10 oktober 2006

Yxan i eldstaden

Yxskallen i profil (Eget foto)
Sommaren 1987 avverkade jag några etapper av Hallandsledens södra del. Den första dagen klarade jag av 17 kilometer i kuperad terräng, en tuff början som dock gick bra. Ett av rastställena på vägen låg mycket vackert beläget på en ås och vid en friskt porlande bäck. Efter att ha pustat ut lite såg jag mig omkring på platsen, och när jag kastade en blick i eldstaden såg jag ett yxhuvud, som tydligen använts som sotraka av andra vandrare. Yxan var handsmidd och verkade vara av respektingivande ålder. Tyvärr var den så tung att den inte gick att ta med, så jag lade den därför i skydd för att kunna hämta den senare, och där har den blivit liggande (om ingen annan funnit den vid det här laget). I början tänkte jag på den varje sommar när jag planerade mina utflykter, men numera har den närmast blivit en symbol för det ouppnåeliga. Det händer dock att jag fortfarande kan fundera över hur den hamnade vid vindskyddet och dess tidigare öde. Det är uppenbarligen ingen "stridsyxa", utan en väl använd arbetsyxa. Vem använde den, och när gjorde han det? Det lär jag aldrig få veta, och det är kanske just därför som den återkommer i mina tankar då och då...

6 kommentarer :

eivor sa...

Det är ju tyvärr så att man inte kan få svar på allt man ser och undrar över.
En del saker får nog bli ett frågetecken.
Annars blir hjärnan för full. Den får rensas ibland, precis som datorn. Jag tycker där finns en del likheter: Dator och hjärna.
Goddag yxskaft :) Eivor

Ptr sa...

Du har säkert rätt i det fallet, Eivor Fast jag har ju inte grubblat över den här yxan dag och natt i 19 år! Jag håller just nu på att scanna gamla diabilder, och då blev den aktuell igen.

Nu är jag så full i fasen att jag hoppas att Rune dyker upp och berättar hur gammal yxan kan vara ungefär. Jag är säker på att han vet det!

Catrin Mattsson sa...

Jag tycker att vissa mysterier kan få förbli olösta... Då kan manju själv fantisera ihop flera alternativa spännande senarion!

I vilket fall så tycker jag att det var en fin bild.

/Catrin Mattsson

Ptr sa...

Välkommen Catrin! Instämmer även med dig, och det har allt hänt att jag har sett en del figurer med yxan på axeln framför mig i fantasin...
Det är dessutom en fin miljö där jag hittade den, så det kanske kan bli en liten novell så småningom, vem vet? ;-)
Apropå "noveller" så finns det en sådan på Vilopuls om någon är intresserad. (Länken Vilopuls är högst tillfälligt öppnad igen.)

MVH
Peter

Anonym sa...

Nähä du Peter kan inte säga hur gammal den är. Men 1800 kallt nån gång gjorde nog byasmeden den. Däremot är den väl använd för att klyva ved troligtvis. För den har en skalle som har gett vedkilen många hårda smällar och ögat är verkligt deformerat. Eller också har en slägga använts för att slå ner den, vilket kanske är troligare. Senast den var med var nog under 2:a världskriget när hela Sverige, även stadsborna, måste elda med ved. Nöjd me svaret.
rune

Ptr sa...

Tack Rune, jag anade att Du skulle höra av dig, och jag är mer än nöjd! Just i dagarna skulle jag inte våga hämta yxhuvudet, för nu har tydligen älgjägarna ihjäl varandra i Halland...
Och i Dalsland har man tydligen skjutit av två jägare ytterligare - vad är det som pågår? Snart får väl älgarna gå med orange bindel i kronan, så att ingen förväxlar dem med människor och skjuter dem av misstag...
Hälsn.
Peter