Tjänare mors, din gamla galosch!
Fick nog all den tid i världen jag behövde i helgen för eftertanke, eftersom jag slutligen kom att fundera över galoschen. Kan det vara så att denna praktiska fotbeklädnad blivit utrotad, eller finns det någon liten galoschkoloni kvar därute någonstans? Jag beslöt mig för att försöka ta reda på sanningen.
Jag tror att galoschen är en sorts fotens basker - den bärs endera av människor som struntar i modets växlingar, eller också av sådana som gör en medveten markering i valet av accessoar. Ändå låter inte ens själva ordet sig systematiseras, Wikipedia påstår att det kommer av franskans galoche, medan Susning.nu hävdar att det kommer från grekiskan kalopus, som betyder läst eller träsko. Kanske har båda parter rätt?
Kan väl lika gärna erkänna att även jag har burit galoscher i min bleka ungdom, därtill dock lockad av min galoschfrälste fader. Själv insåg jag inte hur rätt han hade om galoschernas förträfflighet förrän jag fått större delen av skobeståndet regnvattenspräckt. Fast att det var lite skämmigt med galoscher var kanske inte så underligt, det var ju mest gamla skolfuxar som hade sådana! (Hur många galoscher har väl inte spikats fast av vanartiga elever under årens lopp?)
Dags att dödförklara galoscherna nu då? Kanske ändå inte, för de tycks gå mot en ny vår, tack vare vårt norska broderfolk. Plötsligt finns det galoscher i minst lika grälla färger som den skrikigaste Foppatoffel! Mannen bakom galoschrenässansen heter Johan Ringdahl, som under sin utbildning på Parsons i såväl New York som Paris bar sina galoscher med högburet huvud. Slutligen tröttnade han dock på gliringarna om fotetygen, så han beslöt sig för att göra några mer trendiga varianter, och på den vägen är det alltså. Det finns till och med galoscher för högklackat - längre från de gamla gubbarna bak katedern kan man väl knappt komma...
Och apropå galoschernas tidlöshet: i Aftonbladet presenterades det för någon vecka sedan olika teorier om tidskasten i TV-serien Lost. Trots att Lost påstås vara den TV-serie som innehåller flest referenser till litterära verk har hittils ingen fört fram teorin att rollfigurerna kanske kommit över några av de lyckans galoscher som HC Andersen trampat ur. Då gör jag det, för om ett av paren hette det att"disse Kalosker have den Egenskab, at Enhver, som faaer dem paa, øieblikkelig er paa det Sted eller i den Tid, hvor han helst vil være, ethvert Ønske med Hensyn til Tid, Sted eller Væren bliver strax opfyldt, og Mennesket saaledes endelig engang lykkelig herneden!" Glöm alltså inte att kolla vad Locke har på fötterna nästa gång du kollar Lost!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar