"En hundra meter lång kö
slingrar sig längs ett par rosafärgade byggnader vid huvudgatan i
Nalout, en stad högt upp i Nafusabergen i västra Libyen.
Om en liten stund ska dagens utdelning av bröd börja. Kön fylls på bakifrån hela tiden av män, pojkar och några få flickor, medan bilar ilar förbi på gatan.
Om en liten stund ska dagens utdelning av bröd börja. Kön fylls på bakifrån hela tiden av män, pojkar och några få flickor, medan bilar ilar förbi på gatan.
Men trots att invånarna bara får tag i färskt bröd en gång om dagen hör vi ingen som klagar.
– Jag kommer hit två gånger i veckan. Bröd är lyx för oss äldre, vi klarar oss på annan mat. Jag ger brödet till mina barnbarn, säger Khalifa Shoumi, en äldre man som tålmodigt väntar i kön.
– När det är krig blir allt annorlunda, konstaterar han."
(DN 110824)
När jag, genomsvettig efter en fotbollsmatch på Flygarns gärde, öppnar dörren känner jag den direkt - doften av min mors nybakade kaka.
"Nu kommer du lagom!", säger hon och ler. På matsalsbordet framför henne breder skatten ut sig - tolv ångande, ovala brödkakor!
Min mor försvinner ut i koket och återvänder med en skiva bröd med smör på, och till det ett glas mjölk.
"Varsågod", säger hon. "Väl bekomme!"
Jag sjunker ner på en köksstol, glömsk om att skjortan är genomblött av svett.
Duschen kan vänta, men aldrig en bit färsk kaka!
Det har gått 55+ år sedan den dagen, men ännu kan jag när jag vill återkalla den där doften av nybakat, och maken till min mors hembakade brödkakor, det har jag aldrig träffat på! Nu skall jag snart bege mig ut på stan för att handla det nödvändigaste inför helgen. Jag är långt ifrån någon brödsnobb, men jag gillar ett gott bröd. Butiken jag handlar i har ett stort utbud av bröd, men jag måste medge att jag baxar inför det det allra lyxigaste utbudet, med limpor som kostar fyrtio kronor och mer. Det får nog bli några tékakor...
När man lyssnar på nyheterna nuförtiden kan man inte undgå att höra hur bröduppror blossar upp på många håll i världen. Det är ingen ny företeelse i sig, självaste den franska revolutionen sägs ha startat på grund av ohemula brödpriser. Dagslönen 1789 var för parisaren 18 sous, varav 14,5 sous gick till bröd. Och när den ryska revolutionen senare ägde rum var det samlande stridsropet "fred, jord, bröd".
Idag, när världsproduktionen på vete faktiskt närmar sig nya rekordhöjder så fortsätter världsmarknadspriserna på spannmål att stiga, och med det följer nya bröduppror i de fattiga länderna. Här hemma har brödet blivit en klassmarkör, och gör vi brödrevolt så handlar det på sin höjd om surdegsrevolution...
"Den som en gång satt tänderna i ett krispigt, nybakat surdegsbröd av levaintyp med vresig och lite mjöldammig skorpa och samtidigt känt doften av det fuktiga, saftiga innanmätet, vill förmodligen inte äta annat bröd.
En skiva surdegsbröd, bredd med gott smör och kanske en skiva smakrik ost är en gudaspis i sig.
En ugnsgrillad skiva, ihärdigt "gnodd" med färsk vitlök, ringlad med gräsig, fin olivolja och strödd med grovt havssalt är en delikatess; prova det till några goda ostar, lite lufttorkad skinka och en krispig, dressad grönsallad.
Vad mer kan man begära av en till synes oansenlig liten måltid med alla strukturer, smaknoter och dofter i skön komposition.
Den nya matlyxen."
GP, Två Dagar, 120505.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar