Kohandel

Bearbetad fri bild från Wikipedia.

Varje gång jag hör uttrycket "kohandel" kommer jag att tänka på Kott-Maja från torpet Kotterud i Järnerud, Botilsäter. "Kohandel" är enligt Wikipedia en mer vardaglig benämning på att köpslå, och på den punkten har nog Kott-Maja inte mycket att lära ens av dagens marknadsguruer, eftersom hon på sin tid såg till att befrämja omsättningen helt på egen hand.

Maja föddes någon gång i mitten av 1800-talet, och jag hittade hennes berättelse i korta drag från vad min släkting Per Olsson återgav i ett tunt men läsvärt häfte från en torpinventering i Botilsäter utgivet i början på 1990-talet. Det har fått mig att försöka rekonstruera vad som hände, och så här tror jag att det gick till...

Vem vet väl idag vad det var som gav Kott-Maja ingivelsen att dra läderremmen runt halsen på kossan och bege sig iväg på sexmilavandringen från Järnerud på Värmlandsnäs till marknaden i Karlstad för att göra sig av med henne. Kanske var Maja helt enkelt trött på rutinerna, kanske hade Maja och kon råkat ha en dålig dag samtidigt, vilket givit Maja ingivelsen att göra sig av med sin kossa? I alla fall måste Maja och kon gett sig iväg minst någon dag före marknaden för att på dammiga vägar ta sig ända till Karlstad -Maja gick väl f.ö. barfota som hon var känd för att göra. Man kan ju föreställa sig hur slitna såväl säljare som försäljningsobjekt måste ha varit vid ankomsten till Karlstad, så det var nog något av en säljbragd av Kott-Maja som gjorde att hon lyckades kränga av sin kossa. Möjligen gjorde Maja några inköp på marknaden, men säkerligen återvände hon tämligen snart hemåt, kanske i sällskap med andra näsbönder - hade hon tur kanske hon rent av fick skjuts på någon hästkärra åtminstone en bit av sträckan hemåt.

Väl hemma greps nog Kott-Maja av lite längtan efter sin kossa trots allt. Om hon på egen hand fattade beslutet att ge sig iväg de fyra milen till Åmål för att kolla på affärsobjekt på marknaden där, eller om hon blev övertalad av andra marknadsresenärer att följa med får vara osagt. Men bara någon vecka efter Karlstadsfärden befann sig Maja på marknaden i Åmål, och lyckan var nog stor när hon till rimligt pris fann ett kreatur som skulle fylla den sålda kollegans plats i båset.

Vandringen hem gick säkert lätt, förmodligen i glatt sällskap av folk hemifrån byn. Först framåt morgontimmarna kom Maja hem till torpet igen med kon, och hon blev väl lite förundrad över hur fogligt kossan gick in i båset utan att hon behövde kôlle värst mycket på henne. Och det var antagligen då Kott-Maja insåg att hon hade köpt tillbaka sin gamla ko! Kanske ingen lysande affär, men å andra sidan fick ju både hon och kon se sig om lite i världen.