Vilken bokrea?

Högt NKI här, bokhandeln!

Jo då, tackar som frågar, jag läser och läser och läser, men det är synd att påstå att bokhögen bredvid sängen krymper - till det är Stieg Larssons böcker lite för mycket i tegelstensformat. Det är med andra ord kanske inte så svårt att förstå att jag undvikit bokrean? Ja, det vill säga fram till idag, för när personalen i den tillfälliga bokrealokalen höll på att packa igen för säsongen fick jag en ingivelse att kolla om det "ändå inte fanns något". Det gjorde det faktiskt, för två minuter senare stod jag åter på gatan, nu med Brutus Östlings och Susanne Åkessons praktverk "Att överleva dagen - om fåglars sinnen och anpassningsförmåga" under armen. Visserligen i bokreaupplaga. Men halva reapriset, 74:-, det är ju snudd på förnedrande billigt!

När jag väl var hemma igen och grottat ner mig i läsfåtöljen under palmen tänkte jag att den så tragiskt bortgångna gråtjacken (som jag nämnt tidigare) skulle ha varit stolt över mig för mitt val av reabok. Hon hade verkligen anpassningsförmåga, även om hon drev den in absurdum och fick plikta med livet för det! Kommen så långt i mina funderingar slog jag upp det första bladet i boken och fann följande introducerande dikt av Werner Aspenström:

Gråsparven är en sällsynt fågel.
Den döljer sig
som ax i åker.
De gyllenbruna fjädrarna,
lika eftersökta som gatstenar.
Den har ett stort projekt på gång:
leva en dag till och en natt till
och en dag till ...

Kändes lite dystert att på det viset påminnas om att jag sabbade hennes projekt! Å andra sidan såg jag hennes änkling (kan fåglar bli det?) med de nyutflugna och till synes välartade ungarna idag. Även om jag tyckte att han tittade lite surt på mig (förlåt, snälla!) så tror jag att han är lite lättad ändå över att ha sluppit föda upp ungarna på sockerkaka och annan skräpmat som hans äventyrliga fruga släpat hem. Åtminstone inbillar jag mig det.