Dit Arnbussarna inte letar sig

Den gamla ladugården. (Egen bild)

"Det tonar i blod och hjärtan
ur evigheten en sång,
det ropar långt bort genom seklen
från släkten som levde en gång.
Det spelar ur säden på åkern
och kyrkogårdens jord,
det klingar ur psalmer och vaggviselåt
och folkvisans vemodsackord."
(Carl Hesselgren)

Trots att vi bara är några kilometer från Västergötlands öppna slätter känns det som om vi befinner oss på en skogsväg i Värmland. Storskogen tränger ända fram till grusvägens dammiga dikesrenar, men efter någon mil upplöser sig skogen i en glänta och den gamla ladugården ligger framför oss. Den är nästan tvåhundra år gammal i sina äldsta delar, och därmed en av de mest ålderstigna i hela landskapet. Här ligger en av de återstående ensamgårdarna med anor från medeltiden som ännu finns ute i Falbygdens skogsmarker.

Länsstyrelsens rapport från 2004, "Västgötagårdar - en bebyggelsehistorisk översikt" (förf. Holmström/Odenbring Widmark), beskriver: "Skiftesverksladugården är en av de äldsta som finns bevarade i Västergötland. Loge och lador är byggda i skiftesverk med utskov på sidan. Virket är fur frånsett syllar och svallskift i återanvänd ek. Fähus och stall är knuttimrade, svinhuset byggt av stolpverk. Interiören från 1800-talet är föga förändrad med bl.a. svinstia med kätte, stall med krubbor och havrebinge, fähus med båsrader kring gödselrännan samt kalvkättar och i utskovet fårkätte. Taket täcks av vass på ett äldre halmtak. Vandringen är uppbyggd i sen tid, men är av samma typ som den som förr fanns här." (En vandring är en kuggaxel som drogs av hästar eller oxar och som användes till att driva tröskverk bl.a.)

Bara några kilometer härifrån ligger offerplatsen Finnestorp, där man från tiden för Kristi födelse och sex sekler framåt offrade krigstroféer i våtmarkerna från "strider då det skapades riken", som det står på Finnestorps förnämliga hemsida. Ytterligare några kilometer därifrån ruvar Larva Bäsing och Onsjö kullar på sina hemligheter från ungefär samma epok i vår historia, och där står runstenen från kristen tid som minner om den gode unge mannen Gunnar, Sigtryggs son. Här, på Larvs hed, samlades år 1529 en styrka underställd lagmannen Ture Jönsson Tre Rosor och biskop Magnus Haraldsson i Skara för att göra uppror mot Gustav Vasa, men sveket kom till kung Göstas kännedom, och Ture Jönsson och biskopen flydde till Danmark, medan några andra anstiftare hamnade under bödelsyxan.

Larvs hed var tidigt ett militärt övningsfält, och den hemsöktes vid flera tillfällen av härjande danska trupper, som använde den som läger. Idag härskar friden här - när inte idrottsklubben kallar till bingo på idrottsplatsen förstås, för då är det åter liv och rörelse på heden!