Om en stuvares alla besvär

Masthuggskajen då det begav sig...(Egen diakopia)
"Nere vid kajen står Kålle och mediterar
och följer det som passerar med en blick som är hård.
Hamnen är tyst som en krog efter sista gästen
och liknar förresten mest en marinkyrkogård.
Nej, annat var det förr i tiden
då hamnen var full av sjudande liv
och båtar kom med kaffe och siden
och vinscharna spelade värre än positiv."

År 1943 låg Göteborgs Hamn mer eller mindre öde till följd av kriget, och det fick Lasse Dahlquist att med närmast journalistisk stringens ge en målande skildring av dagsläget ur stuveriarbetaren Kålles perspektiv. Fast i likhet med den ofta förljugna sjömansromantiken fanns det även i denna visa en lätt idylliserande bild av livet i lastluckorna, när det i själva verket rörde sig om ett hårt slit, utan tekniska hjälpmedel och under förnedrande villkor. Att ibland gå ner till hamnen morgon efter morgon utan att få sitt bricknummer uppläst måste ha varit en tung psykisk belastning för den som hade en familj att försörja!

Sven Jerstedt "Wallraffade" i hamnen redan år 1957, och gjorde ett tidsdokument som kan höras på SR:s hemsida. Förutom Jerstedts egna intryck möter man i programmet också stuveriarbetaren Uno, en naturbegåvning i radiopratande, som ännu idag låter modern och ändå med ett mycket vålvårdat språk. I programmet får man veta att stuveriarbetaren tjänade 13500 kronor om året 1957, och tjänstgjorde 2100 timmar plus "passningsskyldighet", som inte innebar någon övertidsersättning. Lönen för ett dagpass låg det året på 5,68 kronor i timmen.

Bland stuveri- och hamnarbetare var det vanligt att man hade öknamn - människor som hade jobbat ihop i åratal visste ofta inte varandras riktiga namn, utan kände varandra bara vid öknamn. Och kanske är det just den saken som binder samman då- och nutid i hamnarna, för hade de gamla stuveriarbetarna kommit idag hade de säkert inte blivit förvånade över att deras sentida efterföljare kan heta "Biffen" och "Räven" t.ex. Själva kunde de heta "Gråtmild", "Sju böcker", "Månskensmördarn" eller - "Bimbo"!


Fotnot: Den gode Dahlquist gjorde väl en liten "maja" när han döpte sin visa till "Stuvarevalsen", för stuvaren var egentligen arbetsgivaren, medan "Kålle" och hans kompisar ju var stuveriarbetare. Fast det gör ju inte visan mindre mästerlig!