I skämskuddens land

Skämskudden "Tjavvel"

Lika given pryl framför teven som TV-kannan var för mor och far en gång i tiden tycks skämskudden ha blivit för oss. Var och varannan tittare verkar numera vara försedd med en snabbt greppbar kudde att hålla framför ansiktet när upplevda anledningar till skam strålar ut från rutan. Speciellt överkänsliga tycks vi som kollektiv vara när en svenskfödd person råkar tala engelska på sådant sätt att det nationella ursprunget kan anas. "Åhh nej, hjälp! Det hörs ju att hon är svenska!" Kan det bli värre?

"Jag skäms lite över Petra Mede och hennes svengelska", hördes således någon mumla ur sin skämskudde efter gårdagens ESC-semi. Jag kan utan att behöva tillgripa kudden erkänna att jag inte såg utsändningen. Kollade på hockeymatchen i VM mellan Sverige och Danmark i stället, och där kunde man ha behövt kudden, så dåligt som svenskarna spelade...

Åter till språkkudden - här är lite framgooglat i ämnet:

"Åh herregud, nu har jag kollat in Morgan och Ola-Connys första etapp på sin starka resa i Usa. Hur man kan vara så urdålig på engelska som de där två begriper jag inte, speciellt inte när man inte är äldre. De måste skolkat på varenda engelskalektion i skolan. Jag kommer slita upp alla skämskudde som finns om jag ska titta vidare på hela serien."
(Borde det inte vara skämskudde där för stavningen av "Usa" då? Heter det inte deras (starka) resa? Och bör det inte vara "skämskuddar" i plural? Just wondering...)


"Skämskudde fram när Ranégie gästar Udinese Tonight och pratar engelska. "Yäs, yäääs, yääääs" på bredaste göteborgska dialekten." 

 "Skämskudden. Jag måste jobba på det här med att jag inte kan se svenska programledare göra intervjuer på engelska. Jag är så säker på att de kommer att göra bort sig att jag stänger av innan de ens har hälsat på veckans hollywoodkändis."

 "Jag fick ta fram skämskudden. Dåliga sångerskor/sångare, tråkiga, okänsliga framförande, dåliga texter för att inte tala om de engelska uttalen!"

Och så vidare i all oändlighet! Det är ju samtidigt lite kul att vi sitter där med vår skämskudde i högsta beredskap när våra landsmän pratar engelska, men blir så barnsligt förtjusta när en gästande engelskspråkig artist försöker säga några stapplande fraser på svenska. Kanske är det så att vi då känner oss "sedda på rätt sätt" av omvärlden, medan om vi tror att någon engelskspråkig hör en svensk tala undermålig engelska så finns anledning till nationell oro över det?

Fast nej, jag blir faktiskt inte riktigt klok på det där kollektiva svenska språkliga mindervärdeskomplexet! Hur kan man skämmas för att andra svenskar råkar tala engelska dåligt, eller kanske ibland t.o.m. utmärkt, men med knappt skönjbar svensk betoning? Vi borde skämmas! 

När plockade vi fram våra kuddar för första gången då? Lite vägledning kan vi få av att "skämskudde" var månadens ord från Språkrådet i mars 2008, men efter att man föreslagit det som nyord känt tidigast 2002 så kom det läsarreaktioner från sådana som stött på ordet redan på 1980-talet. Själva ordet förklarar rådet så här: "Skämskudde är ett lite skämtsamt uttryck för situationer när man skäms, rodnar eller tycker att något är så pinsamt att man (bildligt talat) skulle vilja ha en kudde att gömma ansiktet bakom. Det används särskilt ofta om tv-tittare som vill plocka upp en kudde ur tv-soffan och gömma sig för pinsamheterna i tv-rutan."  

Jag har en affärsidé: jag tänker försöka avtala med alla TV-försäljare att leverera min ljudisolerande och bitvänliga skämskudde med varje såld TV-apparat. Det borde väl kunna bli en given försäljningssuccé?