1 mars 2012

Spår som förfasar

Trettiomilaresan med godståget började närma sitt slut. "Vädret kunde förstås ha varit bättre, underkylt regn mot lokets ruta är aldrig trevligt!", muttrade föraren. Men i övrigt hade det varit ett lugnt pass, bara något rådjur som korsat spåret i sista ögonblicket, och...
Vad som sedan hände hade fått honom på helspänn. "Ännu ett rådjur i vägen!" hann han tänka, men precis när han signalerade första gången såg han den ljusbruna jackan. Flickan hade stått alldeles stilla, med ryggen vänd mot loket, och han skulle för alltid minnas det långa ljusa hårsvallet som fladdrade i vinden.

Håret, och hennes blick. "Bara hon inte vänder sig om!" hade han bett, men förgäves; just innan påkörningen vred hon tillräckligt på huvudet för att deras blickar skulle mötas i ett svindlade mikroögonblick. Såg han ett leende? När han sedan reagerade instinktivt - "Blunda! Bromsa! Tuta!" - precis som han lärt sig, insåg han direkt att han blundat försent.
Efteråt mindes han att han känt igen allt som drabbade kollegor berättat. Hjälplösheten när kroppen sögs in under loket, den obarmhärtiga dunsen mot golvet, medvetenheten om kroppsdelar som spreds ut under en lång sträcka lämnade för räddningspersonalen att samla ihop, de skrikande tåghjulen mot rälsen - allt fanns där.

När ambulanskillen lagt sin hand på hans axel tio minuter senare hade lokföraren vänt sig sakta mot honom. "Blå ögon", hade han mumlat, "hon hade blå ögon. Jag såg dem".

Den iskalla statistiken säger att en lokförare får räkna med att hinna uppleva åtminstone någon påkörning under sin livstid, snittet sägs ligga på två. Omkring hundra personer mister sina liv på järnvägsrälsen varje år, antalet som själva valt att avsluta sina liv av dessa går inte att fastställa säkert, men det kan röra sig om cirka sjuttiofem personer, kanske ännu fler. Tack vare ett väl fungerande krisgruppsarbete kan de flesta drabbade lokförare (liksom tågvärdar) återgå i tjänst efter en tid, men inte ens de som är snabbast återkommer till jobbet kommer någonsin att lyckas förtränga den traumatiska händelsen helt.

I Danmark är det inte fullt så många som begår självmord genom att kasta sig framför loket eller lägga sig på spåret framför ett framrusande tåg. En forskare vid Center for Selvmordsforskning beräknar att siffran ligger på runt 30 personer om året. Men under förra veckan uppges sju personer ha berövat sig livet på de danska järnvägsspåren, detta utan att forskarna kan hitta något gemensam nämnare mellan fallen.
"Jag kan inte dementera med säkerhet att det rör sig om någon form av av kopieringseffekt, grundad på lokalt eller nationellt uppmärksamhet kring andra självmordsfall", säger forskaren. Han tillägger att han inte anser att media skall avstå från att diskutera problemet i rädsla för att inspirera andra självmordskandidater, men att ämnet måste diskuteras med varsamhet och omtanke.

Själv tror jag att i en tid då informationsgången sker blixtsnabbt via Twitter och Facebook så skall man inte övervärdera medias roll i nyhetsspridningen i sådana här fall, nyheterna når alltid fram även om media väljer att tiga.

Tragiskt nog skedde det i den kommun där jag bor två fall av tågrelaterade självmord bland tonåringar den gångna helgen, alltså i samma vecka som de täta danska självmorden skedde. (Dessutom berövade sig en annan tonåring i vår kommun livet genom en annan metod bara några dagar senare.) Om fallen skett rent slumpmässigt så nära varandra i tid och sätt eller triggats genom influenser från media och nätet är oklart, kanske får vi aldrig veta sanningen. Men jag tror inte att kamrater och anhöriga till avlidna som dött under sådana här omständigheter vill att dessa tragiska handlingar skall sopas under mattan, utan att samhället tillåter en öppen debatt om fallen. Det kan vara det bästa sättet att undvika ryktesspridning och rent av förhindra en del förtvivlade ungdomar att söka denna brådstörtade och alltför tidiga död.

Den inledande berättelsen är inte autentisk, men den bygger på vittnesmål från drabbade lokförare.


Plötsligt slocknar en låga

Inga kommentarer :