Sisten ut låser och slänger nyckeln...

Så har det kommit ännu en larmrapport som förutspår vår civilisations snara undergång, denna gång är det NASA som agerar Jeremias i Tröstlösa. Enligt deras utredare kan det bli överbefolkning i förening med klimatförändringar som kommer att bli början till slutet på vår show.

Nu tror jag inte att det blir så, det kommer säkert något nytt dataspel som räddar världen (Civilization VI?). Men jag vill i alla fall utlysa en liten tävling om vad ni tror kommer att bli anledningen till vår civilisations, och i förlängningen väl hela jordens, slutgiltiga haveri. (Något pris är inte att tänka på, för det finns knappast någon prisutdelare som kan överlämna priset, som i så fall ändå skulle vara postumt. Men lycka till!)

Slukhålet

Mitt under dagens promenad bredde ett slukhål oväntat ut sig framför mina fötter. Särskilt stort var det inte, men "en kan kaste in hatten", som Lars Ekborg skulle kunna ha sagt. Just slukhål är något som det är gott om just nu, jorden verkar ha blivit som en schweizerost. Om man har behov av att framstå som initierad så säger man förresten inte slukhål, man säger "instörtningsdoliner", fast det gör inte jag.

Rapporterna om stora slukhål duggar tätt, och såväl hus som bilar och, dess värre, människor uppges ha försvunnit ner i avgrunden när marken rämnat. Vad som orsakat hålen varierar. Berggrunden kan vara porös, oväder underminerar vägar där det finns kulvertar och rör under jord,  eller också har sättningar i marken uppstått av andra orsaker.

Att vakna och hitta ett tolv meter djupt hål under sängen är ingen drömtillvaro precis! I det fallet gick det lyckligt, men vi har ju även hört talas om mannen i Florida som rasade ner i underjorden liggande i sin säng för att sedan aldrig återfinnas. Man befarar att just i Florida kommer det att bli vanligare med slukhål på grund av av att mycket mark där vilar på porös kalkstenen.

Sannolikt har slukhålen ökat i takt med att allt fler länder har råd att bygga avloppssystem, kabeltrummor och garage under jord. Men slukhålen är långt ifrån någon ny företeelse! Den 15 juni 1914 bokstavligen rämnade marken under de mest exklusive delarna av Paris när ett våldsamt åskoväder drog in över staden. Människor till fots, i bilar och i bussar kastades ner i schakt i metron eller i hål orsakade av att vatten- och kloakledningar inte klarade det våldsamma trycket från störtregnet.   

 
Mitt ibland allt lidande och nöd som slukhålen orsakar sker dock även en del incidenter som får en att ana en viss humor från Moder Jord. Golfspelaren Mark i en ort i Illinois som heter Waterloo av alla namn befann sig på fairway på det fjortonde hålet på den lokala golfbanan när det utan förvarning uppstod ett nittonde hål. Plötsligt fann sig Mark vara under "marknivå", och hans medspelare fick tillkalla banarbetare, som ryckte ut med stege och rep. Kompisarna lyckades klättra ner och fästa ett rep runt Marks midja och baxa upp honom till den ambulans som tillkallats. Nu klarade han sig med en skadad axel, men i gengäld fick han ju en bra story...

Värt att nämna är också den kommentar som en lokal slukhålsexpert (!) svarade för. "Det är mycket underligt att ett det här lilla slukhålet kollapsade precis när någon stod ovanpå. Jag skulle säga att man har större chans att vinna på lotteri", sade han. Något säger mig att stackars Mark hade föredragit att vinna på lotteriet...

Vad är det som händer?

Oskyldig resenär

Knappt har vi hunnit hämta oss från meteoritnedslaget vid Uralbergen förrän en husvagnsägare i England drabbas av ett oväntat nedfall av mindre trevligt slag. En isklump bestående av avföring från en flygplanstoalett brakade nämligen rätt genom taket på hennes husvagn, lyckligtvis utan att orsaka någon kroppsskada. "Isblocket måste ha varit minst 45 centimeter brett. Det var brun och gul is överallt. Efter sex, sju timmar hade fortfarande inte allt smält än", säger husvagnsägaren. Verkar som om hon drabbades av apati av chocken, eftersom hon uppenbarligen satt och iakttog hur isklumpen långsamt smälte! (Till skillnad från nedfallet i Ural har inte allmänheten synts försöka plocka upp delar av det här nedfallet.)

En talesman för engelska flygfartsverket ("flight fart" på engelska kanske?) tror att det hela beror på något slags "läcka", och att ingen kan hållas skyldig, mot vilket husvagnsägaren helt förståeligt invänder att "någon borde vara det, jag hade kunnat dö".
 
Och så var det här med hästarna i köttbullarna på IKEA. Det är klart att vi blev upprörda, men vad skall IKEA-kunderna i Kina säga då, som fått två ton chokladkakor från Sverige innehållande avföringsbakterier? Om bakterierna kommer från häst eller människa framgår väl inte riktigt, och inte blir man riktigt klokare av vad den pressansvariga på IKEA säger, nämligen; "Jag vet för lite om det här just nu, men är det så att vi hittat de här ämnena kan det vara så att vi har gjort oss av med produkten". Jo, det är klart, men frågan är väl på vilket sätt. (Senare har IKEA låtit meddela att föroreningen i chokladen fanns i tårtor av märket Almondys. Att man påpekar att tårtor ur samma parti inte sålts i Sverige gör det ändå lätt motbjudande att någonsin plocka upp min icke IKEA-köpta Almondytårta ur frysen... Som sagt - vad är det som händer?)

Nej, jag tror att vi s.a.s. skiter i det ämnet, och kastar över oss nästa mysterium. Hovdestalunds krematorium i Västerås har under natten drabbats av att någon krossat en ruta. Från insidan, eller "från andra sidan", som de väl skulle säga i något av alla dessa parapsykologiprogram som det dräller av på TV! Jag förmodar att polispatrullen kollade så att det var fullbelagt i köande kistor, så att någon inte tröttnat på väntetiden och gått sin väg...

Vet inte riktigt vad det beror på, men det känns som om det senaste nyhetsdygnet gjort tillvaron lite mer oförutsägbar. 

Buss på dom bara!

 "Ty genom den dagliga utdunstningen eller transpiration, befrias människorna i Norden väl till hälften ifrån vad som förtärt och i kroppen onyttigt blivit, och det nästan oförmärkt."
  Ur "läkarbok för allmogen" 1765.

En bussresenär som anlitat Upplands lokaltrafik påstås ha luktat så illa att resenärerna lämnat bussen i panik när odören spridit sig, och chaufförerna skrev upprörda brev till sin arbetsgivare och påpekade att de såg det som ett arbetsmiljöproblem att skjutsa mannen. Bland annat anfördes att de tvingats byta sittdynor som resenären suttit på, eftersom stanken satt i så länge. Upplands lokaltrafik vidtog då den drastiska åtgärden att helt sonika göra hembesök hos kunden för att undersöka hur han luktade. Hur kontrollen gick till framgår (som tur är?) inte av trafikföretagets rapport, men de säger att mannen visat "full förståelse" för deras synpunkter, och skulle göra något åt problemet (duscha, kanske?).

Fallet, som f.ö. har fått stor uppmärksamhet långt utanför landets gränser efter att nyhetsbyrån UPI uppmärksammat det, visar hur trafikföretagen kan nå framgång genom att verkligen gå till botten med detta problem. Själv plågas jag starkt  av vissa medresenärers tunga parfymer och annan "vällukt". Kan man inte göra så att biljettkontrollanterna utbildas i att inte bara kolla färdbevisen, utan även luktar på resenärerna, för att se till att de varken luktar för illa eller för "gott"? En avgiftstaxa skulle lämpligen kunna se ut så här:

Doftar timotej och nyligen slaget hö  = 50:-

Utsöndrar bävergäll = 100:-
Luktar mäsk = 100:-

Avger jätteknölkallalukt = 150:-
Stinker som träskvatten och ruttet hö = 150:- 

Kanske tycker någon att det är att hårddra det hela, men faktum är att Honolulu City Council redan för tre år sedan planerade att införa en bot på upp till $500 eller sex månaders fängelse för resenärer som doftar för mycket - om man sedan lyckades genomföra nyordningen vet jag inte. Det sades då: "It would make it illegal to have odors that unreasonably disturb others or interfere with their use of the transit system. It doesn't matter if it's body odor or offensive fumes that emanates from clothes, personal belongings or animals."

Slutligen vet jag att oönskade lukter faktiskt även kan få positiva konsekvenser för personalens kondition. På den arbetsplats jag nyss lämnat berättade mina kollegor att det för några år sedan fanns en anställd som åt mycket vitlökspiller, dock ej den luktfria sorten. Efter att hon åkt i hissen föredrog hennes arbetskamrater att gå uppför trapporna ännu flera timmar efteråt. Samma effekt hade det f.ö. då en äldre kontorist brukade fjärta rätt så indiskret under sitt hissresande. Där skulle luktkontrollanterna från Uppsala ha behövts!


Brasklapp:  Om någon tycker att jag inte är medveten om problemets allvar så vill jag jag återknyta till att jag själv är känslig för starka dofter, om än inte med de allra besvärligaste symtomen. Det är bara det att jag gärna föredrar att ta saker och ting från den lättsamma sidan, även om det kan tyckas lukta lite skämt.  

Hjälm på?

"Först blev det ganska tyst i byn:
Förnekade kometen
Bevisade sin plats i skyn
För hela menigheten" 

 Nils Ferlin

I kväll kommer asteroiden 2012 DA14 att passera jorden inom ett bösshålls avstånd, åtminstone med astronomiska mått mätt. Någon risk att rymdstenen, stor som en halv fotbollsplan, kommer att träffa jorden är det enligt vetenskapsmännen inte. Detta hindrar dock inte att vissa av de undergångsprofeter som blev blåsta på jordens undergång när mayakalendern upphörde i december nu anar en revanschmöjlighet. 

När så asteroiden föregicks av ett stort antal explosioner vid Uralbergen i Ryssland när en rymdsten eller ett meteorregn (inte konstaterat vilket ännu) föll ner fick 2012 DA14 en förhandsreklam som inte ens den mest fantasifulle katastroffilmsregissör kunnat skapa. De första rapporterna talar om flera hundra skadade, lyckligtvis inte livshotande enligt vad som hittills konstaterats.

Den som inte avskräckts av den ryska smällen kan vid tjänliga siktförhållanden spana in asteoriden vid 21.30-tiden i kväll. Blotta ögat räcker dock inte till, men med en fältkikare skall man kunna se bumlingen strax under Karlavagnen. Bäst att passa på, för nästa gång den kommer hitåt lär vara år 2110. Fast som vanligt vid sådana här händelser blir väl himlen molnig i kväll...

Fotnot: Den kanske ende som man säkert vet dödats av en meteorit är en svensk. Du kan läsa den historien här. 

"Den som gör en resa har något att betala"

Västtrafik har orsakat lika delar munterhet och panik när de infört betalning med SMS som enda metod att komma in på toaletten i Lidköpings Resecentrum. Människor som inte äger mobiltelefon har setts irra omkring i stadens rabatter med ett frånvarande uttryck i ansiktet, andra har ringt nödnumret, medan de som haft ogiltig mobil med kontantkort fått ringa upplysningen och begära behovsprövning. Ett fåtal lyckades forcera dörren, några av dem hann in innan det var försent. 

Allt fler funktioner i samhället styrs ju med knappande på telefoner numera, och nedanstående dialog är därför högst möjlig. Scenen är - t.ex. - Lidköpings Resecentrum. Nödställd kund med benen i kors skickar SMS till den automatiska åtgärdsstrategen.

Fråga: När jag kommit in, skall jag slå en #sjua" om jag skall kissa?
Autosvar: Bussen går 12.17, var god sitt ner!
F: Skall jag alltså sitta och kissa?
A: Vill du beställa pizza, var god tryck två följd av fyrkant.
F: Du verkar trevlig, kan vi inte ses någon gång?
A: Vill du ha trekant, tryck fyrkant.
F: Nej, jag vill inte ha #6, jag vill ju kissa!
A: Sitt ner på perrongens vänstra sida, riv av blanketten mot den tandade fyrkanten. Slå en #sjua.
Glöm ej att fälla ner kanten på pizzakartongen! Är papperet slut, tryck på ringen och invänta nästa tåg.
Trevlig resa!

Kom förresten att tänka på en gammal god historia som egentligen skall framföras på dialekt för att komma till sin rätt. En man på besök i Skövde fick behov av att uppsöka en toalett, så han frågade förste bäste ortsbo var urinoaren var belägen. Gubben kliade sig i huvudet och tittade på besökaren med tvivel i blicken innan han svarade "Å de sulle alltså vara här i Skövde?"

Ingen?

(Bilder NASA)

Kraftfullt missnöje med årets tomtekår

(Jag förstår dig, tomtefar...)

"Sillarna är inlagda, köttbullarna rullade, skinkan griljerad och tomten har setts i krokarna. Granen är klädd och julbordet dukas fram i morgon kväll." Personalen på konferensanläggningen i Hälsingland anade förstås inte när de skrev de raderna vad som väntade, att en av julgästerna skulle bli skogstokig när han fick se att tomten inte hade röd jacka, utan en grå vadmalsrock. Alla vi som sett Gustav Svenssons reaktion över den uteblivne Arne Weise som julvärd känner igen reaktionen: "Vad är det där för ett jävla stolpskott? Tomten skall ju ha röd jacka!" 

Vakthavande vid polisen i Gävleborg har, förmodligen med mycket möda och stort besvär, skrivit en rapport om vad som hände. En 40-årig gäst hade väl tagit in en del under kvällen, men vad han inte kunde ta in var att den tomte som infann sig på juldagsmorgonen inte förmådde leva upp till förväntningarna. Polis fick tillkallas, och språkförbistringar gjorde inte saken bättre när det hela skulle utredas. (Visst är vi väl några stycken som ser Basil och Manuel i Fawlty Towers framför oss?)

"Det här kommer att bli ett civilrättsligt ärende", säger det luttrade polisbefälet. "Gästen vill stämma företaget för han bland annat tyckte att tomten hade en grå jacka och inte en röd, så han var kraftfullt missnöjd. Det stämde inte med bilden av tomten", avslutar han kommunikén. 

Överhuvudtaget verkar inte tomtarna ha varit till belåtenhet i år, det krävs nog en haveriutredning av något slag. I Finland var det främst nissarna som inte höll måttet. Engelska turister som betalat hemska pengar för att flyga in för ett exklusivt möte med tomten & co. var inte översvallande positiva direkt. " Vi hade blivit lovade att vi skulle få ha snöbollskrig med tomtenissarna men de var sura och kunde inte ens prata med oss. Det fanns inte ens någon julgran", säger en uppbragt kvinna efter att ha tinats upp från den trettiogradiga arktiska kylan. Till råga på allt vägrade flygplanet att fungera i kölden, så resenärerna blev fast på Kittila flygplats. Och så vitt jag vet sitter de fortfarande under sin julgran och luktar på sina julpiroger, och de är inte såå lyckliga....

Breaking News: nu meddelas från engelskt håll att "Christmas is cancelled next year".

Det våras för Krösa-Maya

Julafton för alla domedagsprofeter infaller i år några dagar tidigare än för oss vanliga dödliga. I morgon sägs ju vara dagen då vi kommer att mötas av ett vitt blad när vi river fram dagens datum i vår väggkalender. Då upphör Mayafolkets 5125 år gamla kalender, vilket jag inhämtat från en högst vederhäftig källa, nämligen Kalix Bandys hemsida. Profeten, som kallar sig "Sargvakten" ser dock inga problem med att matchen mellan  Kalix och Haparanda kan genomföras under fredagskvällen, vilket känns betryggande att veta.

Skulle det gå så illa för världens alla undergångshärolder att vi även får uppleva den 22 december o.s.v. så har man redan garderat sig det mot det (de är duktiga på sådant!), genom att snabbt föra fram julafton som alternativ slutpunkt - därmed får man ju chansen att förstöra julefriden för barnfamiljer med flera! Skulle det gå så illa att Jorden även står pall då så är det självklart läge att lansera nyårsnatten som nästa slutpunkt o.s.v.

Men jag säger som gamle kungen jag: "nu vänder vi blad och går vidare!"

De gemena geminiderna

De senaste dagarna lär meteoriter farit omkring som speedade flipperkulor uppe på himlapällen, om man skall tro på tidningarna. Eftersom det som vanligt vid den här typen av fenomen rådde mulen väderlek här i trakten så blev man ju blåst på konfekten och tvingas lita vad som skrivs i bladen. I Aftonbladet uttalar sig en professor lugnande om den här typen av oväntade besök. Men år 2036 kan det vara en större bumling på ingående varnar han. "Blir det kollision är det kanske inte hundra procent "good bye" för mänskligheten, fast nästan. Men risken är lika stor som att vinna på lotto", säger experten. Eftersom jag haft fyra rätt på lotto de två senaste veckorna känner jag mig inte särskilt lugnad av det. Fast han menade antagligen sju rätt. För övrigt har jag nog stigit av bussen för gott så dags, men det är ju synd om dem som tänkt sig hänga med ytterligare några hållplatser...  

Ett hav av sopor i stormens spår

"Hos atlantiderna." (Egen bild.)

"En dag ska också dagens växande och larmande kustmetropoler glida under vattnet. Centra från vilka den tekniska människan sträcker sitt herravälde ut över havet skall höra havet till - sjunka som hamnkvarteren i Sidon och Tyfos, utplånas som de sandborgar barn bygger på en strand. Havet gav, och havet tar. Vårt blir atlantidernas öde:

Över oss sorlar

över oss gungar

folk av en främmande stam."

Nej, Rolf Edbergs rader ur "Droppar av vatten droppar av år" från 1984 skall inte tas för en profetisk spådom om New Yorks snara undergång. Däremot blir boken bara mer och mer aktuell för varje år som går. Naturkatastroferna har slagit hårt mot redan ansträngda oceaner de senaste åren; tsunamin i Indiska Oceanen 2004, orkanen Katrina som drabbade sydstaterna 2005, oljekatastrofen i mexikanska gulfen 2010, översvämningarna i Queensland 2010-11 och nu stormen Sandys härjningar vid den nordamerikanska västkusten är inte bara ofantliga katastrofer för stunden. När vattnet drar sig tillbaka för det med sig en mängd föroreningar ut i världshaven; byggnadsbråte, berg av plast, orenad mänsklig avföring, miljögifter från fabriker och åkrar, olja och bensin från läckande tankar och kontaminerat spillvatten från kärnkraftsreaktorer - allt finns i den häxbrygd som sköljer ut till havs.

Efter FN-toppmötet i Rio om hållbar utveckling i somras fanns i slutdokumentet bl.a. formuleringen "nedskräpningen av haven ska åtgärdas före 2025". Jag önskar av hela mitt hjärta att så vore möjligt...

My mind is my laboratory

Jag brukar lyssna på vetenskapsnyheterna på morgonen med visst intresse, men det är ju inte riktigt som när man ser Leila fixa ihop Pots de crème au chocolat på TV och man tänker att det där skall jag också göra. Vetenskaparna håller ju att meka med möss eller skicka strålar på måfå i någon underjordisk tub hit och dit utan att riktigt veta vad de söker (det får de visst veta först när de hittat det). Ett citat som exempel i sammanhanget: "Forskare med sinne för pedagogik säger att Higgs-partikeln förklarar varför det inte bara är att andas på bilen för att få den att röra sig." De är väl lite grann som Roy och Roger, fast med vita rockar. "Dä årnar sej vettu!"
  
 Men så hörde jag om en laboration som verkade mer i min smak; det är forskare på universitetet (eller var det någon pub?) i Bristol som kommit fram till att kurviga glas gör oss fullare än raka. Vem kan väl motstå att testa det i hemmamiljö? Inte jag i alla fall! Eftersom vädret var det rätta satte jag mig på balkongen med två identiska blandningar av drinken Thunderstroke, och det enda som skiljde dem åt var just glaset. 

Jag började med glaset i figur A, det raka. Innehållet smakade läskande där jag satt i solväggen, men jag kan inte säga att jag märkte någon effekt direkt, hade jag inte blandat själv hade jag nog trott att det var någon form av placebo. Jag avverkade alltså glas A ganska snabbt, och gick därefter över till glas B, se bild ovan. Redan vid första provsmakningen kände jag att det började snurra till, och effekten var varaktig och ökande (förmodligen inte helt olikt en åktur i acceleratorn i Cern).  

Experimentet övertygade mig om att teorin om de svängda glasens betydelse för ökad alkoholpåverkan är riktig. Tyvärr är dock resultatet något osäkert, eftersom jag inte kan tyda de anteckningar jag gjorde i laborationens slutskede.

Fotnot: rubriken lånad av kollegan Einstein.    

Järtecken

Egen bild

I fjärran ylar vildhundarna, på stadskullen samlas svartalferna, vid horisonten hopas åskmolnen och ute i Kattegatt mullrar det i havsbotten. Ja, ungefär så i alla fall - det är ju så här det brukar kännas när man går in i sista semesterveckan...

Slölyssnade på P1 morgon en stund på morgonkulan. Där framträdde en stressforskare, som talade förstående till oss som står i begrepp att snart infinna oss på vår arbetsplats igen. Han påpekade vikten av att inte kasta sig över arbetet, utan först gäller det att fundera lite, typ peta sig i näsan och försöka komma ihåg sina lösenord. Därefter skall man planera, vilket väl i huvudsak innebär att ta ställning till var man skall äta lunch och vad man skall äta. Slutligen gäller det att prioritera, vilket kan vara att strunta i alla mail som hopat sig, låta bli att ladda mobilen och lägga internkuverten från inkorgen i en skrivbordslåda för eventuellt senare bruk. Nej, riktigt så var det nog inte han sa...

Jag har kollat på SR:s hemsida, och det är så här han vill att återfasningen skall ske: " Går man in och tänker sig att man ska vara mycket effektiv från första stund på jobbet, så kan man ibland bli besviken. Det är bättre att fasa sig in successivt. Och ju äldre man blir desto längre tid brukar det ta.
För de som har möjlighet är det också bra att ägna första dagarna till planering – att sätta upp mål och  prioritera.
– Det man inte ska göra är att bara slänga sig in i arbetet utan att fundera först. Konkret skulle det kanske handla om att i stället för att både rensa mejl och prestera något som man behöver prestera, kanske ägnar sig åt att bara rensa mejlen. Så att man väljer ut ett par tre uppgifter som man ska åstadkomma."

Jo, jo, så där kanske man har på kontoret om man är stressforskare, men jag kan lova att tillvaron för de mesta av oss "på golvet" är inte lika beviljad! Det blir nog till att hugga i där man var innan semestern, och samtidigt greppa det som lagts på hög sedan dess...

En "Sanna", som idag återvänt till sitt jobb inom försäkringsbranschen efter fem veckors semester, kommer också till tals i inslaget. Hon verkar också vara i den lyckliga situationen att hon kan ta en slow start, men jag gillar i alla fall hennes målsättning - att hålla sig flytande i väntan på nästa ledighet! Så här säger hon: " Ja, det är väl viktigt att man första veckan inte bokar in för mycket, vare sig på jobbet eller privat, så att man får den här lugna starten och samlar ihop sig så att man orkar fram tills nästa ledighet."

Fast ännu är det ingen riktig panik - det är ju en vecka kvar på semestern, så än behöver man inte rulla ihop hängmattan!

Bräck och konsten att se teamet omkring sig

Passar på att vara "provpensionär" en vecka, har tagit semester för att försöka komma ikapp både kroppsligt och mentalt efter en lite slitsam höst.

Det har bl.a. gett mig tid att digitalbläddra lite extra i tidningarna, och nu på morgonen hittade jag ett guldkorn i Värmlands Folkblad. Motoresset Kenny Bräck har hållit ett föredrag för en gymnasieklass i Arvika som refereras i tidningen, och i anförandet kom han förstås in på den ödesdigra kraschen 2003 som så när höll på att kosta honom livet.

Det var när Kenny så småningom kvicknade till på sjukhuset som hans managementegenskaper visade sig. Kenny befann sig "för första gången i karriären i underläge", som han själv beskriver det. Oavsett om man är sjuk/skadad, arbetslös eller på andra sätt i händerna på andra är det lätt att väva in sig i något slags kokong och låta dem styra ens liv, men Kenny tog över ratten själv. Han gjorde återhämtningen till sitt eget projekt, där han i vårdpersonalen såg sitt eget team som det var viktigt att skapa en relation till. Han beskriver det så här: "Om jag höll modet uppe tyckte de säkert att det var roligare att hjälpa mig. Jag involverade hela teamet i en positiv anda som enbart gick ut på att vinna. Med entusiasm kan man påverka andra".

Visst, kan vi tycka, med en fet sjukvårdsförsäkring som ger tillgång till den allra bästa sjukhusvården kan man diskutera så, men jag tror inte att det är riktigt så enkelt. Minns att Kenny själv beskriver sin situation som att "befinna sig i underläge", så hans reaktion var säkert inte självklar. Att han hade vana att utnyttja teamets möjligheter från sin motorkarriär hjälpte givetvis till. Genom sin entusiasm uppmuntrade han nu det nya teamet runt omkring sig - jag skulle vilja kalla det en form av livsmod.

Frågan man kan ställa sig är om våra egna arbetsförmedlare, försäkringskassehandläggare och läkare tillåter oss att bli våra egna teamledare, eller om de trivs bäst med att tala över våra huvuden? Och kan vi själva skapa förutsättningar att göra det till ett nöje att hjälpa oss? För att jämföra med fotbollen så kan det ju vara självklart att läkaren skall vara coach med ansvar för det som händer på planen, men patienten borde få vara klubbdirektör och hejaklacksledare i en och samma person. Landstinget och andra vårdgivare står bara för arenan och arenakostnaderna. Jag tror att den som får vara delaktig i teamet runt sig har större chans att få jobb, tillfriskna snabbare etc.

Att Kennys initiativförmåga och viljestyrka inte var förgäves vet vi nu. Så här skildrade tidningarna "undret": "Den 12 oktober i fjol var racerföraren Kenny Bräck ytterst nära att dödskrascha i säsongens sista tävling. Ett halvår senare har han överraskat alla med en rekordsnabb återhämtning." Hur illa det verkligen var ställt kan man förstå när man hör specialisten Peter H. Edwards beskriva den värsta idrottsskada han sett: "Han borde ha dött multipla gånger. Först av själva kraschen, sedan av den oerhört komplicerade blodproppen. Den är allvarlig redan om man ligger inlagd, men Kenny var dessutom på rehab. Den var stor och hade gått upp i lungan", sade Edwards, medan Bräck fortfarande var konvalecent.

Ändå trodde Edwards redan då på att Kenny åter skulle kunna köra, och Kenny, som först troddes vara dömd till ett liv i rullstol, hann knappt resa sig på benen förrän han satt ner igen -nu i sittbrunnen på en racerbil! Nu blev inte comebacken så långvarig, men som Bräck sa till Aftonbladet den gången: "någon gång måste man säga att nu är det bra, nu får det vara nog". Vilket för oss tillbaka till föredraget i Arvika, där Kenny förklarade: " Det gäller att alltid vara förberedd på bästa sätt". Själv tror jag att det var under de där sex veckorna på sjukhus som Kenny verkligen blev förberedd för allt. Som talessättet lyder: "det som inte dödar dig, det stärker dig".

Hav eller oljetråg?

Deepwater Horizon i lågor 21 april 2010. Bild från Wikipedia.

Ilska! Vanmakt! Avsky! Förtvivlan! Bara ord, och inget av dem, eller ens alla tillsammans, räcker till för att beskriva vad jag känner inför det brott mot mänskligheten som vi nu ser utspela sig inför våra ögon i mexikanska golfen. Medan sliskiga företagsföreträdare spelar Svarte Petter med oljesolkiga kort med varandra inför kongressutskott i USA pumpas obevekligt 800.000 liter råolja ut i havet varje dygn från Deepwater Horizons haveriplats. Under tiden som oljan dödar havssköldpaddor, pelikaner och allt levande som kommer i dess väg tar sig den valhänta kampen mot katastrofen allt märkligare uttryck. En amerikansk välgörenhetsorganisation samlar in hår från frisörsalonger för att sys in i oljelänsar, BP talar om att dumpa sopor och gamla bildäck i borrhålen för att stoppa oljeflödet o.s.v.

Nu börjar observationer av varelser från havsdjupen nå oss från platser där de normalt inte brukar uppträda. Från västkusten rapporterades en död sillkung ha "satt experterna i extas" då den flöt i land i Hunnebostrand den 10 maj. Det var första gången på 131 år som denna märkliga fisk som lever på djup ner till tusen meter påträffades i svenska vatten. DN skriver: " I februari i år lyckades en undervattenskamera, av rena turen, fånga en sillkung när den simmade fram på 765 meters djup i Mexikanska golfen. " Några dagar efter att Sillkungen strandat fångades en vågmär, en djuphavslevande släkting till sillkungen, i ett garn utanför Marstrand. Den arten är också en raritet i Skagerrak , om än inte så ovanlig som Sillkungen.

Samma dag som sillkungen flöt i land vid västkusten hände en ännu större sensation i Medelhavet, då en gråval visade sig, en art som man ansett som utdöd i Atlanten sedan 1700-talet. Nu tror forskarna att denna val tillhör en grupp som återetablerat sig i Atlanten. Men varför dyker den då upp just nu, och i Medelhavet? Även om de här fynden inte nödvändigtvis beror på händelserna ute på Gulfen så känns det dessvärre som om något kommit i olag nere i havsdjupen, och kanske får vi vänja oss vid att främmande arter bokstavligen kommer att dyka upp i miljöer där ingen väntat sig att få se dem. I så fall är det knappast några goda nyheter, utan nödrop från en miljö som kan vara dömd till undergång på grund av mänsklig girighet och cynism.

Och den som händelsevis tror att det här är en isolerad företeelse ute på ett enskilt oljefält är vilseförd! I augusti förra året inträffade t.ex. en oljekatastrof vid Montara Wellhead Platform utanför Australiens kust. Den har inte fått särskilt mycket uppmärksamhet i media här - i själva verket tycks den ha tystats ner även i Australien.

En månad efter katastrofen hade registrerats genomförde forskare från WWF en expedition i området. Trots att man vid flera tillfällen var tvungna att lämna de drabbade farvattnen på grund av den outhärdliga stanken från oljespillet kunde man se hur delfiner kämpade för att få syre, och hur fåglar förgäves putsade sin fjäderdräkt innan döden nådde dem. Crikey skriver: "The expedition report released last Friday describes the results of three days of surveys which included sightings of 202 Spinner Dolphins, 77 Pan Tropical Spotted dolphins, 30 bottlenose dolphins, 176 Sooty terns, many other sea-birds, sea snakes and the occasional turtle in the region affected by the slick. It comes at a time when the company has also reported deaths of 16 out of 25 oil affected birds at Ashmore reef".

Beräkningar pekar på att år 2050 kommer planetens befolkning att ha ökat till ca 12 miljarder invånare. Av dem uppskattas cirka 60 procent leva inom 60 kilometers avstånd från havet. Kommer de att få uppleva ett levande hav, eller kommer de att leva på stranden av en flytande sophög, tömd på liv?

"Flink tilfods"?

För den som upplever bestigningen av de tre trappetapperna upp till sin våning som höjden av strapats känns det bittert att tänka på det hurtiga nabofolket i väst. Googlar man på Norge och "gå på tur" vimlar det av hyllningar till det sportiga norska folket. "Att gå på tur i Norge är en riktig klassiker. Var och varannan norrman går man ur huse på långhelger och går mellan hytter.Till fots på sommaren och med skidor på vintern". Jo, morn da - nu har vi kommit på dem! De tar trikken upp till Frognerseteren, sveper en Rignes eller två och beger sig hjem. Kortaste vägen!

Nej då, detta är inget jag har hittat på! Sanningen kryper faktiskt fram på på VG Nett under rubriken "Nordmenn slappast i Europa", och jag känner hur mitt dåliga samvete tillfrisknar allt snabbare ju mer jag läser av artikeln. "At nordmenn er et sprekt og sprettent folkeferd, er en myte", inleds artikeln, som jag skall printa ut och sätta upp ovanför min personvåg i badrummet. Det visar sig att åtta av tio norrmän och norskor totaldritter i "helsemyndighetens anbefalte minimum: 30 minutter med småsvett eller andpusten bevegelse, minst fem dager i uken." Detta konstateras i en undersökning gjord av Kreftforeningen, Norges bedriftsidrettsforbund och Helsedirektoratet.

Smaka på det här: "Nordmenn er blant de lateste i Europa, ifølge Statistisk sentralbyrå. Italienerne går tre ganger så mye som oss hver dag. Både belgiere, tyskere og svensker sykler mer enn oss". Att vi svenskar cyklar mer än broderfolket är nog snudd på lika chockerande nyheter för dem som om en svensk skulle besegra en norrman i nordisk kombination! (Jag är kanske som värmlänning lite halvnorsk, för jag har knappt cyklat sedan lumpen för 40 år sedan. Men jag har skavsåren från sadeln kvar.)

När man kombinerar ovanstående med vad som kunde läsas i DI för två månader sedan får man en bekräftelse på den nya bilden av grannarna. Där får vi under rubriken "Norrmännen slappar mest" veta vad dessa försoffade vikingaättlingar verkligen är värst på. Tidningen refererar till en OECD-undersökning bland 18 länder, och konstaterar "Men norrmännen är värst i fritidsligan: bland de jämförda länderna är det de som ägnar mest tid åt att vara lediga." Statistisk sentralbyrå fyller på: "Fra 2004 til 2007 har det vært en nedgang i andelen av befolkningen som har vært på dagstur på ski eller i motor- eller seilbåt. Det samme gjelder fisketurer, bading og bær- eller soppturer. Andelen på bær- eller soppturer har sunket betydelig de siste ti åra, fra 56 prosent i 1997 til 35 prosent i 2007." Kan man annat än älska ett sådant folk? Jag tror jag packar väskan och drar över Kölen direkt!

Till sist: det som jag mest tar till mig i VG-artikeln är undanflykterna. I fortsättningen när någon frågar om jag inte borde röra på mig lite mer vet jag vad jag skall svara. "Tilbudet er ikke tilpasset min fysikk".

Nä, ge mig ett piller...

Beklagar att ovanstående filminslag är lite suddigt, men det togs med dold kamera på ett västsvenskt apotek i morse när det stod klart att två tredjedelar av de svenska apoteken skall säljas ut. SvD skriver: "Och köparna är både verksamma inom apoteksbranschen och som riskkapitalister. Därtill finns enskilda personer som vill driva apotek". De som är verksamma inom apoteksbranschen känner vi ju till, liksom vi anar vilka som i mångt och mycket kan betecknas som "riskkapitalister". Och enskilda personer som är intresserade av branschen finns det ju gott om - hade t.ex. Daniel väntat något år så hade han inte behövt göra sig omaket att gömma sig i Varberg med sitt lager - han hade kunnat köpa ett eget apotek!

VD:n för Apoteket Omstrukturering AB (jo, det heter så!) är full av optimism, och säger till Aftonbladet: "Vi tror att det kommer att bli en mångfald med både stora, medelstora och små aktörer. Men också att det dyker upp andra typer av aktörer till exempel inom e-handeln". Ja, vad e-handeln med farmaceptiska produkter går för känner vi väl alla till vid det här laget?

Förmodar nu att SYO-konsulenterna på våra kåkar nu kan förbereda sig på en anstormning av förfrågningar om lämpliga farmacevtutbildningar. Sedan är det väl bara en tidsfråga innan de gamla apoteksskyltarna ersätts med nya, med texten "drug store".

Å jiane mej, secket elände!

"Nyheten tog fart i helgen och skräckrubrikerna spreds blixtsnabbt över världen. I detta spel finns förlorare och men också vinnare. Någon tjänar alltid på vår oro." ---"Det är därför lätt att enbart skjuta på medierna–budbärarna – för överdrifter och sensationer. Det största mediala problemet är istället aningslösheten och godtrogenheten mot de professionella larmarna." Inger Atterstam, SvD 090430( "Get your facts first, and then you can distort them as much as you please." Mark Twain )

"ANALYS.Pandemin står för dörren. Det betyder att vaccinproduktionen ska sätta i gång, nu genast. Det betyder också att alla omedelbart måste börja förbereda sig. Ingen vet om pandemin kommer att bli lindrig eller om den blir så svår som den nu verkar vara i Mexiko. Men det är ansvarslöst att chansa." Karin Bojs, DN 090429 ("But I follow the worst." Qvidius)


"Allt som kan gå åt helvete kommer att göra det - vid värsta möjliga tidpunkt", heter det i Finagles lag om dynamiska negativismer. Och det är väl så det är just nu, åtminstone enligt media. Det gäller att hitta den värsta konsekvensen i alla skeenden! Det första bygdereportern med andan i halsen frågade förr när två bilar råkat törna emot varandra i korsningen Storgatan och Postgatan var om det fanns "någon krisgrupp sammankallad". Nu är första frågan: "vad är värsta möjliga scenariot?" Sedan bläddrar hemmaredaktionen tillfälligt bort "så skyddar du dig mot viruset", "så räddar du dina besparingar vid finansiell härdsmälta", "så överlever du jordbävningarna i Skåne" och fastnar för "så undviker du trafikdöden i skräckkorsningen", efter en olycka där skadorna inskränkt sig till repor i lacken. Det värsta scenariot är att en kärnavfallstransport kommer att krocka med en gasolbil i samma hörn nästa gång.

"Now, won't you please say "Hello" to the folks that I know
Tell 'em it won't be long" (Ross Parker/Hughie Charles)

Om det nu bara vore journalisterna som drabbats av svartsyn och hysteri vore det gott och väl. Men alla olyckskorpar, domedagsprofeter och Krösa-Major vars insändare hamnade i tidningsredaktionernas papperskorgar förut har nu släppts mer eller mindre fria i kommentatorsrutorna på tidningarnas nätupplagor. Plötsligt sitter det konspirationsteoretiker från Katthult (t.ex.) som med bergsäker röst förklarar att det är Obama som ligger bakom den mexikanska snuvan, och rättshaverister får bl.a. Leif G.W. Persson och Linda Skugge att i vämjelse controlenterdeleata sina bloggar.

Då jag googlade på "glädje" fick jag 2.970.000 träffar, medan sökningen på "sorg" gav 5.500.000 träffar, så nog skulle det behövas en glädjens väckelserörelse i vårt land, något att samlas kring som nation. Men vänta, det har vi ju - vinner Malena Ernman ESC i Moskva så garanterar jag att kvällspressen kommer att glömma undergångsrubrikerna i flera dagar! Å andra sidan vore en sådan utgång det värsta tänkbara scenariot för SvT.