5 november 2006

Hos de tysta

Entrén Stampens kyrkogård, Göteborg (fri bild)

Den levnadströttes samtal med sin själ

Döden står idag inför mitt ansikte
Som när en sjuk blir frisk
Som att stiga ut i trädgården efter en sjukdom

Döden står idag inför mitt ansikte
Som doften av myrra
Som att sitta under ett solsegel en vindfylld dag

Döden står idag inför mitt ansikte
Som lotusblommornas doft
Som att sitta på berusningens strand

Döden står idag inför mitt ansikte
Som när himlen klarnar
Som en man jagar efter det han icke känner till

Döden står idag inför mitt ansikte
Som en man längtar att se sitt hus
Efter många år i fångenskap.

(En fyratusenårig dikt från "Mellersta riket", RTVD-bulletinen).


"Som tur var upptäckte jag kyrkogården innan jag visste vad döden var. För mig finns inte döden här. Döden finns överallt. Utom här, för här måste man dölja den. Om vi fick se kyrkogården som den är, då vore det outhärdligt."

-Guide på kyrkogården Pére Lachais i Paris från TV-dokumentär 2006.


Sällan får döden så livlig uppmärksamhet som så här i Allhelgonatid! För egen del såg jag det holländska programmet om kyrkogården Pére-Lachais på TV i fredags, och blev lite förvånad över guidens uttalande. Jag tycker verkligen att döden finns närvarande där - det är ju i själva verket dödens närvaro som gör kyrkogården så levande! Det är väl knappast döden man döljer, utan de avlidnas kokonger?

Själv älskar jag kyrkogårdar "utan ordning", oavsett om de blivit sådana de är genom "svartbyggen" eller förfall! Det som kan skrämma mig är i stället våra svenska kyrkogårdar, med snörräta gravrader som på en krigskyrkogård, eller som parkeringsfickor på en långtidsparkering. Jag anar här mer närvaron av en nitisk kyrkogårdsarkitekt med passare och linjal snarare än av en varmhjärtad kreatör med känsla för spontanitetetens möjligheter. Dock skall sägas att det finns ljuspunkter även på svenska kyrkogårdar, det inser inte minst den som läst boken "Minnets Stigar"!

Till sist är det förstås i grund och botten vår egen relation till den avlidne som avgör vad som kan anses vara smakfullt respektive passande som utsmyckning, och konsten då snarast att klara av den balansgången utan att såra någon annan besökare. Fast en ny trend är tydligen att man nu kan dela upp sin aska och bli begravd på flera ställen! Då kan man ju ha sitt officiella jag på en högtidlig kyrkogård och en liten pyts i ett roligare sällskap på en stökigare kyrkogård - tänk så glad släkten skall bli, som får tillbringa mer fritid i bilen, resande mellan olika kyrkogårdar för att hälsa på hela mig! Nej, jag skojar förstås, minneslunden är vad som väntar. Skulle jag då välkomnas av en grå liten fågels kvitter den dagen, så inte mig emot...


8 kommentarer :

Anonym sa...

Vore det inte bättre med en rödhake - Peter?

Hälsn. Eivor
(Ursäkta om jag gick från ämnet på Anbytarforum på Halloween)
Skall försöka att inte upprepa denna synd.

Ptr sa...

Jo, en rödhake vore ju förstås ännu bättre! ;-)

(För övrigt tycker jag att fler än vi borde lämna ämnet på Anbytarforum ibland - men tyvärr är det vissa fundamentalister som anser sig styra där...)

Anonym sa...

Ja, ibland är man som en elefant som trampar omkring i klaveret....?

Anonym sa...

Det skall vara i porslinsbutiken - skrev fel
Eivor

Ptr sa...

"Elefant i klaveret" tyckte jag var en rolig liknelse annars! ;-)
I vanlig ordning blev jag nyfiken, den här gången på uttrycket "likt en elefant i en porslinsbutik". Med Googles hjälp fann jag att det ursprungligen lär vara ett franskt ordspråk, "Comme un éléphant dans un magasin de porcelaine", vars engelska motsvarighet sägs vara "like a bull in a china shop". Målande beskrivningar båda två!

Anonym sa...

Det uttrycket passar faktiskt in på mig, för jag "råkar" alltid riva ner en massa från hyllorna i affären.Väldigt roligt tycker min dotter, som inte känner mig just då :)
Jag hittade ett kort på en liten rödhake men jag tog bort min blog näär det blev en massa anspelningar på AF samt att framsidan blev ändrad på betabloggen. Alla detaljerna var borta. Det var bara några färgrutor kvar. Då tröttnade jag.
Hälsn. Eivor

Peter sa...

Hej
Hur vet du allt detta om makarna Lundgren ????

Ptr sa...

Jag tror din kommentar hamnat fel och skulle ha varit under "gott mos" i stället. Där fanns det ju en del kommentarer om makarna Lundgren, men eftersom kommentarerna gjordes för många år sedan, och jag inte tror att de personerna som svarade för de inläggen fortfarande besöker den här sidan, så är det tveksamt att du kan få svar på din fråga.

Med vänlig hälsning

Ptr