Sisten ut låser och slänger nyckeln...

Så har det kommit ännu en larmrapport som förutspår vår civilisations snara undergång, denna gång är det NASA som agerar Jeremias i Tröstlösa. Enligt deras utredare kan det bli överbefolkning i förening med klimatförändringar som kommer att bli början till slutet på vår show.

Nu tror jag inte att det blir så, det kommer säkert något nytt dataspel som räddar världen (Civilization VI?). Men jag vill i alla fall utlysa en liten tävling om vad ni tror kommer att bli anledningen till vår civilisations, och i förlängningen väl hela jordens, slutgiltiga haveri. (Något pris är inte att tänka på, för det finns knappast någon prisutdelare som kan överlämna priset, som i så fall ändå skulle vara postumt. Men lycka till!)

Slukhålet

Mitt under dagens promenad bredde ett slukhål oväntat ut sig framför mina fötter. Särskilt stort var det inte, men "en kan kaste in hatten", som Lars Ekborg skulle kunna ha sagt. Just slukhål är något som det är gott om just nu, jorden verkar ha blivit som en schweizerost. Om man har behov av att framstå som initierad så säger man förresten inte slukhål, man säger "instörtningsdoliner", fast det gör inte jag.

Rapporterna om stora slukhål duggar tätt, och såväl hus som bilar och, dess värre, människor uppges ha försvunnit ner i avgrunden när marken rämnat. Vad som orsakat hålen varierar. Berggrunden kan vara porös, oväder underminerar vägar där det finns kulvertar och rör under jord,  eller också har sättningar i marken uppstått av andra orsaker.

Att vakna och hitta ett tolv meter djupt hål under sängen är ingen drömtillvaro precis! I det fallet gick det lyckligt, men vi har ju även hört talas om mannen i Florida som rasade ner i underjorden liggande i sin säng för att sedan aldrig återfinnas. Man befarar att just i Florida kommer det att bli vanligare med slukhål på grund av av att mycket mark där vilar på porös kalkstenen.

Sannolikt har slukhålen ökat i takt med att allt fler länder har råd att bygga avloppssystem, kabeltrummor och garage under jord. Men slukhålen är långt ifrån någon ny företeelse! Den 15 juni 1914 bokstavligen rämnade marken under de mest exklusive delarna av Paris när ett våldsamt åskoväder drog in över staden. Människor till fots, i bilar och i bussar kastades ner i schakt i metron eller i hål orsakade av att vatten- och kloakledningar inte klarade det våldsamma trycket från störtregnet.   

 
Mitt ibland allt lidande och nöd som slukhålen orsakar sker dock även en del incidenter som får en att ana en viss humor från Moder Jord. Golfspelaren Mark i en ort i Illinois som heter Waterloo av alla namn befann sig på fairway på det fjortonde hålet på den lokala golfbanan när det utan förvarning uppstod ett nittonde hål. Plötsligt fann sig Mark vara under "marknivå", och hans medspelare fick tillkalla banarbetare, som ryckte ut med stege och rep. Kompisarna lyckades klättra ner och fästa ett rep runt Marks midja och baxa upp honom till den ambulans som tillkallats. Nu klarade han sig med en skadad axel, men i gengäld fick han ju en bra story...

Värt att nämna är också den kommentar som en lokal slukhålsexpert (!) svarade för. "Det är mycket underligt att ett det här lilla slukhålet kollapsade precis när någon stod ovanpå. Jag skulle säga att man har större chans att vinna på lotteri", sade han. Något säger mig att stackars Mark hade föredragit att vinna på lotteriet...

8848?

Mount Everest sett från Kala Patthar (foto från Wikipedia)

Vi är en ökande skara som ser oss om i världen med hjälp av webkameror. En del kanske letar efter farbror Gottfrid och tant Magda på playan i Magaluf för att se så de inte slarvar med solskyddsfaktorn, medan andra med kamerans hjälp jagar ett häftigt åskväder på Sri Llanka eller ser en tålmodig gjuse ruva ägg på en vindpinad hed i Skottland.

I de flesta fall är det förstås bättre att bege sig till utflyktsmålet i verkligheten än att uppleva det med kamerans hjälp, men de som hellre ser ovanstående vy på nätet än live har jag en viss förståelse för! Italienska forskare har nämligen riggat upp en kamera i närheten av toppen på det 5545 meter höga berget Kala Pathar, med linsen riktad mot Mount Everest. Kameran är uppenbarligen av det härdigare slaget, den tål temperaturer ned till minus trettio grader. Med hjälp av en solcellsdriven motor länkar den var femte minut (vid dagsljus?) bilder och färska väderdata till en närbelägen forskningsstation. Efter en första analys skickas resultatet därifrån vidare till Bergamo i Italien, där andra forskare tar vid.

Syftet med det här projektet är att få ökad kunskap om den globala uppvärmningen med tillhörande klimatförändringar, och resultatet beräknas ligga klart om två år. Dessutom hoppas man få svar på frågan om Mount Everests nuvarande höjd, något som ju inte minst är ett populärt frågesportsämne.

Det förnämliga är ju att vi skrivbordsalpinister också kan ta del av bilderna i realtid (minus högst fem minuter). Själv kommer jag nog någon gång när det drar lite extra kallt från fönstret att klicka fram en bild på Mount Everest, för att konstatera att allting är relativt, och att det kunde vara värre...

Ljuset uppenbarar mörkret

"Our Lord's Lasso", kollage på Wikipediabild.

Läser en märklig artikel i Expressen där "våldsamma självmord" på grund av sommarljuset, Ted Gädestads tragiska sista handling och inuiternas suicidstatistik blandas ihop till en ganska svårsmält soppa. Den svenska psykiatriöverläkaren Karin Sparring Björkstén berättar om sina erfarenheter från Grönland, som hon besökte för 14 år sedan.
" Det är förfärligt. Det folk sa var: 'När ljuset kommer, då skjuter de sig', berättar hon för Expressen. "There was a concentration of suicides but not homicides in the summer months in all Greenland", är konklusionen av en undersökning på 1351 självmord på Grönland 1968-2002 som presenterades för någon månad sedan av en forskargrupp där doktor Sparring Björkstén ingick.

Man redovisar i artikeln att 12% av de grönländska männen dör genom självmord, och det är väl kanske så att de flesta självmorden sker sommartid. Men det är väl här någonstans vi kommer till något som påminner om frågeställningen "varför super Jeppe" - "varför skjuter sig Tumimak?"

I en artikel som publicerades i Aborigal Issues kring näst senaste årsskiftet och som ctv.ca refererar till, hävdar forskaren Jack Hicks att död genom självmord var ytterst sällsynt bland inuiter i Alaska, Nunavut och Grönland fram till 1960-talet och ännu senare. När man fick inuiterna att överge sina hävdvunna boenden och flytta in i samhällena, det var då självmordsstatistiken började försämras. "På Grönland steg självmordsbenägenheten bland ynglingar födda senare än 1950 från och med det år då danska myndigheter påbörjade modernisera territoriet", säger Hicks, som är övertygad om att det finns ett givet samband mellan självmorden och moderniseringssträvandena. "Det är den enda logiska förklaringen", säger han. "Det är mycket sällsynt, överallt på jorden, med en sådan här dramatisk stegring av självmorden. Det är uppenbart socialt betingat."

Även om man har sett en långsam minskning av självmorden är de fortfarande för många, påpekar Hicks. Om man förlorat lika många genom t.ex. AIDS är Hicks övertygad om att det skulle bli stora rubriker, och pengar skulle satsas i upplysningskampanjer, men när en ung människa smyger sig undan för att hänga sig i sovrummet, då stannar det vid en enkel rapport.

"Istället verkade självmorden vara impulsiva och skedde nästan uteslutande med våldsamma metoder som skjutning, hängning eller hoppning", kan man läsa i en annan artikel, i SvD. Kanske är sanningen den att självmorden stiger under den ljusa årstiden helt enkelt för att det är då det blir mest synligt för inuiterna vad de förlorat? Nej, just i detta fallet tror jag inte på det där med att "när ljuset kommer, då skjuter de sig". Jag tror att det är när mörkret kommer som man skjuter sig. Även om det är midnattssol.

"In the old days
when we still lived our own lives
in our own country
we could hear
as faraway thunder
the caribou approaching
two or three days in advance
…
On maps of the country
we must draw points and lines
to show we have been here
and are here today
here, where the foxes run
and birds nest
and the fish spawn

You circumscribe everything
demand that we prove
we exist
that we use the land that was always ours
that we have a right to our ancestral lands

But now it is we who ask
by what right are you here?"

(Aqqaluk Lynge: grönländsk aktivist och poet.
Ur "A Life of Respect".)