, sin tids festfixare (juni 2009), 6 vyer
En kyrka i Svältorna (juli 2008) 4 vyer
Där står tomheten öde och kal (september 2008), 4 vyer
En turistfälla jag undviker (juli 2010), 4 vye:

Mest sökta ord var "Ålgårdsstrand" med 5 sökningar.

Detta får mig att se dig, besökare, framför mig som en konst- och kulturhistoriskt intresserad resenär med fallenhet för berättande. Fast det behöver jag ingen statistik för att begripa - det har jag ju förstått hela tiden!

Dags att blicka framåt!

Chronos

Så var det dags igen - i natt går vi över till sommartid, och jag gör det lätt för mig genom att reprisera fjolårsinlägget i samma ämne. Här är min egen topplista över de bästa tipsen om åt vilket håll man skall vrida visaren i kväll så att man vaknar på rätt sida i morgon:

1. På våren ser man fram emot sommaren och vrider då timvisaren framåt, medan man på hösten ser tillbaka på sommaren och vrider därmed timvisaren tillbaka en timme.

2. Vi ställer fram utegrillen ur förrådet när vi byter till sommartid, och ställer tillbaka den när vi övergår till vintertid.


3. "Spring forward, Fall backward!"

(När man till slut memorerat alla minnesramsor så inser man att det på svenska kort och gott räcker med frasen "fram och tillbaka"...)

P.S. Kan förresten vara läge att blicka tillbaka ibland också! Fann (och tog bort) ett inlägg från den 6 april förra året. Där skrev jag att SMHI varnade för snökaos och vinterväder i stora delar av landet under påsken, som då inföll en vecka senare än i år. "Glöm den snö som föll i fjol" heter det ju, och det hade jag faktiskt gjort! Tycker f.ö. att det är bättre med en sen vår än när den kommer tidigt och avbryts för bakslag.

29 mars 2013

"Tiden är inne"

Så skedde då invasionen, och i stora horder vällde de över gränsen och spred skräck och förvirring i grannlandet. Nordkoreanerna? Nej, jag talar om norrmännen, som igår traditionsenligt intog sin gamla besittning Strömstad. Sverige svarade med hästpatruller, polisbåtar, -helikopter och stängda systembolag. Fast den lokale polischefen verkar ganska luttrad, och säger till norsk press att  "han synes det er hyggelig med det norske besøket". Ja, det är ett friskt folk, dessa norrmän! Medan vi, søta bror, kryper ihop i kylan och ber om vårens snara ankomst så ropar norrmännen något om "tidenes beste påskevvær" innan de frustande försvinner in i första bästa snödriva.

Vi har ju redan varit inne på Nordkorea, och många av oss har nog fått morgonkaffet i vrångstrupen inför de svarta extravinjetterna och krigsfeta rubrikerna i framförallt svensk kvällspress. Kim Jung-Un står i begrepp att angripa USA, och det verkar bara vara ren tur om inte vargavintern skall övergå i atomvinter redan innan påsken är över. Ja, situationen är förvisso bekymmersam, men det underliga är att när jag nu på morgonen surfat runt till de större tidningarna i omvärlden så finns det ingenting eller på sin höjd små notiser om det eskalerande läget på Koreahalvön. Man skall givetvis inte underskatta den galne diktatorn, men frågan är varför just vi Sverige tycks bedöma läget så mycket allvarligare än vad omvärlden verkar göra. Om vi verkligen står på randen till WWIII borde väl FN:s generalförsamling suttit i extramöte vid det här laget?



I övrigt kan noteras att Vatikanen gått ut hårt den här påsken. Den nytillträdde påven Franciscus har under skärtorsdagen varit  i Romfängelset Casal del Marmo och tvättat och kysst tolv unga (och troligen) generade  fångars fötter. Kanske en oväntad konkurrent för fotfiskpedikyristerna att se upp med? 

Franciscus företrädare Benedictus XVI har å sin sida önskat ge katoliker runt om i världen "en sista gåva" i samband med sin avgång genom att åter visa Turinduken, den svepning som Jesus påstås ha legat i efter korsfästelsen. Motiveringen till visningen låter kryptisk och skulle kanske kunna duga för Dan Brown att skriva något på. Nu visar det sig dock att det "händelsevis" är en bok av andra författare på gång redan idag. Den heter  Il Mistero della Sindone, Mysteriet med svepningen, och sägs innehålla "häpnadsväckande uppgifter" om svepningen. Att påven i samband med boklanseringen visar svepningen är väl ett tecken på att även Vatikanen är med sin tid.

Till sist fick jag igår ett bevis på de hårda livsvillkoren för oss pensionärer. Träffade en för dagen något framåtböjd f.d. kollega på stan. På frågan hur det var fatt berättade han att han hade ryggskott, vilket jag i och för sig redan anat. "Jaha, du kanske gjorde något tungt jobb igår då?", frågade jag försiktigt. "Ja, jag löste Soduko", stönade han.  

25 mars 2013

Lite på sniskan


Föregående inlägg handlade ju om "världssömndagen", vilket får mig att tänka på den relaterade p-dagen. P-dagen eller Påskebrygdagen är den dag då de danska bryggerierna avtäcker årets kollektion av påsköl. Detta sker den första fredagen i mars, vilket i år lämpligt nog inföll den 1 mars. Enligt danska Wikipedia har man tradition att "på universiteter, hjere læreanstalter og andre undervisningsinstitutioner fejre P-dag, når denne bryg lanceres". Något sådant skulle väl inte kunna komma ifråga här i Sverige, inte ens på Chalmers? Där har studenterna nog aldrig helt lagt ner tanken på en pipeline mellan Pripps och kårpuben, men en påskebrygpipeline från Danmark skulle väl bli lite mer svårgenomförbar, om än inte omöjlig.

För att detta inlägg inte skall tas som ohöljd reklam för dansk ölkultur vill jag genast inflika att jag inte är någon anhängare av danskt påsköl. Numera. Annat var det i ungdomen, då jag likt många andra unga på den tiden var ölromantiker, där man i triumf hemförde full ranson (vilken då var betydligt blygsammare än i dag)  paaskebryg från Danmark. Enda inköpsskälet var att den var starkare än vanlig dansk luxusøl. "Heliga enfald" säger jag idag (vilket inte hindrar att jag faktiskt har två Three Hearts påskebrygd på kylning...). I Danmark fortsätter man dock med att hylla sitt paskebryg, och försäljningen har ökat med hela 19% i jämförelse med fjolåret, enligt danska källor. "Højtidsbryg i almindelighed bliver mere og mere populært, fordi det jo stikker ud i forhold til almindelige hverdagsting. Den almindelige frikadellepilsner, altså øl, der har fin kvalitet, men ikke tænder festlysene i ret manges øjne, vinder ikke længere ret mange hjerter, "säger ölkännaren Ole Madsen en smula poetiskt till foodculture.dk.

När vi ändå är inne på det detta skadliga ämne ser jag i dagens NA exempel på vad alkoholen kan ställa till med. Det så pampigt lanserade Bergslagens Destilleri i Nora hotas nu med vräkning, en inte helt ovanlig följd där alkohol varit inblandat. Destilleriet, som tänkt sig tillverka whisky, har haft en motig uppstart. Nyckelpersoner har slutat, och för en månad sedan hotades man av konkurs. Nora kommun, som satsat tjugo miljoner av skattebetalarnas pengar för att skapa lämpliga lokaler för verksamheten, lär ha huvudvärk idag på grund av spritproblemen. På frågan om man gjort rätt som som satsat så mycket pengar på att anpassa sig efter destilleriets behov svarar vd för Nora fastigheter "I det här skedet så kan man ju ställa sig den frågan förstås. Men det här affärsprojektet har fängslat många, och vårt fastighetsbolag har varit berett att göra de här investeringarna för att få till den här attraktionen." Ja, nog kan projektet fängsla många, men om det är en "attraktion" värd pengarna, det kan väl bara noraborna svara på.

I Norge har man däremot lagt krut på annat! Där tänker försvaret handla sprit för sextio miljoner enligt vg.no. Inte för att supa fienden under bordet, utan för att man tagit kontroll över spritförsäljningen på landets militära mässar. Det norska försvaret tänker spara in på utgifterna genom att själva köpa in och potionera ut spriten. Skönt ändå med vår nordiska militär - andra länders militär tar kontroll över regeringsbyggnader och liknande, här tar man kontroll över spritförsäljningen på mässarna! Att militären inte spottar i glasen kan man utläsa i att det på en enskild norsk mäss såldes dryckjom för 1,2 miljoner förra året, och då kostar ändå ölen, vinet och brännvinet bara ungefär hälften av vad det skulle kosta ute i en bar på byn. "Årsaken er at messene drives som medlemsklubber, alkoholen selges til selvkostpris, og ingen av dem går med overskudd", konstaterar VG. Enda oroshärden i sammanhanget tycks vara att spriten är reserverad för officerare, vilket det länge grymtats över ute i leden. De värnpliktiga tycker att även de borde "få nyte en kald pils når arbeidsdagen er over". Någon revolution som hotar deras kaptenlöjtnant lär dock inte de norska officerarna behöva frukta, utan bassarna får nog fortsätta att smyghutta på luckan. Drar mig i sammanhanget till minnes en manöver i Kilsbergen i slutet på sextiotalet, där vi hade en kompaniafton som blev riktigt blöt, från befäl och ner till oss beväringar. En av mina kompanikompisar blev så full och glad att han knallade in på fältmässen, som händelsevis var tom för tillfället. Där satt han och spelade grammofon, drack konjak och rökte cigarr till dess fienden (=befälen) kom på honom. Vi hälsade på honom i arresten veckan efter.  



21 mars 2013

Vaket


Morgonnyheterna på TV är en lyx som jag som nybliven pensionär inte riktigt tagit till mig riktigt, trots att jag är uppe i ottan såväl i helg som i socken. I morse bänkade jag mig dock framför apparaten, och hamnade mitt i ett samtal med råd om sömn, uppenbarligen är det internationella sömndagen idag. Då var det för sent att gå och lägga sig igen, annars borde man kanske fira den här dagen som sig bör - med att sova! Speciellt som vädret inbjuder till att hålla sig i idet...

Men nu var jag som sagt redan uppe, och i stället för att ta en sovmorgon har jag surfat runt lite på begreppet internationella sömndagen. Det märkliga är att detta evenemang enligt kalenderuppgifter och nyhetskällor mycket riktigt infaller idag, men lika många verkar fira sömndagen den 15 mars, t.ex. worldsleepday.org, och de borde ju veta, kan man tycka! Kan det vara så att några har försovit sig?

En som definitivt gjort det är den taiwanesiska golftjejen Yani Tseng.Yani hade på onsdagen chansen att återta sin position som världsetta på damernas golfranking. Dessvärre råkade hon dock försova sig, och missade sin tee time (ej att förväxla med tea time!), enligt vad US LGPA Tour låter meddela till en förmodligen yrvaken golfvärld. Nu är nästa starttillfälle den 4 april för Yani Tseng, och det är bara att hoppas att hon vilat ut till dess!

Så här med arbetslivet bakom mig sedan några månader måste jag medge att jag finner viss njutning i att läsa spännande ursäkter från medmänniskor som kommit för sent till jobbet. Här är några berättelser direkt ur livet. Observera att ingen antydde att de försovit sig (eller firat World Sleep Day)...
  • En morgontrött kvinna råkade på vägen till jobbet tappa sin portmonnä i en tidningsautomat med myntinkast och kunde inte få ut den eftersom växeln låg i portmonnän.
  • Killen gick hemifrån och såg inte förrän han satt i bilen att han råkat ta sin sambos skor på fötterna, så han måste gå tillbaka för att byta.
  • En kvinna påstod att hon blivit försenad för att körriktningsvisaren inte fungerade åt vänster, så hon måste köra högersväng hela vägen till jobbet.
  •  Grabben kände sig i vägen i fikarummet på morgonen, så han valde att komma lite senare i stället.
  • Damen blev försenad för att hon måste trä en regnrock över sin ankstaty i trädgården, eftersom det väntades regn under dagen.
  •  En stackare råkade äta upp sin frus frukost, så han var tvungen att laga en ny till henne.
  • En fåfäng kille skulle fixa håret innan han gick till jobbet, men klippapparaten lade av mitt i klippningen, så han måste vänta på att frisören skulle öppna.
  • Kvinnan råkade åka till sitt förra jobb av gammal vana.
  • Han trodde han körde sin son till dagiset, men när han kom fram och tittade i baksätet kunde han konstatera att han råkat ta med hunden i stället. (*Björn Hellberg?)
  • En trött kille hade stått och väntat på hissen på sitt våningsplan i tio minuter innan han kom på att det inte fanns någon hiss i huset.
  • En tjej trodde att hon vunnit en jättevinst på lotto kvällen innan och hade tänkt sluta, men när hon kontrollerade kupongen på morgonen såg hon att hon hade rättat fel. 
  •  Den anställde hade grälat med sin fru under helgen, och när han skulle ta sina bilnycklar på måndagsmorgonen hade hon frusit in bilnycklarna i ett isblock.
  • En för tillfället duglig motivering hade damen som tappat sina bilnycklar i snön och måste vänta på att snön smälte bort under dagen för att hitta dem.
Sov gott! 
  
*Fotnot: historien om förväxlingen mellan sonen och familjens hund som Björn Hellberg berättat i bl.a."På spåret" var enligt vad han senare medgivit en skrönaFast den var så bra att jag föredrar att fortsätta tro på den...

18 mars 2013

Baby, it´s cold outside!

 Den stränga vinter de starke kalla vår...
 (Egen bild från i onsdags.)


"Efter en lång tids studier av klimatets variationer har jag kommit fram till att rymdvädret talar för att vi sannolikt går mot en kallare period än en varmare. Vi kan redan nu befinna oss i inledningen till en liten istid, som kan behålla sitt grepp tiotals år framöver.
Ett kallare klimat medför givetvis stora effekter för samhällsplaneringen.
Det är hög tid att rusta så att samhället fungerar även i betydligt kallare klimat."


Orden är inte mina, utan de skrevs av Wibjörn Karlén, klimatforskare och professor i naturgeografi vid Stockholms universitet i en debattartikel i Expressen i januari 2010 under rubriken "Lilla istiden kan redan vara här". Ja, studerar man långtidsprognosen så börjar man känna att det kan finnas pengar att göra i att köpa upp lager av pjäxor och öronlappar nu!  Man kanske skulle bunkra upp med vetemjöl också, för att slippa bark i brödet en tid åtminstone, och tids nog kanske vi får blanda hästkött i lasagnen...

Hade vi levat i de gamles tid hade vi börjat ana att fimbulvintern är över oss. Fimbulvintern var enligt Wikipedia en vinter som Valand trollat fram, och den varade i tre år utan någon sommar. Befolkningen skulle inte ha haft några problem att se varslen: kometer, solutbrott, påvens avgång, ekonomisk kris i sydeuropa, en galning vid makten i Nordkorea, tiggare på gatorna, vargar inne städerna långt nere i södra Sverige och datumlappar som tagit slut i Mayakalendern.  Det är i tider som denna som Krösa-Maja plockar fram sparkstöttingen ur uthuset och drar iväg i riktning krogen i Vimmerby - Hujedamej, let´s go get stoned!

Nja, fullt så illa är det (förhoppningsvis) inte, men jag föreslår att vi gör en Friggebo, vi sjunger en sång så blir allting bra sedan! Varför inte "upp i skyn skola svalorna flyga, ty det kommer, det kommer en vår"? För visst gör det det, frågan är bara när? Man kan ju alltid hoppas att det inte blir som år 1838! Det året kunde man i Wermlands Tidning läsa att isen på Vänern en bit in i maj var så tjock att man fortfarande kunde åka med häst och släde på den, och den 16 maj meddelades från Karlstad:  "Slädföre och slädparti mitt uti blomstermånaden är något så pikant och ovanligt, att det i sitt slag måste få gälla såsom en märkvärdighet. Efter kalla dagar i förra veckan inträffade förliden måndag en stark snöyra, liknande den vi hade om vintermarknaden, och föret var redan strax efter middagen så gott att slädar och dombjällror kunde börja sin vinterliga rond omkring gatorna. En mängd unga herrar företog sig i glädjen över det vackra majföret ett slädparti till herr Stenströms nyligen öppnade sommarrestauration Åttkanten öster om staden, dit man troligen förr aldrig gjort en dylik färd. Några berättas hava på denna färd utrustat sig i vargskinnspäls och sommarhatt. Temperaturen var dock ej oblidare än -2. Snön kvarlåg över gårdagen och åkningen fortfor, ehuru lenväder ingått." Burr!

11 mars 2013

Nu mobiliserar kvällspressen gråterskorna

Lunchdags i folkhemmet (montage)


En 97-årig dam avlider stilla i sitt hem, omgiven av sina närmaste. När en så gammal människa befrias från alzheimer och kroppsliga krämpor ser väl de flesta av oss det som en lättnad för huvudpersonen själv och de närmaste. När kvinnan råkar vara prinsessan Lilian försöker dock gråterskorna i kvällspressen förvandla det till något slags tragedi, och Aftonbladet ber oss "skriva vår sista hälsning till prinsessan Lilian".

Jag vet inte särskilt mycket om denna dam, mer än att hon var en kvinna född under mycket enkla förhållanden i Wales. Hon sägs ha varit mycket en mycket charmig och rolig person, och hennes liv med framlidne prins Bertil beskrivs ofta som "århundradets kärlekssaga".

Allt detta är gott och väl, men det som gör mig beklämd är medias svassande för kungligheterna. Tidningarna skriver om "kungabarnen" i ett tonläge som påminner om femtiotalets veckotidningar och SF-journaler. Att kronprinsessan har gift sig och fått barn med en man av folket hindrar inte denna nyunderdånighet som infunnit sig. Nu finns det förvisso motpoler även bland journalisterna t.o.m. på Aftonbladet. Peter Kadhammar, skrev för några år sedan följande: "Så fort det kommer till kungahuset blir svensken underdånig intill yttersta fjantighet eller oresonligt bitter och föraktfull. Fjantigast av alla blir journalisterna. Vardagens språkliga ambitioner slängs över bord och fjäsket känner inga gränser." Även Åsa Linderborg på samma tidnings kultursida har reagerat, och skrev (också för några år) sedan just om att "kungafjäsket vet inga gränser".

Men vad hjälper det när nyhetsredaktionen vällustigt inbjuder oss att skriva hyllningar "till Madde och Chris", och tidningens speciella hovbloggare skriver propaganda som "Låt er inte luras av att kungen ofta kan ge ett bistert intryck när han representerar vid mer högtidliga tillfällen eller håller tal. Den sidan finns inte hos honom när han träffar folk ute på gatorna. Istället är det en ganska varm kung som visar sig..."?

Allra värst är dock förstås Expressen och deras speciella hovlakej. Hans skriverier i samband med Madeleines tidigare relation med en djursholmsbrat borde bilda skola i avskräckande syfte på alla rikets journalistutbildningar. Fast det värsta är ju faktiskt trots allt inte dessa enstaka individer, utan som Jan Guillou har uttryckt det: "Det sorgliga är att denna förljugna journalistik är så lönsam, trots att den fjäskar för människans lägre instinkter. Eller i värsta fall just därför."

Men allt detta jordiska tingeltangel är förstås prinsessan Lilian nu lyckligen befriad ifrån. Så min sista hälsning till prinsessan via Aftonbladet skulle nog ha blivit ett enkelt "grattis!"

P.S. Hovet låter nu meddela att kronprinsessan Victorias namnsdag som skulle ha firats på Yttre borggården i morgon ställs in. Om det inte heller blir allmän flaggdag framgår inte av Aftonbladets kungörelse.

 Jag har alltid haft för mig att namnsdagar är något att fira till dess man börjar i skolan ungefär,  eller möjligen med kaffe och kakor inom familjen för vuxna. Men det här firandet av trettiofemåriga "kungabarns" namnsdag med allmän flaggdag i hela riket påminner lite grann om personkult á la Nordkorea. Är det inte dags att förpassa även de kungliga namnsdagarna dit de här hemma - inom familjen? Det räcker mer än nog att flagga på de kungliga födelsedagarna... D.S.

10 mars 2013

Vann rätt låt?

Hade egentligen tänkt titta på schlagerfinalen igår, och eftersom jag inte sett någon av uttagningsomgångarna var jag helt nollställd. Och är så även idag, eftersom det kom en fest emellan! Jag vet alltså inte om "rätt låt vann", och känner inte för att köpa någon kvällstidning idag för att läsa femton sidor om "mellodramen". Tyckte att det var upplyftande att vi kunde sitta tolv vuxna människor runt ett bord igår utan att någon ens föreslog att vi skulle koppla på TV:n!

Fast de senaste dagarna har jag faktiskt lyssnat en hel del på en melodifestivalslåt, nämligen Noora Noors "Gone With The Wind" som deltog i de norska uttagningarna 2011. Av någon outgrundlig anledning vann den inte, det måste ha varit en jättetavla från norskt håll att inte skicka den - hör och se själv!

5 mars 2013

"Fritt" eller "förbud"?


För några dagar sedan skrevs det i tidningarna om en kaféägare på Kungsholmen i huvudstaden som tröttnat på föräldrar som låter sina barn leka fritt bland borden medan de själva ägnar sig åt sina egna bekanta, per pad eller IRL.  "En dag kunde personalen räkna till 18 barnvagnar inne i lokalen samtidigt", konstaterade innehavaren. Så i lördags satte han helt sonika upp en skylt med texten "För allas trevnad råder barnförbud i lokalen"  på dörren, vilket inte helt oväntat lett till en veritabel ström av "för- eller emot"-åsikter. En tidning har frågat sina läsare om man ska kunna förbjuda barn på fik och restauranger, och av 37002 hittills inkomna svar har 77% svarat "ja" på den frågan, och liknande svarsbild blev det när SR ställde samma fråga till sina lyssnare.

Nu spelar det ingen roll vad allmänheten tycker, för nu har DO yttrat sig om att det inte är "tillåtet att ha åldersgräns av kommersiella skäl", och ställd inför hot om saftiga böter valde kaféägaren att rent bokstavligt "ta ner skylten". Frågan är dock om förbudet verkligen är upprättat av "kommersiella skäl" - ägaren berättade att en ur personalen blev bränd av spillt kaffe när hon snubblade över ett barn. Vad skulle t.ex. huvudskyddsombudet säga om olycksriskerna - och än värre: vad hade hänt om det gått så illa att barnet hade fått det heta kaffet över sig? Hade ägaren drivit ärendet som en skyddsfråga kan man ju fundera över hur myndigheterna sett på saken. Eller vad händer vid en utrymningssituation när det står 18 barnvagnar mellan bord och i gångar? Hur som helst, något säger mig att Nellys Café kan räkna med en ökad tillströmning av föräldrar med barn den närmaste tiden - det brukar ju fungera så...

Som av en ren händelse (?) kunde man på radionyheterna i morse höra om hur "hotell med lägsta åldersgräns 16 år är charterbranschens nyaste snabbväxare både i Sverige och utomlands", och sedan tidigare vet vi att undersökningar har visat att nästan 75% av resenärerna på flyget stör sig på barn ombord (vilket ju väl överensstämmer med procentsatsen för alla som vill kunna förbjuda barn på fiket!). Återstår att se om DO:s långa arm även når ända till Platanias och Kamalas beacher...

Till sist är väl den springande frågan - "var kommer barnen in"? De som en dag tvingas ta ansvar för sina latteföräldrar...


Vad är det som händer?

Oskyldig resenär



Knappt har vi hunnit hämta oss från meteoritnedslaget vid Uralbergen förrän en husvagnsägare i England drabbas av ett oväntat nedfall av mindre trevligt slag. En isklump bestående av avföring från en flygplanstoalett brakade nämligen rätt genom taket på hennes husvagn, lyckligtvis utan att orsaka någon kroppsskada. "Isblocket måste ha varit minst 45 centimeter brett. Det var brun och gul is överallt. Efter sex, sju timmar hade fortfarande inte allt smält än", säger husvagnsägaren. Verkar som om hon drabbades av apati av chocken, eftersom hon uppenbarligen satt och iakttog hur isklumpen långsamt smälte! (Till skillnad från nedfallet i Ural har inte allmänheten synts försöka plocka upp delar av det här nedfallet.)

En talesman för engelska flygfartsverket ("flight fart" på engelska kanske?) tror att det hela beror på något slags "läcka", och att ingen kan hållas skyldig, mot vilket husvagnsägaren helt förståeligt invänder att "någon borde vara det, jag hade kunnat dö".
 
Och så var det här med hästarna i köttbullarna på IKEA. Det är klart att vi blev upprörda, men vad skall IKEA-kunderna i Kina säga då, som fått två ton chokladkakor från Sverige innehållande avföringsbakterier? Om bakterierna kommer från häst eller människa framgår väl inte riktigt, och inte blir man riktigt klokare av vad den pressansvariga på IKEA säger, nämligen; "Jag vet för lite om det här just nu, men är det så att vi hittat de här ämnena kan det vara så att vi har gjort oss av med produkten". Jo, det är klart, men frågan är väl på vilket sätt. (Senare har IKEA låtit meddela att föroreningen i chokladen fanns i tårtor av märket Almondys. Att man påpekar att tårtor ur samma parti inte sålts i Sverige gör det ändå lätt motbjudande att någonsin plocka upp min icke IKEA-köpta Almondytårta ur frysen... Som sagt - vad är det som händer?)

Nej, jag tror att vi s.a.s. skiter i det ämnet, och kastar över oss nästa mysterium. Hovdestalunds krematorium i Västerås har under natten drabbats av att någon krossat en ruta. Från insidan, eller "från andra sidan", som de väl skulle säga i något av alla dessa parapsykologiprogram som det dräller av på TV! Jag förmodar att polispatrullen kollade så att det var fullbelagt i köande kistor, så att någon inte tröttnat på väntetiden och gått sin väg...

Vet inte riktigt vad det beror på, men det känns som om det senaste nyhetsdygnet gjort tillvaron lite mer oförutsägbar.