"Töntrahär!"

Där sker det farliga tågöverfallet ibland, vackra kvällar när månen är gul." (Beppe Wolgers)

Understundom händer det att jag råkar ut för minnesrekyler från barndomen. När jag nyligen tog del av en skildring av livet i gruvorna förr och nu och kom till en beskrivning av den s.k. skjutarens arbetsuppgifter hajade jag till när jag läste om hur han innan sprängning brukade gå runt i gruvgångarna och ropa "tänt var det här" (eller "eld i berget"). Plötsligt förflyttades jag bortåt sextio år tillbaka i tiden, till barndomslandet.

Stigen upp mot Lillskogen hade förvandlats till en viktig järnvägsförbindelse som jag, Kapten Miki, och mina tappra vapendragare Windy och Salasso skulle försvara till varje pris. I Brända Dalen (som låg i höjd med Olssons rabarberland) råkade vi ut för ett länge fruktat anfall från bröderna Nilsson. De kallade sig vid sina rätta namn efter att ha förkastat ett namnförslag om att vara bröderna Stilton. Bengt hade hotat med att gå hem, vilket hade avgjort namnstriden till deras fördel. Nu var de på jakt efter guldet som fanns i tågets postkupé.

En hård eldstrid utbröt, och ingen vet hur det hade slutat om inte Salasso hade tryckt ner mig mot golvet och kastat en dynamitladdning mot bovarna. Just när han gjort det insåg jag att Kapten Miki aldrig skulle låta ens de värsta skurkar bli sprängda i bitar, så jag skrek "töntrahär!" Bröderna Nilsson kastade sig i skydd av tant Elnas vittvätt som hängde på tork, och undkom därmed ännu en gång.

Salasso satte sig ilsket upp från skyddsställningen och blängde på mig. "Du är ju inte klok!", skrek han. "Här kunde vi ha gjort dem till pölsa, och så förstör du alltihop!" Jag försvarade mig lamt med att jag inte gillade pölsa, men det bet inte. "Skall det vara så här så kan jag lika gärna leka med Hedvig!" (Hedvig var Salassos lillasyster som han aldrig dragit jämnt med, så det var en riktig nedsabling som han bjöd på...) "Skall du följa med Windy?", frågade han. "Jag bjuder på saft!" Det avgjorde saken, och just som jag såg hur de två desertörerna cyklade rakt över gräsmattan i riktning mot horisonten träffades jag av en kula mellan ögonen från en av bröderna Nilsson. "Typiskt!", tänkte jag bittert. "Hade jag inte spelat hjälte hade jag också kunnat få ett glas saft."

"Töntrahär!" var trots det tillfälliga bakslaget ett mycket gångbart uttryck i våra strider, och det var först ungefär när Windy tog studenten som det slog mig att uttrycket betyder "tänt var det här!"Vid den tiden hade dock alla krig upphört och Brända Dalen blivit parkeringsplats.

P.S. "Vilda Västern" var ett litet seriehäfte utgivet av Centerförlaget. Första numret utkom 1952, fast Kapten Miki var faktiskt skapad i Italien något år tidigare. Kanske ett förebud om de spaghettiwesternfilmer som blev riktigt populära några decennier senare?