Leve rödhaken!

Erithacus rubecula (Gnubild)

"Vi har skjutit en gök
med luftvärnskanon
det var vårt första försök
med ammunition
och alla fjädrarna rök
i en svår explosion..."
(Ulf Peder Olrog)

Så här års när nattmörkret fortfarande råder när man släpar sig till jobbet är det alltid lika uppiggande att få höra rödhakens glada tillrop ur något buskage längs vägen. "Fågeln är nyfiken och kommer gärna framhoppande ur snåren och sätter sig att stillsamt ta människan i betraktande", skriver Erik Rosenberg. Det borde den inte göra, för det kan gå som för den norska rødstrupen som råkade avlägga ett studiebesök i en matuvarubutik i förra veckan. Det hela slutade med skottlossning, polisutryckning och, dessvärre, med att den lilla fågeln till himlen for. Norge hade fått sin motsvarighet till vår gökmassaker...

Upptakten till all uppståndelse var att den intet ont anande rödhaken råkade förirra sig in i en livsmedelsaffär i Gausel utanför Stavanger, och som aftenbladet.no säger i sin bataljmålning: "Da en fugl fløy inn i Kiwi-butikken i Heddeveien på Gausel, var det bare en ting å gjøre: Få fuglen ut, død eller levende." Den uppskakade affärsföreståndaren kontaktade ISS skadedjursbekämpning, som sände ut en prickskytt med luftvärnskanon...nåja, med luftgevär i alla fall. När en rödhake möter en prickskytt slutar det sällan med vinst för den lille, så heller ej nu: snart låg rödhaken död på golvet, och där kunde den sorgliga historien ha tagit slut. Men nu tyckte de fridsamma stamkunderna att det var mindre trevligt att ha en gevärsförsedd prickskytt smygande omkring bröddisken, så de tillkallade förstås politi - "ransalarmen var gått!" Polis i skottsäkra västar ryckte ut och omringade kvarteret och lyckades etablera kontakt med människorna inne i butiken. "Skademannen og de ansatte på Kiwi forsto lite av situasjonen, men gjorde som politifolkene med maskinpistoler ba om og gikk frivillig ut av butikken med armene i været", meddelar aftenposten.no. Snart var missförståndet uppklarat, en gissningsvis omtumlad skademan åkte tillbaka till högkvarteret, butikspersonalen återgick till att höja priser (som de brukar göra), och polisen körde in till stationen för att skriva en rutinrapport.

Nu var väl i alla fall allt frid och fröjd, för alla utom för rödhaken? Nej, inte riktigt! Någon råkade bläddra i ett meddelande från direktoratet for naturforvaltning, och där stod det ju tydligt att "I Norge er alle viltlevende landpattedyr, fugler, amfibier og krypdyr fredet med hjemmel i lov om viltet av 29. mai 1981, med mindre det er åpnet for jakt på arten." Polisen fick kontakt med direktoratets seniorrådgivare, som snabbt greppade läget. "De burde ha varslet viltmyndighetene, og sørget for at de fikk fanget fuglen og fått den ut i frihet. En må regne med at fuglen ikke ønsket å være i butikken", sade han allvarligt. (Han kände väl inte till rödhakens stillsamma glädje över att skåda människor!)

Den skakade företrädaren för matkedjan invände förtvivlat att man riskerat utryckning från mattillsynet, ett öde långt värre än att ställas inför ett piketstyka från politiet! Skadedjursbekämparna å sin sida utbrast förtrytsamt att, jo visst, rødstrupen var kanske totalfredad, "men når fuglen flyr fire-fem, noen ganger ti, meter oppe i luften, er det ikke lett å se om brystet er rødt, lyserødt eller hva", och att det inte gick att rusa runt och vifta med någon löjlig håv- "der Vogelfänger bin ihn nicht". Nej, luftgeväret var den bästa lösningen (för alla utom för rödhaken)! "Vi kan ikke gå inn i en butikk og skyte med hagle. Eller med en salongrifle, som kan ha en rekkevidde på to kilometer", tillade han, och butikens vid det här laget vettskrämda kundkrets är troligen djupt tacksamma för det beskedet. "Vis ikke fuglen flyr ut frivillig, er avlivning den eneste løsningen", avslutade skadedjursbekämparnas insatschef med bestämdhet till aftenbladet.no. No prisoners alltså!

Sedan drog sig parterna tillbaka till skyttegravarna, och om inte den nödvändiga anmälan om brott mot jaktlagen har inkommit så trycker de väl där fortfarande! Som Olrog skrev redan på sin tid: "djupt inne i djupa skogen vi döljer oss, djurskyddsföreningen förföljer oss".


P.S: Läs gärna kommentarerna under artikeln i avisen! Det är inlägg med gott humör, till skillnad från allmogens griniga kommentarer i svenska kvällstidningar...