Puttgarten (egen bild)
Även om våra blickar om våra blickar och vår upptäckarlusta allt mer vänds mot rymden innebär det inte att vi har genomletat alla skrymslen på den här planeten efter allt som är okänt för oss, vilket väl bland annat fyndet den här veckan av en jättebläckfisk utanför Nya Zeeland visar.
Det finns c:a 1400 miljoner kubikkilometer vatten på Jorden, som täcks till 72% av hav - över 96% av allt vatten på vår planet är havsvatten! Största uppmätta havsdjupet är Challengerdjupet, beläget i Marianergraven i västra Stilla havet, 11034 m djupt.
Bilden här ovan är knappast något exempel på något okänt ur havsdjupen. Däremot har jag ingen aning om vad det vita var som guppade omkring i vattnet hitom färjan mellan Rödby och Puttgarten den där gången i augusti för några år sedan, och som jag upptäckte först sedan jag tittat på bilden vid hemkomsten. Något vågsvall är det inte, och heller ingen skada i filmen, och då återstår gissningar. Segel, döda vitvalar - eller vad? Oavsett vilket så är det en lämplig utgångspunkt, eftersom det nu bär av till havs!
Kon-Tikiexpeditionen 1947 kom nära havsdjupen på ett unikt sätt, då de befann sig lågt över ytan och färdades i det närmaste ljudlöst på sin segling mellan Peru och Polynesien. Thor Heyerdahl skriver i sin bok om en iaktagelse av något svårförklarligt: "En molnig natt klockan två, när mannen vid rodret inte längre kunde skilja det svarta vattnet från den svarta skyn, fick han syn på ett svagt självlysande ljus i vattnet som sakta tog formen av ett stort djur.
Det var omöjligt att säga om det var plankton som lyste på dess kropp, eller om själva djuret hade en självlysande yta, men glimmandet i det svarta vattnet gav det spöklika djuret ett fladdrigt utseende.Ibland var det runt, ibland ovalt eller triangelformat, och plötsligt delade det sig i två delar och varje del simmade oberoende av varandra under flotten. Till slut såg vi tre lysande fantomer som vandrade i cirklar under oss. De var riktiga monster, för varje synlig del var fem famnar lång (drygt 9 meter).
Mystiska och ljudlösa, höll sig våra lysande besökare ett gott stycke under ytan. Det glimmande ljuset på deras rygg avslöjade att bestarna var större än elefanter men det var inga valar, för de kom aldrig upp för att andas".
Något liknande råkade en annan norsk sjöfarare, en ensamseglare, ut för i vattnen utanför Panamabukten. Så här skriver han: "Det var runde lys i overflaten, sirkelrunde lys. Det virket som om de hadde en diameter på rundt 10 meter. Ganske sterke lys, men ikke intense.- - - Sakte, sakte passerte lysene oss på styrbord side, omtrent femti meter unna oss. Jo, lysene hadde nok en diameter på rundt 10 meter, alle sammen. De måtte være omtrent 15 stykker av dem, og det virket som om de dannet en slags uryddig formasjon med omtent 10-20 meters avstand mellom seg".
År 1997 registrerade amerikansk avlyssningsutrustning med sensorerna utplacerade nära 500 mil ifrån varandra ett ännu oförklarat ljud från havsdjupen sydväst om Sydamerika. En gissning bland forskare har varit att det rört sig om en jättebläckfisk, men marinbiologen Phil Lobel vid Universitetet i Boston säger att de inte kan få fram den här typen av ljud som kan avlyssnas här. Han uteslöt inte ens helt att det kan röra sig om någon form av farkost - kanske är det kapten Nemo med sin Nautilus som är ute och rör på sig?
Därmed är det dags att stiga i land efter den här lilla havsexpeditionen, men den som vill fortsätta letandet efter undervattensfenomen har mycket att hitta på Internet. Trevlig resa!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar