Varje gång jag går min extended version av långpromenaden passar jag en liten sjötomt. Tomten saknar hus, eftersom vägen går genom trädgården - bostadshuset ligger alltså på andra sidan vägen. När jag ser de här stolarna som så inbjudande står på första parkett mot sommaren blir jag lite nyfiken, för det har hittills aldrig hänt att jag sett någon sitta i dem. Själv brukar jag sätta mig på en rastplats intill och njuta av båtlivet (det finns en kanotuthyrning vid sjön), lyssna på skrattmåsarnas grälande och se solens speglingar i de skvalpande vågtopparna. Hade stolarna varit mina så hade jag gärna tillbringat en stor del av min dag i någon av dem! Men kanske är själva poängen inte själva sittandet i stolarna, utan att njuta av insikten att hela tiden ha den möjligheten? Under tiden kan man lämna fältet fritt för de fria stolarna att filosofera över tillvaron. Funderar jag och drar vidare på min promenad.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar