3 maj 2007

Grodhavsperspektiv

"Christine af Bro" (eget foto)
Jag är uppvuxen vid det vatten de saltstänkta lite spydigt kallar för "Grodhavet", alltså Vänern. Till belackarna hörde Harry Martinsson, som i sin klassiker "Kap Farväl" berättar den lite gulliga historien om ett möte på innanhavet mellan två fartyg, där skepparen på det mindre käckt signalerade "S/S Liten, på väg till söndagsskolan i Säffle. Allt väl".

Nu skall dock till Martinsson heder sägas att han enligt sina egna ord blev rörd av detta lilla hav, en erfarenhet han kallade en "slagghivarläxa". Andra har fått en mer dyrköpt läxa - det finns gott om gamla vrak på Vänerns botten...

Stormvindarna kan gott och väl nå orkanstyrka ute på öppet vatten, men minst lika förrädiska är de snabba vindkantringarna - jag minns än från barndomen hur jag och båtbyggarns son fick rädda oss och ekan in i närmast ogentränglig vass när sjön förvandlades från spegelblank idyll till vredgat hav på bara några minuter.

I Värmlands Folkblads nätupplaga idag kan man läsa om två nyligen upptäckta vrak utanför Grums. Det ena är uppenbarligen ett mindre fraktfartyg med något sekel på nacken, men det andra verkar mer gåtfullt. En person berättar för tidningen att "det är en liten båt som ser väldigt annorlunda ut, det ser ut som typ en djonk". Även om jag långt ifrån är någon båtexpert kommer jag dock på beskrivningen att tänka på en bojort, en skeppstyp ursprungligen från Holland, men i en något annorlunda version under lång tid även populär i Vänersjöfarten. Bojorten var ett koggliknande fartyg, med en flat och rätt bred botten och dess akter var högre än fören, vilket väl även stämmer in på en "djonk"?

En nutida kopia av Vänerbojorten kan man beskåda i Kristinehamn, där "Christine af Bro" har sin hemmahamn. De ideella krafterna bakom fartyget har dock stora planer på att segla henne till Frankrike 2008, för deltagande i den stora festivalen i Brest - kanske inspirerade av ostindiefararen Götheborgs långsegats? Hoppas verkligen att de slipper missöden liknande det, som drabbade sjömännen i följande historia! Det började med att det knastrade till på skeppsradion, följt av ett meddelande: "får vi be er vara vänliga att gira 15 grader babord, ni är på kollisionskurs!" Den hetlevrade sjökaptenen slet till sig mikrofonen och skrek: "det är faktiskt ni som skall gira, inget snack om saken!" Rösten svarade lugnt: "tyvärr, det är uteslutet..." Kaptenen blev högröd i ansiktet och vrålade: "gosse, en sak skall du ha väldigt klar för dig - det här är ingen vanlig liten allmogebåt, utan faktiskt hangarfartyget Abraham Lincoln, näst störst i den amerikanska flottan! Jag står på kommandobryggan, och vi deltar i en stor eskader, där såväl tungt bestyckade jagare som korvetter ingår för att garantera vår säkerhet. Så hur är det nu, tänker du flytta på dig eller inte?" Nytt knaster, och så återkommer samma lugna stämma: "Abraham Lincoln, det är uppfattat. Själv sitter jag i fyren som ni fortfarande håller kurs mot".

(Det här är en historia som cirkulerat på nätet sedan 1996 som påstått sann. Att den visat sig vara en "hoax" gör den varken mindre rolig eller mindre intressant...)

2 kommentarer :

UltraV:s värld sa...

Den får väl sorteras in under kategorin; "Sedelärande berättelser". Måttfullhet i tal och uppträdande, lyhördhet och insikt om sakernas tillstånd också, kanske. Framförallt vikten av; kunskaps-och informationsinhämtande och att kunna föra en dialog för att bilda sig en uppfattning om vad som händer och sker.
Ett populärvetenskapligt försök från min sida att verka bildad i filosofi, med ovanstående kommentar. Men en rolig historia är det och man får sig ett gott skratt då man läst den till slut.
Ha en fin söndag!

Ptr sa...

Ha en bra dag själv - roligt att Du uppskattade historien!

Hälsn.

Peter