Mat(t)rasten

När vädret blev så strålande som denna dag gick det bara inte att motstå frestelsen att packa renseln och ge sig ut i skog och mark - är man "friherre" så är man! När jag kom hem och skakade bilderna ur kameran hade det blivit 81 plåtar på bl.a. "slott och kossa" (faktiskt!), jag hade sett rariteter som forsärla, svart rödstjärt plus sädgäss med ungar (det senare ingen raritet men gulligt!). Ändå blev gynnaren på bilden ovan dagens behållning - en koltrast som hittat ett så bra matställe att den bokstavligen sprang över mina fötter utan att bry sig om min närvaro. Trasten tittade lite fundersamt på mig några gånger, innan den efter kanske två minuter hajade till och kopplade att "oj, där står det ju en människa!" och flydde iväg till närmaste buskage. Vid det laget hade den näbben full med larver - hoppas att den inte tappade några i förskräckelsen... 

Veckans stolpskott

Svenska Fotbollsförbundet gav i  förra veckan lilla Mallbacken i Sunne kommun en kravlista på 44 punkter som man måste genomföra bland annat på säkerhetssidan om man vill spela i damallsvenskan nästa säsong. Klubbledningen beräknar att det skulle kosta dem mellan 25 och 30 miljoner att rusta upp lilla Strandvallen - pengar som föreningen inte har, och kommunen ser heller inga möjligheter att skjuta till några pengar. Vi talar alltså om en klubb som kanske har 3-400 åskådare på sina matcher.

Ställda inför beskedet att det knappt finns en arena i Värmland som klarar sådana krav bortsett från Degerfors tyckte förbundet helt kallsinnigt att "ja, då får väl Mallbacken spela sina matcher där då". 
 
I helgen anordnade SFF final i Svenska Cupen i Friends Arena, ett bygge som kostat nära 2,8 miljarder att uppföra. Detta till trots kunde inte arrangörerna förhindra att det gästande lagets supportrar tog sig in på planen efter slutsignalen. Fotbollsförbundets säkerhetsansvariga säger att supportrarna bröt mot vad man kommit överens om innan matchen. Men ärligt talat - borde man inte i en anläggning som kostat så mycket ha en inbyggd säkerhet som gör att man inte måste göra "överenskommelser" med dem som utgör en säkerhetsrisk? "Sila mygg och svälja kameler" finns det uttryck som heter. Det är precis vad jag tycker att SFF håller på med i sina riskbedömningar...

Flyg sakta bort, kom tillbaka fort!

Forskare vid CAnMove, knutet till Lunds Universitet, verkar nu slutgiltigt (?) ha löst den gamla trätefrågan vetenskapsmän emellan huruvida fåglarna flyttar snabbare på våren än på hösten.

 I en rapport baserad på data från en mängd olika undersökningar publicerad i American Naturalist slår gruppen fast att fåglarna faktiskt har mer brått under vårflyttningen jämfört med höstflytten. Fåglarna håller högre flyghastighet, rastar kortare samt avverkar den totala flyttsträckan klart snabbare när de är på väg mot sina häckningsplatser än vice versa.

Orsaken anses inte oväntat vara den gamla sanningen att "the early bird catches the worm", eller i detta fall att den som är först på plats får den bästa häckningsplatsen och ett större urval av lämpliga partners att välja mellan.

Nog är det en värmande tanke att fåglarna på våren inte tycks komma fort nog hem till holken i björken eller till gölen på myren, medan de motvilligt masar sig iväg när hösten kommer?

Variationer på att "gå genom rutan"

Det har ju varit kravaller i vissa förorter utanför Stockholm, där mer än femtio bilar satts i brand, en mängd rutor har krossats och poliser och brandmän utsatts för stenkastning. Svaret på vad det hela beror på varierar med vem man frågar, så det är lika bra att lämna den frågan utanför den här gången. (Fast om jag skall tillåta mig att ha en egen teori så visst händer väl sådana här saker tillräckligt ofta i vissa områden just när de första varma kvällarna infunnit sig för att det skall vara mer än en tillfällighet? Kan det ha uppstått en tradition av något slags lokala valborgsmässoliknande firanden?)

Våra kvällstidningar, som ju numera producerar egna direktsändningar av minst sagt varierande kvalitet på webben, kunde förstås inte motstå frestelsen att "sända direkt" från oroshärdarna, och i takt med att rubrikerna blev allt fetare gjorde jag några nedslag i de två stora drakarnas bataljmålningar. Vad var det då man fick se? Jo, upphetsade reportrar som stod i trapphusen och intervjuade varandra, lika upphetsade bomberuniformerade trettonåringar som drog runt och kände samma spända förväntningar som journalisterna inför att något kunde hända, och däremellan instick från förvirrade "redaktioner" som förtvivlat försökte krama ut det hetaste från varje bränd bil som inrapporterats. Efter en stund  insmög sig känslan av att man beskådade något slags ungtuppsdans i koreografi av de stora drakarna, där de senare välvilligt spred information till upprorsmakarna om var det var stökigast för tillfället.

Det värsta av allt var dock den reporter som ihärdigt upprepade ett rykte från en en kollega som påstod sig hört någon spoling yttra att "i natt skall en polis dö". Att på så lösa boliner sprida detta rykte är omdömeslöst, det känns som om det gränsar till anstiftan av brott! Alla kan nog dessutom tänka sig vilken oro ett sådant uttalande kan skapa hos webbtittande anhöriga till de utkommenderade poliserna...  
     
 Självklart skall medierna skildra oroligheterna, men det är illa om de inte kan eller vill skilja på att rapportera nyheter och vara medskapare till dem...

Huller om muller

Kanske har jag vid något tidigare tillfälle berättat om min dragning till sajten blixtar.se?  Vad kan man man annat än älska en sida, skräddarsydd för en samling vädernördar som en fantastisk sommardag lik gårdagen sitter inne framför datorerna och febrilt söker åskväder i omvärlden med förhoppning om att de skall nå  hem till dem? På den här sidan är det därför fullt normalt att fråga saker som "tror ni man kan hoppas på åskväder här i Laxå i eftermiddag?" Och finns det inget åskväder på gång kan man alltid hitta ett utbrottsfärdig vulkan i Latinamerika eller en virvelvind i Ligurien - huvudsaken är att det rör på sig!

TV-kanalernas femdagsprognoser är blaha blaha, här pratar man väderutsikter månader framöver! Till stöd för sina teorier kan man hitta modeller hos vilken obskyr bakgårdsmeteorologstation som helst, och man rör sig vällustigt med fackuttryck som vädernissarna på SvT nog skulle behöva ett lexikon för att begripa.

När besökarna skall rösta mellan förväntade rubriker för 2013 finns följande alternativ att välja emellan:  

 

Sommaren regnar bort

Värmerekord 

Rekordfå soltimmar

 Ännu en extrem åskfront på ingång
 Rekordtidig vår
 Regnig midsommar
 Översvämmningar
 Nya snökanoner skapar kaos
 Torka skapar skogsbränder
 Varning för ny Gudrunstorm

Som väntat finns inte alternativet "normalsommar" med, och kanske är det därför jag gillar sidan där ytterligheter är det normala. För vädret på blixtar.se finns ingen mellanmjölksvariant, det är bara så! Fast det får ju inte gå till överdrift - extrema vädersituationer vållar ofta såväl humanitära som materiella skador, det får man aldrig glömma mitt i all fascination över elementens raseri!

I skämskuddens land

Skämskudden "Tjavvel"

Lika given pryl framför teven som TV-kannan var för mor och far en gång i tiden tycks skämskudden ha blivit för oss. Var och varannan tittare verkar numera vara försedd med en snabbt greppbar kudde att hålla framför ansiktet när upplevda anledningar till skam strålar ut från rutan. Speciellt överkänsliga tycks vi som kollektiv vara när en svenskfödd person råkar tala engelska på sådant sätt att det nationella ursprunget kan anas. "Åhh nej, hjälp! Det hörs ju att hon är svenska!" Kan det bli värre?

"Jag skäms lite över Petra Mede och hennes svengelska", hördes således någon mumla ur sin skämskudde efter gårdagens ESC-semi. Jag kan utan att behöva tillgripa kudden erkänna att jag inte såg utsändningen. Kollade på hockeymatchen i VM mellan Sverige och Danmark i stället, och där kunde man ha behövt kudden, så dåligt som svenskarna spelade...

Åter till språkkudden - här är lite framgooglat i ämnet:

"Åh herregud, nu har jag kollat in Morgan och Ola-Connys första etapp på sin starka resa i Usa. Hur man kan vara så urdålig på engelska som de där två begriper jag inte, speciellt inte när man inte är äldre. De måste skolkat på varenda engelskalektion i skolan. Jag kommer slita upp alla skämskudde som finns om jag ska titta vidare på hela serien."
(Borde det inte vara skämskudde där för stavningen av "Usa" då? Heter det inte deras (starka) resa? Och bör det inte vara "skämskuddar" i plural? Just wondering...)


"Skämskudde fram när Ranégie gästar Udinese Tonight och pratar engelska. "Yäs, yäääs, yääääs" på bredaste göteborgska dialekten." 

 "Skämskudden. Jag måste jobba på det här med att jag inte kan se svenska programledare göra intervjuer på engelska. Jag är så säker på att de kommer att göra bort sig att jag stänger av innan de ens har hälsat på veckans hollywoodkändis."

 "Jag fick ta fram skämskudden. Dåliga sångerskor/sångare, tråkiga, okänsliga framförande, dåliga texter för att inte tala om de engelska uttalen!"

Och så vidare i all oändlighet! Det är ju samtidigt lite kul att vi sitter där med vår skämskudde i högsta beredskap när våra landsmän pratar engelska, men blir så barnsligt förtjusta när en gästande engelskspråkig artist försöker säga några stapplande fraser på svenska. Kanske är det så att vi då känner oss "sedda på rätt sätt" av omvärlden, medan om vi tror att någon engelskspråkig hör en svensk tala undermålig engelska så finns anledning till nationell oro över det?

Fast nej, jag blir faktiskt inte riktigt klok på det där kollektiva svenska språkliga mindervärdeskomplexet! Hur kan man skämmas för att andra svenskar råkar tala engelska dåligt, eller kanske ibland t.o.m. utmärkt, men med knappt skönjbar svensk betoning? Vi borde skämmas! 

När plockade vi fram våra kuddar för första gången då? Lite vägledning kan vi få av att "skämskudde" var månadens ord från Språkrådet i mars 2008, men efter att man föreslagit det som nyord känt tidigast 2002 så kom det läsarreaktioner från sådana som stött på ordet redan på 1980-talet. Själva ordet förklarar rådet så här: "Skämskudde är ett lite skämtsamt uttryck för situationer när man skäms, rodnar eller tycker att något är så pinsamt att man (bildligt talat) skulle vilja ha en kudde att gömma ansiktet bakom. Det används särskilt ofta om tv-tittare som vill plocka upp en kudde ur tv-soffan och gömma sig för pinsamheterna i tv-rutan."  

Jag har en affärsidé: jag tänker försöka avtala med alla TV-försäljare att leverera min ljudisolerande och bitvänliga skämskudde med varje såld TV-apparat. Det borde väl kunna bli en given försäljningssuccé?

Not allowed...

Jag har fått förtroendet att under några dagar vara daghusse för en stor men otroligt snäll hund, låt oss kalla honom Edwin. Den här hunden är nog så nära tjuren Ferdinand man kan komma IRL, han älskar att sitta i gräset och njuta, men han kan lika gärna slå sig ner mitt i den brusande trafiken och kolla folklivet. Han hälsar förtjust men inte påträngande på människor som närmar sig honom, och han är lika vänlig mot andra hundar, utan att vara burdus. Kort sagt, en otroligt lugn individ.

Nu var det några år sedan jag rastade hundar i närmiljön, men något har hänt sedan dess i människors attityd mot hundar. Visst är Edwin en bjässe, men hela hans uppsyn skriker ut hur fridsam han är. Själv försökte jag att vara närmast övertydlig med att signalera att vi inte utgjorde något hot, men det hjälpte inte. Blickarna från omgivningen var ofta kritiska, för att inte säga fientliga. Även om man går ut för rastning försedd med alla bajspåsar i världen för att inte göra någon skada på den fimp- och glasflisbekransade jorden så känns det att hundar är inte välkomna här.

För några år sedan rastade jag ibland två hundar samtidigt, varav den störste föga mindre än Edwin. Då kom folk ofta fram och talade och berättade om egna hundar som de har eller har haft. På den tiden var det gott om hundar i kvarteret, och även om jag själv inte hade hund stadigvarande så tyckte jag ändå att andras hundar piggade upp omgivningen. Nu finns det knappt några hundar i vårt kvarter längre, och jag börjar förstå varför...

Vi förstår inte varandra!

Förra veckan tittade jag på ett trevligt program om öl, som lämpligt nog gjorde ett nedslag i Danmark, där man ju inte har några problem med at svinge en bajer til frokost utan att skämmas. Det jag reagerade mest på var inte det avspända förhållandet till öl, utan mera att den svenske programledaren och de danska medverkande mestadels konverserade på engelska (trots att man var på nykter kaluv!). Det verkar föreligga ett accelererande kommunikationsproblem, som inte bara är svenskt-danskt utan även norskt-danskt. "Det har skett en utveckling där man talar snabbare och otydligare, vissa ändelser försvinner och vissa ljud uttalas mindre distinkt än förut", säger Sabine Kirchmeier om det danska uttalet, och som chef på danska språknämnden vet hon nog vad hon talar om.

Inte nog med detta: forskare påstår att danska småbarn föredra att tiga allt längre innan de ger sig i kast med modersmålet, eftersom de tycker att danskan är svårbegriplig. Redan på det första ord som barn brukar tycka är användbart, "mor", kör det ihop sig för de små, enligt språkforskaren Dorthe Bleses.

Nu är det inte bara språkligt som det går grus i det mellanfolkliga umgänget ibland. "Far, far, det är danskar i affären!", skrek Elof upphetsat i en gammal galenskaparsketch. Nu verkar danskarna säga det samma, fast om oss. "Svenska arbetare upprör Danmark", skriver Kvällsposten. "De kommer her og tager vores job, tag hjem til Sverige", tycker många kunder, medan arbetsgivarna däremot gillar den svenska arbetsmoralen. "Jag anställer bara svenskar. Den danska personalen jag har haft har varit lat. Det låter grovt att säga men det är mycket "mañana, mañana" över dem. Man måste vara efter dem för att få dem att städa, även om det står i deras kontrakt", säger en (svensk) butikschef. Någon mer än jag som kommer att tänka på Manuel i Fawlty Towers? Nåja, lite syskongnabb vi hör till, vi kan nok godt lide hinanden, trots allt!

Fast det är inte bara det talade danska språket som kan vara knepigt! Ekstra Bladets rubrik här nedan vållade mig lite huvudbry innan jag läste mig till att det rörde sig om att man hittat den 370 millioner år gamla fisken Euphanerops, som tros vara en av de första som uppvisat parvisa bakfenor. Detta lär ha varit något som hos senare arter utvecklades till ben, vilket visade sig bra att ha när de tog klivet upp på torra land. En betydligt intressantare historia än vad rubriken utlovade för en svensk...

Dag tog publiken med storm

En annan pålle: Maharajah med Örjan Kihlström i sulkyn

Att inte alla besökare på bloggen är travvänner vet jag sedan något tidigare inlägg. Och visst har sporten sina avigsidor, något som vi såg på Solvalla igår, då en häst föll död ner under ett lopp. Det är alltid lika uppskakande när sådana händelser inträffar, själv stängde jag av TV:n direkt det stod klart att hästen avlidit. Sedan återstår det att se vad som orsakade dödsfallet. Döden kan ju träffa oss alla mitt i steget, så även med vältränade atleter oavsett om de är fyr- eller tvåbenta. (Något som vi om inte annat påminns om genom dagens svarta rubriker om en elitidrottsman som plötsligt avlidit i sömnen.)

Om vi håller oss till hästarna så är den åttaårige nordsvenska travaren Dag Storm ett av de djur som normalt sett borde ha betat på de evigt gröna ängarna vid det här laget, med tanke på vad han råkade ut för i december i fjol. Dag Storm och två andra hästar rymde då från en gård i Dala-Järna och sprang upp på E16. För de två andra hästarna slutade äventyret lyckligt, men för Dag såg det värre ut;  han frontalkrockade med en bil som kom i 80 km/tim! Turligt nog undkom bilföraren kraschen med livet i behåll, men bilen blev bara skrot. När Dags ägare kom till platsen låg hennes häst på rygg på asfalten med benen i vädret. " Han bara låg där. Jag trodde att han hade dött, han hade skurit upp strupen, bogen och bakknäet. Det var blod överallt. Men han reste sig upp efter några minuter", berättar hon för trav365.se. Man tillkallade en veterinär, och hästen fördes till veterinärkliniken, där han lappades ihop. Luftstrupen fick man limma på plats, och såren krävde hundratalet stygn. Veterinären kunde inte begripa att Dag Storm inte stendött direkt vid smällen, men hästen är tydligen av segt virke!

Dag Storm verkar ha fått en minnesbeta av smällen, numera uppträder han betydligt mer förnuftigt enligt ägaren och tränaren Rebecca. Vägen tillbaka till livet var inte spikrak, bland annat tillstötte penicillinallergi. Genom kärleksfull omvårdnad återvann dock Dag Storm sina krafter, men skulle han fungera som tävlingsindivid igen? Efter ett halvårs konvalescens och uppträning var det upp till bevis på Fornaboda travbana utanför Lindesberg den 1 maj. Travsidan travnet.se berättar vad som sedan hände: "Och Dag Storm sprang som han aldrig gjort något annat! Med ett varv kvar av loppet hade han redan hämtat in fyrtio meters tillägg, övertog ledningen och fullständigt detroniserade sitt motstånd. Segern blev helt överlägsen och körande 23-åriga Rebecca Dahlén kastade pisken som om hon vunnit Elitloppet efter målgång. Och det var inte enbart för att det var hennes egen första seger som kusk. Dag Storm vann på 1.29,3 över 1680 meter och tjänade 15 000 kronor. Det var hästens andra seger i fjortonde starten." Dag Storm - nog är väl det en riktig sagohäst?

Tjo vad det var livat...

Stadens alltid lika kreativa parkförvaltning har i dagarna satt lite färg på vår rätt gråtrista stadskärna med den här färggranna skapelsen, kanske för att uppmärksamma att årets SM i fågelholk just har avhållits.

Om du missat det evenemanget så är du nog inte ensam, men det är en tävling som faktiskt gått av stapeln för femte gången, och finalen avhölls liksom tidigare år under utställningen Nordiska Trädgårdar på Stockholmsmässan. Skolelever över hela landet har skickat in mer eller mindre realistiska fågelbostäder, de enkla kraven är att holkarna skall vara av trä och att dugliga att bo i. Vinnaren kom passande nog från Vildmarksgymnasiet, som ligger i Hylte.

Bakom evenemanget står Naturskyddsföreningen, och syftet är att uppmärksamma att även fåglarna lider bostadsbrist, i deras fall främst orsakad av skogsbruket. På sin hemsida uppmärksammar SNF hur vi alla kan hjälpa våra bevingade vänner med både mat och husrum. Vi som tycker att det är lite jobbigt att själva snickra en boholk kan hitta fågelholkar för några tior i någon affär eller på nätet.

Lite mer om vad som kan vara bra att tänka på som hyresvärd för fågelfamiljer kan man läsa om på naturmorgons hemsida. Och om nu någon tycker att det är väl sent att sätta upp fågelholken nu så gör det faktiskt inget om den förblir obebodd den första säsongen - fåglarna uppskattar om holken blivit lite tuktad av väder och vind innan de tar den i besittning. Det går förstås också bra att vänta med att sätta upp fågelholken till hösten, något som rekommenderas av experterna.   

Ingripanden på hög nivå

"Högt uppe på berget fanns ingen polis" sjöng Alice Babs en gång i tiden, men då kände hon nog inte till poliserna i Solukhumbu, Nepal. När polischefen på stationen där nåddes av nyheten att det varit slagsmål på hög höjd i Mount Everest mellan schweiziska och italienska klättrare och deras guider skickade han nämligen ut en patrull för att ta upp anmälan. "Det råder kommunikationssvårigheter så högt uppe på berget", förklarar polischefen Sitaram Karki möjligen något urskuldande till AFP.

För några dagar sedan kunde vi läsa om en man som efter att ha varit inblandad i slagsmål på en nöjesbåt hoppade överbord och simmade i land vid Slussen i Stockholm. När Polis anlände försökte killen först hoppa tillbaka i sjön, men istället klättrade han upp i en lyktstolpe. Där stannade han kvar, så man var tvungen att tillkalla förhandlare för att få honom att klättra ner igen. Även om det inte utspelade sig på så hög höjd som i Nepal verkar det ha varit vissa kommunikationssvårigheter också vid Slussen. Undrar hur stockholmspoliserna hade tacklat slagskämparna på Mount Everest - kanske med ett "nej kom ner nu gubbar, det börjar bli kyligt!"...

Så dä så!

 Summering lördag:

Humla

å sädesärla

å citronfjäril

å stare

å åskknall

------------

= vår!

Nyföretagandet blomstrar...

Som någon eventuell återfallsbesökare kanske känner till så är jag relativt nybliven pensionär, och jo tack, det knallar på! Bland de första råden jag fick som SC (Senior Citizen) om uppförandekod för äldre människor var att bara man ler och ser allmänt fåraktig ut så är det ingen som bryr sig om en. Verkar det som om någon förväntar sig ett svar så är det bara att köra med någon fras om vädret, det kan få vem som helst att ledsna.

Genom självstudier har jag hunnit lära mig lite om min nya omvärld som pensionär, och jag skall försöka dela med mig tips om vad som kan vänta bakom hörnet för oss gamlingar. Kolla länkarna för exempel på verkliga fall!

Hemtjänsttricket. Någon ringer på, visar en falsk legitimation och vill in och städa. Plocka fram dammsugaren, städa själv och låt inkräktarna stjäla i lugn och ro. Som gamling vill du ju inte vara till besvär!

Bankomathjälpen. Du försöker ta ut din pension men får inte ut några pengar ur bankomaten. När du vänder dig till den som står bakom dig och säger att du tror något sitter i vägen sticker han fram handen, plockar bort en kartongbit som var fasttejpad, tar pengarna och försvinner. Ropa ett "tack för hjälpen" och ta ut nya pengar i stället för dem som hjälparen tog. Lite svinn på ålderns höst får man räkna med...

Telefonknepet. Du sitter på kaféet och kladdar med pulverkaffet och det torra wienerbrödet med din mobiltelefon på bordet. En man stiger in på fiket och ber dig hjälpa honom att läsa vad det står på en lapp. Du sätter på dig glasögonen och talar om att det verkar stå "QWMJTY" i tunn blyerts på lappen. Mannen tackar för hjälpen och tar tillbaka papperet och verkar inte märka att han råkat ta med din mobil när han går. Du kan trösta dig med att din telefon blir ett tillskott för exportindustrin.  

Kartvarianten. Du står åter vid bankomaten, och just som dina pengar matas ut kommer det fram en förtjusande kvinna och brer ut en karta och ber om hjälp att hitta till Knasplatsen. Du har bott i stan i 50 år men har aldrig hört talas om Knasplatsen, och du ser heller inte platsen på kartan. Kvinnan tackar leende för hjälpen, och råkar visst få med sig dina pengar i den hopvikta kartan. Konstigt...

De fuskhandikappade. Två personer håller fram en lapp där det står att de är dövstumma. De vill att du skänker en summa pengar till dem, och vill dessutom ha dina personuppgifter. Du tar upp plånboken, och de sliter till sig mer än du tänkt ge. I det läget kan du känna tacksamhet om de inte dessutom kör på dig med sin bil när de sticker.

Hembärarna. Du har handlat lite mer än du orkar bära hem, när två hjälpsamma personer uppenbarar sig och ger dig ett handtag med att komma hem med det du köpt. När de lämnat din lägenhet märker du senare att du fått betala på ett sätt som du inte riktigt tänkt dig.

Insamlarna. Två personer ber dig skriva på en lista till välgörande ändamål och skänka en slant. Du letar fram plånboken och ger dem en sedel, och samtidigt som du sedan skriver på listan försvinner din plånbok högst oväntat. Ja ja, du får väl klara dig utan matpengar ett par dagar då...

Sjukhjälparen. Du faller ihop på gatan. När du ringer 112 kommer en man fram och tar över telefonen för att, som du tror, hjälpa dig. Istället tar han telefonen och sticker. Alternativt blir du muddrad när du ligger utslagen.

Insamlarna, variant 2. Du skriver på en insamlingslista till förmån för något okänt men påstått vällovligt syfte. Det står 20:- i kolumnen för summan, men när du skrivit på tar insamlaren bort tummen från listan och oops så står det en nolla till efter. 200 spänn, ja, har man skrivit på så har man, även om det svider...

 Butiksspecialisterna. Om du själv (ännu) inte råkat ut för att bli av med plånboken i butiken känner du säkert någon som gjort den erfarenheten. Tillvägagångssättet är ganska likartat: någon knuffar till dig, eller också kommer en person och ber dig läsa ett pris på en förpackning. Resultatet är i alla fall det samma: ett ögonblicks ouppmärksamhet, och vips så innehar någon annan din plånbok.  

OK, det var några av de nya företagare som man som äldre kan räkna med att få göra bekantskap med, och jag är säker på att du hört om minst lika många andra metoder som dessa driftiga personer använder sig av. Mina "råd" här ovan är ju lätt sarkastiska, men i grund och botten känner jag förstås sorg och resignation i kombination med vrede över att det tillåtits bli så här i vårt land. Hur man som äldre kan gardera sig mot alla dessa lurendrejare kan man få bättre hjälp av på en sida som BRÅ har lagt upp just för äldre (och sådana som är sårbara av andra skäl). Glöm inte att du som gamling faktiskt ses som lovligt villebråd av ständigt vakande ögon när du rör dig utomhus, och att försiktighet kan vara din bästa försäkring mot att bli ytterligare ett offer under rubriken "brott mot äldre". Slutligen: nej, jag är inte rädd för egen del, men det finns ingen anledning att uppträda övermodigt i vissa omgivningar. 

Trovärdighetens rike?

Göran Persson må ha varit burdus, men i många stycken var han en sanningssägare och visionär, som när han år 2005 förutspådde svenska folkets reaktion när effekterna av pensionsuppgörelsen kommer att stå klar för dem.

En annan förutsägelse lade den dåvarande statsministern fram två år tidigare, där han varnade för en social turism i EU-samarbetets spår. Persson förespråkade då ett krav på heltidsarbete för arbetstagare från de nya EU-länderna för att förhindra missbruk av de svenska trygghetssystemen. Perssons utspel fick moderaternas dåvarande vice ordförande Gunilla Carlsson, numera biståndsminister, att den gången skriva följande: "Genom att agera och uttala sig om såväl nya som gamla EU-medlemsländer på ett mästrande och negativt sätt har han skadat Sveriges trovärdighet."

Nu, tio år senare, går fyra ansvariga ministrar inom EU, däribland tungviktare som Storbritannien och Tyskland, ut och förespråkar möjligheten att neka nyanlända EU-medborgare rätt till socialbidrag "om de aldrig har haft ett jobb eller betalat skatt i det nya hemlandet", och att "vissa invandrare orsakar en `avsevärd belastning´ på deras välfärdssystem, som sjukvård och skolor". Icke oväntat ställer sig Sveriges EU-minister i spetsen för att motarbeta förslaget. "Sverige måste nu vara pedagogiskt och bygga allianser med andra regeringar för att försöka värna den fria rörligheten i Europa", säger hon. Detta utspel går helt i linje med den svenska linjen, där t.ex. Göteborgs stad medverkar i verksamheter riktade till, citat, " tiggare och gatumusikanter". Det senaste projektet är fri förskola för barnen till utövare av dessa yrken. Man kan tryggt utgå från att alliansen inom ramarna för EU-samarbetet kommer att tillrättavisa sina europeiska partikamrater på den borgliga sidan för deras mästrande och negativa åsikter, som uppenbarligen sammanfaller med vad Persson uttryckte i sina farhågor 2003.

Till syndabockens försvar

 Finns det något djur så mytomspunnet som geten? Vi känner ju till att vagnen som Tor färdades med över himlavalvet drogs av två bockar, vi har hört talas om Pan som liksom satyren och faunen delvis hade en gets kropp, och om Heidrun, geten på Valhallas tak som levererade sin mjölk till kämparna. Vidare har vi Dionyses, som ju sades kunna förvandla sig till get, och vi har inte minst hört sägnerna om den märklige figuren med bockfot som dök upp på danstillställningar och fick ungdomarna i Hårga och annorstädes att dansa sig till döds.

Ja, detta djur har blivit syndabock för mycket, och då är vi automatiskt inne på bibeln, där en bock fick bära folkets synder ut i öknen - därav "syndabock". I mitt senaste inlägg skrev jag helt kort om hur bilen blivit syndabock för förarens förseelser, och det fick mig att grunna lite över det här fenomenet. Jag sökte på nätet, och fann att det i forngrekisk religion finns ett begrepp pharmakoi. Det var också en syndabock fast i mänsklig gestalt, i regel en slav, någon vanlottad eller en kriminell person. I en rituell cermoni, pharmakos, offrades syndabocken för att råda bot mot väderkatastrofer, krig eller andra olyckor. Offret drogades i samband med ritualen av cermonimästaren, som kallades pharmakon och var utövare av pharmakeia. Nu kommer det intressanta, för om mina källor håller måttet så finns det ett språkligt släktskap med det för oss bekanta ordet farmakologi. För att hårddra det en smula så kan vi kanske därmed tacka syndabockarna för våra farmaceupter (åtminstone indirekt). Alltid en liten upprättelse för syndabocken, som så många har ett horn i sidan till!

Tack till fil.dr. Lars Gahrn för faktagranskning.

I bilens våld

 GT 130422

 

Se upp för en bil på rymmen! Eventuellt kan bilen ha sin förare som gisslan.

Experten som inte var det...

Bostonbomberna, explosionen i Texas och terroristjakten i Watertown - en brutal omvärld tränger sig på oss, vare sig vi vill eller ej. För den som vill veta mer finns det numera möjlighet att gå förbi tröga svenska media som ser på samma sändningar och rapporterar i andra hand för att istället själv se det som händer från första parkett med hjälp av utländska direktsändningar. Eftersom jag numera disponerar min egen tid har det inneburit att jag idag på morgonen från mitt egna skrivbord kunnat följa jakten på den fortfarande lösa terroristen i Waterford. Han lär f.ö. heta Dzjochar Tsarnajev och vara från Tjetjenien (alternativt Dagestan), och den dödade kumpanen uppges vara hans bror.

I ett officiellt uttalande sägs de båda attentatsmännen ha kommit till USA med syftet/uppgiften att döda. Detta sätter ett uttalande från en av våra många inhemska "terrorexperter" på skam, eftersom han på ett tidigt stadium i utredningen av Bostonmassakern ansåg sig kunna säga att dådet var en ensam inhemsk nidings verk. Visserligen garderade han sig med att det var en spekulation, men man frågar sig då varför en påstådd expert i det läget går ut med en gissning som senare visar sig vara lika tillförlitlig som en väderspådom i abborrfenor? Lite mer ansvar borde man kanske kunna begära av en "säkerhetsexpert utbildad på FBI" och den tidning som släpper fram honom...

 

Vet vi vad vi äter?

Jaha, då är en stor del av påskhelgen aväten, och ingen häst har passerat mitt matbord. Åtminstone inte enligt vad jag tror - i dessa dagar kan man ju inte vara helt säker! Läser om dokumentären "The Horsemeat Banquet" som sändes på BBC3 i onsdags, där det visade sig att i en "lamb curry" som köpts i en hämtbutik fanns inte en tillstymmelse till lamm. När programmakarna lämnade in rätten för DNA-analys fann laboratoriepersonalen kött, men man har inte kunnat fastställa vilken sorts. Man har kunnat utesluta lamm, nöt, kyckling, gris, get, häst och t.o.m. människa (!), men har lämnat möjligheten öppen att det kan röra sig om katt eller hund. En av analytikerna säger att det hela är skrämmande, eftersom det inte rör sig om något kött som man hittat i mat tidigare. Varifrån kommer det, var har djuret slaktats, har det skötts hygieniskt, och har det varit utsatt för bakterier? Frågorna hopar sig!

Inte heller de andra rätterna som man köpte gick fria från anmärkningar. I hamburgaren saknades egentlig köttfärs, den innehöll blod och djurhjärta, och i biffen med svart bönsås var det väldigt lite biff, däremot fanns där kycklingblod och kycklingrester. Jo, en rätt innehöll faktiskt det den skulle bestå av, nämligen lammkebaben, vilket överraskade provtagarna, eftersom just kebaben inte har det bästa rykte i deras kretsar.  

En lyxkrog i Stockholm är mer öppna, när de meddelar att man tänker preentera avsmakningsmeny med rätter gjorda på hästkött under försommaren, och med hästlasagne som förrätt. Ironiskt nog sammanfaller detta med den stora hästfesten Elitloppet sista helgen i maj. Annars har väl inte hästlasagne riktigt funnit sin plats på matrankingen - det var ju inte mer än någon vecka sedan som utgallrad lasagne delades ut till Stockholms fattiga. De 400 portionerna hade en strykande åtgång, och var utdelade på en kvart. Och efterfrågan på hästkött är stor även hos andra samhällsklasser. Hos en köttleverantör i Hästveda (!) var t.ex. allt hästkött slutsålt när pressen hälsade på i mars. En hästköttälskande kund säger att "om jag köper hästkött och det kommer fram efter en vecka att det inte är hästkött - då är det ett problem." (Han skall kanske vara glad att han inte bor i London?)

Tyvärr har det visat sig att hästar som tagits emot på slakterier tidigare bl.a. behandlats med fenylbutazon, trots att djur som tillförts detta inte får avlivas för att användas i livsmedelsproduktion. Så för min del får som tidigare meddelats hästköttsbiffen allt anstå, åtminstone till dess Jordbruksverket och Livsmedelsverket kan garantera att köttet är fritt från medicin.

Sån är du!

 Spencer Gore: Interior (Wikimedia)

Spegel, spegel på väggen där...

Jag hör inte till den kategori bloggare som har koll på vad eventuella besökare är mest intresserade av, eftersom jag skriver vad som faller mig in. Men idag kollade jag vad som tydligen lockar mest läsare för tillfället, och utfallet överraskade mig en smula. Följande inlägg verkar mest "heta" just nu:
 
Sagostunden (februari 2007), 25 vyer
Skaffarefolket, sin tids festfixare (juni 2009), 6 vyer
En kyrka i Svältorna (juli 2008) 4 vyer
Där står tomheten öde och kal (september 2008), 4 vyer
En turistfälla jag undviker (juli 2010), 4 vye:

Mest sökta ord var "Ålgårdsstrand" med 5 sökningar.

Detta får mig att se dig, besökare, framför mig som en konst- och kulturhistoriskt intresserad resenär med fallenhet för berättande. Fast det behöver jag ingen statistik för att begripa - det har jag ju förstått hela tiden!

Dags att blicka framåt!

Chronos

Så var det dags igen - i natt går vi över till sommartid, och jag gör det lätt för mig genom att reprisera fjolårsinlägget i samma ämne. Här är min egen topplista över de bästa tipsen om åt vilket håll man skall vrida visaren i kväll så att man vaknar på rätt sida i morgon:

1. På våren ser man fram emot sommaren och vrider då timvisaren framåt, medan man på hösten ser tillbaka på sommaren och vrider därmed timvisaren tillbaka en timme.

2. Vi ställer fram utegrillen ur förrådet när vi byter till sommartid, och ställer tillbaka den när vi övergår till vintertid.

3. "Spring forward, Fall backward!"

(När man till slut memorerat alla minnesramsor så inser man att det på svenska kort och gott räcker med frasen "fram och tillbaka"...)

P.S. Kan förresten vara läge att blicka tillbaka ibland också! Fann (och tog bort) ett inlägg från den 6 april förra året. Där skrev jag att SMHI varnade för snökaos och vinterväder i stora delar av landet under påsken, som då inföll en vecka senare än i år. "Glöm den snö som föll i fjol" heter det ju, och det hade jag faktiskt gjort! Tycker f.ö. att det är bättre med en sen vår än när den kommer tidigt och avbryts för bakslag.