Tycke för jycke

(Gammalt vykort)

Enligt Dagens Nyheter har forskare klurat ut att det är en enda gen som avgör om en hund blir av handflateformat eller stor som en ponny. Det uppges för övrigt att hunden är det däggdjur som uppvisar den största storleksvariationen, med ett spann från chihuahuan till den 70 gånger större Grand Danoisen. Jyckarna har varit våra bästa vänner i ungefär femtontusen år. Det spännande är att så tidigt som för tiotusen år sedan började det uppträda småväxta exemplar, och att detta tros vara följden av en medveten avelssatsning för att få fram mindre hundar. "Hundar av en viss storlek kanske var mer användbara i jakt, som grythundar. Eller så var det så simpelt att de fyllde en emotionell funktion. De var gulliga helt enkelt", säger professorn i evolutionsbiologi vid Uppsala universitet Hans Ellegren till tidningen. Visst är det en fascinerande tanke att någon stenålderskvinna bar omkring en liten väskhund långt före Paris Hilton?

Hällristning från Fossum, egen bild. Fler hällristningar här!

Hundarna på hällristningen från Fossum här ovan knackades dit någon gång på 600-talet f. Kr. Vilken ras det rör sig om är förstås omöjligt att säga, men den äldsta hundtyp man funnit i vårt land är av spetskaraktär, begravd vid det som nu är Hornborgasjön för hela 9000 år sedan - kanske en västgötaspetsarnas utmoder? Annars påstås salukin vara den äldsta "intakta" hundrasen, då fynd i Mellanöstern visar att man för 4000 år sedan höll sig med vinthundar som uppges ha sett "exakt ut som dagens salukis", och att det ytterligare tvåtusen år tidigare fanns åtminstone en liknande typ av hund där.

Idag finns det cirka 950.000 hundar i vårt land. Kanske några av de hussar och mattar som ikväll tar ut sin skyddsling för luftning och kvällskissande ägnar en tanke åt det svindlande faktum att de är en del av den femtontusenåriga symbiosen mellan hund och människa...