Lunchdags i folkhemmet (montage)
En 97-årig dam avlider stilla i sitt hem, omgiven av sina närmaste. När en så gammal människa befrias från alzheimer och kroppsliga krämpor ser väl de flesta av oss det som en lättnad för huvudpersonen själv och de närmaste. När kvinnan råkar vara prinsessan Lilian försöker dock gråterskorna i kvällspressen förvandla det till något slags tragedi, och Aftonbladet ber oss "skriva vår sista hälsning till prinsessan Lilian".
Jag vet inte särskilt mycket om denna dam, mer än att hon var en kvinna född under mycket enkla förhållanden i Wales. Hon sägs ha varit mycket en mycket charmig och rolig person, och hennes liv med framlidne prins Bertil beskrivs ofta som "århundradets kärlekssaga".
Allt detta är gott och väl, men det som gör mig beklämd är medias svassande för kungligheterna. Tidningarna skriver om "kungabarnen" i ett tonläge som påminner om femtiotalets veckotidningar och SF-journaler. Att kronprinsessan har gift sig och fått barn med en man av folket hindrar inte denna nyunderdånighet som infunnit sig. Nu finns det förvisso motpoler även bland journalisterna t.o.m. på Aftonbladet. Peter Kadhammar, skrev för några år sedan följande: "Så fort det kommer till kungahuset blir svensken underdånig intill yttersta fjantighet eller oresonligt bitter och föraktfull. Fjantigast av alla blir journalisterna. Vardagens språkliga ambitioner slängs över bord och fjäsket känner inga gränser." Även Åsa Linderborg på samma tidnings kultursida har reagerat, och skrev (också för några år) sedan just om att "kungafjäsket vet inga gränser".
Men vad hjälper det när nyhetsredaktionen vällustigt inbjuder oss att skriva hyllningar "till Madde och Chris", och tidningens speciella hovbloggare skriver propaganda som "Låt er inte luras av att kungen ofta kan ge ett bistert intryck när han representerar vid mer högtidliga tillfällen eller håller tal. Den sidan finns inte hos honom när han träffar folk ute på gatorna. Istället är det en ganska varm kung som visar sig..."?
Allra värst är dock förstås Expressen och deras speciella hovlakej. Hans skriverier i samband med Madeleines tidigare relation med en djursholmsbrat borde bilda skola i avskräckande syfte på alla rikets journalistutbildningar. Fast det värsta är ju faktiskt trots allt inte dessa enstaka individer, utan som Jan Guillou har uttryckt det: "Det sorgliga är att denna förljugna journalistik är så lönsam, trots att den fjäskar för människans lägre instinkter. Eller i värsta fall just därför."
Men allt detta jordiska tingeltangel är förstås prinsessan Lilian nu lyckligen befriad ifrån. Så min sista hälsning till prinsessan via Aftonbladet skulle nog ha blivit ett enkelt "grattis!"
P.S. Hovet låter nu meddela att kronprinsessan Victorias namnsdag som skulle ha firats på Yttre borggården i morgon ställs in. Om det inte heller blir allmän flaggdag framgår inte av Aftonbladets kungörelse.
Jag har alltid haft för mig att namnsdagar är något att fira till dess man börjar i skolan ungefär, eller möjligen med kaffe och kakor inom familjen för vuxna. Men det här firandet av trettiofemåriga "kungabarns" namnsdag med allmän flaggdag i hela riket påminner lite grann om personkult á la Nordkorea. Är det inte dags att förpassa även de kungliga namnsdagarna dit de här hemma - inom familjen? Det räcker mer än nog att flagga på de kungliga födelsedagarna... D.S.
Men vad hjälper det när nyhetsredaktionen vällustigt inbjuder oss att skriva hyllningar "till Madde och Chris", och tidningens speciella hovbloggare skriver propaganda som "Låt er inte luras av att kungen ofta kan ge ett bistert intryck när han representerar vid mer högtidliga tillfällen eller håller tal. Den sidan finns inte hos honom när han träffar folk ute på gatorna. Istället är det en ganska varm kung som visar sig..."?
Allra värst är dock förstås Expressen och deras speciella hovlakej. Hans skriverier i samband med Madeleines tidigare relation med en djursholmsbrat borde bilda skola i avskräckande syfte på alla rikets journalistutbildningar. Fast det värsta är ju faktiskt trots allt inte dessa enstaka individer, utan som Jan Guillou har uttryckt det: "Det sorgliga är att denna förljugna journalistik är så lönsam, trots att den fjäskar för människans lägre instinkter. Eller i värsta fall just därför."
Men allt detta jordiska tingeltangel är förstås prinsessan Lilian nu lyckligen befriad ifrån. Så min sista hälsning till prinsessan via Aftonbladet skulle nog ha blivit ett enkelt "grattis!"
P.S. Hovet låter nu meddela att kronprinsessan Victorias namnsdag som skulle ha firats på Yttre borggården i morgon ställs in. Om det inte heller blir allmän flaggdag framgår inte av Aftonbladets kungörelse.
Jag har alltid haft för mig att namnsdagar är något att fira till dess man börjar i skolan ungefär, eller möjligen med kaffe och kakor inom familjen för vuxna. Men det här firandet av trettiofemåriga "kungabarns" namnsdag med allmän flaggdag i hela riket påminner lite grann om personkult á la Nordkorea. Är det inte dags att förpassa även de kungliga namnsdagarna dit de här hemma - inom familjen? Det räcker mer än nog att flagga på de kungliga födelsedagarna... D.S.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar