15 februari 2009

Dödskul(t)


Dödsannonsernas symboler på tidningarnas familjesidor blir allt mer fantasifulla, vilket kanske framgår av den lilla bygdemålning som jag kombinerat ihop från samlingen hos en begravningsbyrå. Nu berättar DN om någon som hade en semla i sin dödsannons. Kanske ligger det en sista protest i det valet - vi lägger ju på locket på kistan, medan vi lyfter locket av semlan?

En professor i religionssociologi som intervjuas i tidningen verkar lika tolerant som språkprofessorn på radio. Vi tycks få göra i stort sett som vi vill i valet av symboler, en frihet som känns en smula ovan i vårt annars så reglerade land. Religionssociologen berättar bl.a. om en man som hade ett grishuvud i sin dödsannons, eftersom han tydligen hade ett smeknamn som tydde på kopplingar till detta djurs fysionomi. Eller hette mannen möjligen S-O i förnamn? Vår professor nämner också en dödsannons med en skrattande motorcyklist som symbol. I den konstaterar de nämast sörjande (som här väl verkar ha varit närmast glada?) lätt upprymda att "Nu har glade, tjocke NN dött".

Fast visst kan vissa dödsannonser fortfarande väcka anstöt! I en annan artikel i samma tidning för några år sedan nämns en annons över en "död krigare", där sorgebeskedet pryds med en symbol för en kriminell organisation. Där gick tydligen gränsen för många...

Åter till vår semlevän! Han (eller hans närstående) har den goda smaken att anknyta till Barry Manns gamla höjdare "Who put the bomp" i sin dödsannons. Själv har jag hotat mina nära med att jag kan tänka mig en låt av Sven-Ingvars vid utmarschen. Skulle ha varit roligt att se deras minspel när "Börja om från början" tonar upp just när de tror att allt är över! Fast jag har börjat fundera på om inte "Jag ringer på fredag" också kan bli bra.

2 kommentarer :

Tuwa sa...

Va "lustigt" att du skriver om döden... ja, döden o döden, det runt omkring. Jag håller som bäst på med vita arkivet (nej, jag bakar inte). Det kanske inte e dags för mig riktigt än men det är lika bra att "stämma i bäcken". Då e det ju klart den dan "det bär iväg". Då tar jag "Stairway to heaven"... *L* eller "Goodnight sweetheart well it´s time to go"...

Ptr sa...

Aha, vita arkivet ja - det har jag reviderat ungefär vart femte år, eftersom ryktet om min död ständigt visat sig vara betydligt överdrivet. Vad som i upplaga ett påminde om en statsbegravning är nu reducerat till en skrotningsprocess, så jag skall be att få återvinningssymbolen i min annons. Som förpackning kan jag tänka mig en sådan här.

Ber att få gratulera till ditt musikval förresten! Om jag skulle revidera mitt eget val lite så tror jag att den här sången skulle kännas bra.