7 september 2008

Omskakande nyheter

Har ägnat mig åt lyxen att tidningssurfa så här en stund på söndagsmorgonen, och hittar till att börja med på Boston Herold historien om lille John Paul Stevens, en tre månader gammal kille som verkar ha lika många liv som katten. I juli räddades han ur ruinerna av farföräldrarnas hus efter att det raserats av en tornado (hans farmor dog under sina försök att skydda John Paul).

Så häromdagen tappade John Pauls mor kontrollen över sin Van som saknade bromsolja efter ett verkstadsbesök. Det bar sig inte bättre än att färden slutade med att bilen med mamman, John Paul och hans syskon plus familjehunden i plöjde rakt in i en affärslokal efter att med nöd och näppe undgått att krocka med andra bilar, bland annat en lastbil. Den vådliga resan som slutade mot ett elskåp fångades av en övervakningskamera. Hoppas nu att lille John Paul inte slösar med sina återstående sju liv!

Bläddrade vidare i mina virtuella tidningar till Nevada och North Lake Tahoe Bonanza, som meddelade att San Francisco drabbades av ett mindre jordskalv på fredagskvällen. Några större skador har inte inrapporterats, men åskådarna på baseballmatchen mellan San Francisco Giants och Pittsburgh Pirates kände skakningarna i marken. Detta är ju ett aktivt jordskalvsbälte där sådant här händer då och då, och epicentret är beläget nära Calveras, där en serie av jordskalv registrerades under en treveckorsperiod våren 1990. Kanske dags igen? Bara att hoppas att det inte är ett förebud om the Big One...

Den tredje omskakande nyheten hittar jag i norska Morgenbladet, där fysikern Heidi Sandaker berättar att hon skall resa tillbaka till the Big Bang. Ja, inte kroppsligen förstås, men hon skall närvara nu på onsdag i Cern, när vetenskapsmännen tänker avlossa en protonsvärm i den 27 kilometer långa accelatorn Large Hadron Collider. 40 miljoner "protonbuntar" släpps loss i detektorn var sekund och bringas att kollidera inbördes. Syftet är att återskapa ögonblicken efter Universums skapelse, "hvis strålen grejer å gå helt rundt uten problemer", som det står i avisen. Låter inte helt betryggande - vad händer om protonsvärmen tar en genväg? Men Heidi är fylld av tillförsikt. " Vi er på oppdagelsesreise inn i det ukjente", säger hon glatt. Alex Read, professor vid Universitetet i Oslo gör mig inte lugnare direkt. "Det er som å bestige et fjell. Det kan hende det ikke er der lenger når du har kommet over en bakketopp", säger han. Verkar som om de inte har någon karta? Återstår väl att se var vi befinner oss när vi passerar krönet på onsdag...

6 kommentarer :

Anonym sa...

Jag har svårt att förstå hur detta tillåts!! Det hela är alldeles för osäkert och ingen, som tillfrågats, kan med bestämndhet säga vad som kommer att hända. Även om det värsta inte händer, så kanske experimentet orsakar andra katastrofer, som jordbävningar och tsunamis t.ex.

Hur kommer det sig att ingen protesterat mot experimentet? Det angår ju oss alla i högsta grad.

Lillan

Ptr sa...

Det finns åtminstone en som protesterat, nämligen en amerikansk matematiklärare vid namn Walter Wagner från Hawaii. Han driver organisationen LHCDefence som förgäves försökt att stämma Cern.

http://www.lhcdefense.org/

http://www.nyteknik.se/efter_jobbet/smatt_gott/article339845.ece

Anonym sa...

Tack för länkarna Peter. Mycket intressant läsning. Trots att mycket pekar på att det inte är möjligt för LHC att forma 'svarta hål' så känner jag mig inte helt lugnad. Därför har jag skickat mail till en organisation som brukar ge oss ' ordinary mortals' röst och jag har bett dem att agera snabbt. Jag vet att jag med all säkerhet är för sent ute men känner att jag måste göra något.

Lillan

Ptr sa...

Har full förståelse för din oro, och jag tycker att norrmännens uttalanden var häpnadsväckande lättsamma - lite av "går det så går det"...

Det är ju inte slut i och med det här experimentet, man bygger ju inte en engångsrodelbana åt plutonerna för 30 miljarder! Först 2010 räknar man med att komma upp i topphastigheten, så än finns det tid att protestera och skapa opinion. Hoppas jag...

http://sydsvenskan.se/varlden/article365220/De-storsta-svaren-finns-i-de-minsta-bitarna.html

Anonym sa...

Man kan tycka, efter att ha läst artikeln på din länk ovan att, det mest handlar om att tillfredställa en massa forskares nyfikenhet, för hur viktigt är det för resten av världen att få veta hur universum kom till? Jag kan riktigt se alla dessa fysiker glifullt gnugga sina händer inför tanken på att de kanske kan komma att lösa gåtan om universums tillkomst. Till vilken nytta, frågar jag. Hur värdefullt är det att veta hur universum kom till och vad kan man i så fall göra med den kunskapen? Bygga ett nytt universum?

Lillan

Ptr sa...

Tänkte ungefär samma sak nu på morgonen: trettio miljarder skulle vara till god hjälp för att bekämpa världssvält, krig och sjukdomar...