Våra kvällstidningar, som ju numera producerar egna direktsändningar av minst sagt varierande kvalitet på webben, kunde förstås inte motstå frestelsen att "sända direkt" från oroshärdarna, och i takt med att rubrikerna blev allt fetare gjorde jag några nedslag i de två stora drakarnas bataljmålningar. Vad var det då man fick se? Jo, upphetsade reportrar som stod i trapphusen och intervjuade varandra, lika upphetsade bomberuniformerade trettonåringar som drog runt och kände samma spända förväntningar som journalisterna inför att något kunde hända, och däremellan instick från förvirrade "redaktioner" som förtvivlat försökte krama ut det hetaste från varje bränd bil som inrapporterats. Efter en stund insmög sig känslan av att man beskådade något slags ungtuppsdans i koreografi av de stora drakarna, där de senare välvilligt spred information till upprorsmakarna om var det var stökigast för tillfället.
Det värsta av allt var dock den reporter som ihärdigt upprepade ett rykte från en en kollega som påstod sig hört någon spoling yttra att "i natt skall en polis dö". Att på så lösa boliner sprida detta rykte är omdömeslöst, det känns som om det gränsar till anstiftan av brott! Alla kan nog dessutom tänka sig vilken oro ett sådant uttalande kan skapa hos webbtittande anhöriga till de utkommenderade poliserna...
Självklart skall medierna skildra oroligheterna, men det är illa om de inte kan eller vill skilja på att rapportera nyheter och vara medskapare till dem...
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar