"Det öppnar väldiga perspektiv om man i framtidens idrott också får räkna med preparat, särskilt framställda för att gynna prestationen. "Ivar Lo Johansson: "Jag tvivlar på idrotten" (1931).
Nej, jag vet - ingen besökare här är intresserad av OS! Snart är jag nog inte det heller: det enda den svenska truppen lyckats kasta på brottarmattan är en medalj, i simningen sprack såväl medaljförhoppningar som höghastighetsdräkter, och svenska aktiva som slagits ut slog upp öl på läktaren som tröst. Små pinsamheter, men det är inte det som fått mig att liksom Ivar Lo tvivla på idrotten. Nej, det var t.ex. igår när den unge Jamaicanen Usain Bolt utklassade motståndet och satte världsrekord på 100 meter, trots att han sista biten av loppet sprang sidledes som en krabba och dunkade sig själv i bröstet. Hur är det möjligt? Dessvärre smyger sig tankarna över en att han var dopad, och blotta misstanken är nästan lika förödande som om den senare besannas, för det visar hur intimt förknippad elitidrotten blivit med doping i vårt tänkande.
Eller som idag: när ryskan Gulnara Galkina Samitova vunnit guld på 3000 meter hinder och blivit den första kvinnan under nio minuter på distansen ville man ju så gärna glädjas med henne där hon stod på prispallen och blinkade bort glädjetårarna, men istället tänkte man på de tolv dopade ryska atleter som inte får vara med i OS på grund av dopingavstängningar, av vilka fem stoppades när de redan var på väg till Peking. Vilka vägar löper trådarna i det ryska kontaktnätet? Den frågan poppar upp även beträffande Valerij Bortjin, som trots att han är ung redan hunnit vara avstängd för doping, och experterna förklarar att han fortfarande är gynnad av de preparat han då intog. Bortjin vann 20 km gång för några dagar sedan.
Grekerna är alltid "pålitliga" i sådana här sammanhang, och har redan fått två av sina aktiva hemskickade för att de dopat sig. Idag tog en grekiska medalj i tresteg, och genast tyckte jag mig se märkliga maskulina drag hos henne. Men tänk om hon aldrig varit i närheten att dopa sig, utan tränat hårt och ärligt i hela sin karriär? Skall man då hytta finger åt oss som tänker "ingen rök utan eld", eller åt hennes lagkamrater som svikit sina kompisar genom att dopa sig?
Usch ja, listan över fuskare kan göras lång, listan av sådana man misstänker ännu längre. Och på en fångvårdsanstalt i Texas avtjänar femfaldiga OS-medaljören 84868/054 Marion Jones just nu ett fängelsestraff för sitt dopingfifflande.
Dessvärre kommer nog allt fler av oss sportfånar att vända elitidrotten ryggen, eftersom utvecklingen på något märkligt sätt alltid går snabbare på fuskarsidan än på forskarsidan. Själv avstod jag från en del av sändningarna från friidrottstävlingarna i eftermiddag för att istället titta på ett program om polarvargar. Det var mycket mer spännande!
4 kommentarer :
Hej Peter! Jag är här fortfarande även om jag inte kommenterat på ett bra tag. :)
Vad gäller OS så har jag knappt sett på det, trots att Storbritaninen nu ligger på tredje plats på medaljlistan. De svenska deltagarna har jag inte sett skymten av, inte ens under invigningen. Vad är det för mening med OS när alla länder först och främst är intresserade av de som tävlar för det egna landet? Som ett exempel kan jag tala om att även om en brittisk deltagare inte gör bra ifrån sig så får man ändå höra en massa om just det istället för att se något om den som vann. Det nämns flyktigt, sen är det bara en massa tjat om varför det gick så dåligt för britten. Vad är det för mening med det? Om alla länder gör likadant vore det kanske lika bra att slopa spelen.
Nu skall jag passa på att nämna att jag aldrig kan rösta här. Så fort jag försöker kommer det upp ett meddelande att ' my request can't be processed'. Synd.
Lillan
Hej Lillan!
Roligt att höra av dig, hoppas allt är bra! Du berör något som jag också funderat på, nämligen idrottens nationalism. Vad hade t.ex. hänt om den svenske brottaren tävlat för en annan nation? Hade vi blivit lika förbannade på hans vägnar då, och gapat om "mygel"? Knappast...
Idag, när så många atleter byter nationalitet kunde man gott lägga ner SOK och alla andra föråldrat tänkande olympiska förbund och låta utövarna som de egna företagare de är att fullt ut skaffa sina egna sponsorer att ansvara inför.
Men jag är rädd för att patriotism och nationlism är det som kittlar den stora massan av idrottsåskådare - inklusive mig själv...
Synd att du inte kan rösta, och jag har inget bra svar på varför det inte fungerar för din del.
Ha det bra!
Då jag inte hann se OS så var tv:n på i bakgrunden ändå, och 100-metersloppet för herrar var en ren njutning! Jag grät så tårarna flödade över den magnifika upplevelsen. Jamaicas damer sopade golvet på sina lopp och tog alla pallplatser.
Vår svenska brottarstjärna som öppet vågade visa på fusket i sporten!
Talarstolen på invigningen då Rogge talade, var en av de vackraste jag sett!
Vilket OS!
Minuset var den taekwondoutövaren som sparkade en svensk domare, skandal!
Jag måste erkänna att jag är otroligt lättrörd, även i idrottssammanhang. Jag grät ikapp med Isinbajeva när hon stod på pallen och tog emot sin givna guldmedalj. Plötsligt stod det klart att hon måste ha känt en otrolig press inför tävlingarna, och att då få avsluta med ett världsrekord... Stort!
Men under hundrametersloppet bara gapade jag, och jag tror fortfarande inte att jag såg vad jag såg - det kändes omänskligt!
Det enda jag kan jämföra med är Bob Beamons känguruskutt på 8,90 i längdtävlingen i Mexico.
Bolt var ju ren i dopingprovet och skall givetvis behandlas därefter. Samtidigt känner jag lite grann som New York Times erfarne sportreporter Jeré Longman som skriver: "But when I want to fully believe, I feel a twinge of skepticism. It nags, like a strained hamstring", och " It would be naïve not to have suspicions. At the same time, I feel guilty for doubting." Det är ungefär så jag känner det, och det är idrottens förbannelse.
http://www.nytimes.com/2008/08/22/sports/olympics/22longman.html
Skicka en kommentar