13 januari 2009

Västerhav

Bildrouletten 2:

I maj förra året startade jag något jag kallade "bildrouletten". Avsikten var att jag skulle köra en liten serie med slumpmässigt valda bilder som jag tänkte plocka fram genom att sticka ner handen i ett diamagasin och dra fram en bild som jag sedan skulle berätta något om. Det enda förbehållet jag tänkte ha var att det inte fick vara bilder på några som inte givit sitt medgivande, i övrigt var det fritt fram - hade jag tänkt...

Tyvärr började min dator att krångla strax efter det första försöket, men nu tar jag upp idén på nytt, så dags alltså för det andra snurrandet på bildrouletten!

"Fri ifrån skymmande ting är din buktiga blånande linje." (Alf Hambe)


Onsalahalvöns sydspets ligger Hållsundsudde och Mönster, och en bit därutanför kan man se Nidingen, en välkänd fyrplats vid rev som blivit fruktad skeppskyrkogård för fartyg i sjönöd då havet piskat vredgat mot bogen och stormen slitit i tackel och tåg.

Ute vid Mönster har jag tidigare i livet (och i gynnsammare väderleksförhållanden!) tillbringat många vårmorgnar i väntan på våra flyttfåglar, liksom jag när höstarna kommit stått och sett dem lämna oss. Jag kan fortfarande rysa av välbehag över alla sköna minnen, som när storspoven jublande drog in över land, eller när jordugglan tog en lov in till udden från Malö. Ett annat oförglömligt minne är när jag tillbringade en midsommarnatt ensam härute i väntan på soluppgången. Att sitta i sommarnatten och lyssna på vågskvalpet mot strandhällarna och se lanternorna från fartyg långt bort mot horisonten var en upplevelse för livet!

Den här bilden har kanske trettio år på nacken. Solen bröt igenom försommardimman och speglade sig i Kattegatt, och till vänster i bilden rör sig två personer. Man fick gå ganska långt från parkeringen, och det var sällan man såg några människor på land. Men när man kom ut till havet märkte man av båtlivet, från husbehovsfiskaren i sin eka till stora tankers långt därute.

Nu är det rätt många år sedan jag var ute på Mönster senast, och förmodligen kommer jag aldrig dit igen. Men minnena kan ingen ta ifrån mig...


Egen bonusbild från Hållsundsudde.

"Det flög en fågel rakt genom berget
genom mil av frusen sten
vingarna slog i graniten
ett förunderligt fenomen
så kom den ut över öppet vatten
och nådde fram till ett skepp till slut
som hade sargats i många stormar
innan ovädren ebbade ut"

(Kjell Höglund: Lugnare vatten)

2 kommentarer :

smulan sa...

Peter, Peter! Vilka vackra naturbilder!

Smulan

Ptr sa...

Hej Smulan!

Så du gillade dem? Trevligt när så gamla bilder kan komma till heders, och tur att jag råkade hitta rätt diamagasin...

Hälsningar

Peter