5 september 2006

På drottning Ommas berg

Utsikt över Tåkern från Hjässan (egen diakopia)
"Att åldras är som att bestiga berg, man blir lite andfådd men man får mycket bättre utsikt", påstås Ingrid Bergman ha sagt. En plats som jag absolut inte skulle ha något emot att åldras på är Ombergs Hjässa, 264 m.ö.h! Här uppe härskar friden, man har mångmilsvida utsikt över Vättern och Tåkern, och man kan sitta här i timtal och filosofera och fantisera över det som breder ut sig framför ens fötter. Är man uppmärksam kan man få se såväl kungsörn som pilgrimsfalk, och längre in på berget har jag själv sett kronhjort på nära håll.

Omberg är drottning Ommas hemvist, och det kallas inte för inte för "dimmornas berg" (även om Omma haft vänligheten att lätta på dimslöjan vid mina besök!). Fortfarande gör man överraskande arkeologiska fynd på berget, och vid dess fot ligger Alvastra pålbyggnad, en unik träkonstruktion som uppfördes för 5000 år sedan! Från folkvandringstid finns uppe på Hjässan en fornborg som ett synligt bevis för att bergets betydelse för traktens befolkning, ett halvsekel senare klättrade säkerligen munkarna från Alvastra upp hit för att kanske meditera eller hålla andakt. Tänk om du kunde tala till oss och berätta din historia, du mystiska berg!

En sentida celebritet som gästat Omberg är (förstås!) Verner von Heidenstam, som på midsommardagen 1908 höll ett tal inför "många tusen person" på Hjässan. På tidstypiskt högtravande sätt uttryckte han då sin kärlek för trakten:
" Och vilken bygd är det inte, som breder ut sig omkring oss! Här under oss åt ena sidan de öppna östgötafält, som fädrens arbete gjort bördiga och rika och där trivsam gladlynthet har bo innanför gårdsgrindarna. Och där i väster nedanför skogsåsarna den blåaste bland sjöar, där man åt två håll inte ser land. Skymde ej grantopparna, skulle jag härifrån kunna se de avlägsna Tivedshöjder, mellan vilka jag hade mitt barndomshem. Högt inför de tusen som här är samlade vill jag tacka mitt öde för att jag fått en sådan födelsebygd. Det är gåva som doftar glädje till livets sista stund".

År 1925 besökte en annan bemärkt person, Astrid Lindgren, i unga år berget. Hon hade förvisso inte samma fallenhet som Heidenstam för högtidliga ord, men att hon föll pladask för platsen förstår man av vad hon då skrev i en reseberättelse i Vimmerby Tidning: "Finns det något vackrare berg på jorden? Var ser man en vackrare utsikt, än den från Ombergs hjässa?" Ja, inte för att jag själv har rest så mycket ute i världen, men jag har i alla fall inte heller hittat ett vackrare berg, Astrid!


Vy över Vättern från Ombergs Hjässa (egen diakopia)

2 kommentarer :

Anonym sa...

tack för berättelse.jag skall besöka ombergd hjässa.Synd att det finns inte mera berättelser om Omma och Omme..

Ptr sa...

Hej!

Kul att du fann det här gamla inlägget!

Om du inte redan googlat fram "Ödeshögs hembygdsbok" och "Omma" kan jag tipsa om det. Där finns flera gamla sägner om berget återberättade.

Hoppas ditt besök på hjässan blir lyckat!