9 maj 2013

Not allowed...



Jag har fått förtroendet att under några dagar vara daghusse för en stor men otroligt snäll hund, låt oss kalla honom Edwin. Den här hunden är nog så nära tjuren Ferdinand man kan komma IRL, han älskar att sitta i gräset och njuta, men han kan lika gärna slå sig ner mitt i den brusande trafiken och kolla folklivet. Han hälsar förtjust men inte påträngande på människor som närmar sig honom, och han är lika vänlig mot andra hundar, utan att vara burdus. Kort sagt, en otroligt lugn individ.

Nu var det några år sedan jag rastade hundar i närmiljön, men något har hänt sedan dess i människors attityd mot hundar. Visst är Edwin en bjässe, men hela hans uppsyn skriker ut hur fridsam han är. Själv försökte jag att vara närmast övertydlig med att signalera att vi inte utgjorde något hot, men det hjälpte inte. Blickarna från omgivningen var ofta kritiska, för att inte säga fientliga. Även om man går ut för rastning försedd med alla bajspåsar i världen för att inte göra någon skada på den fimp- och glasflisbekransade jorden så känns det att hundar är inte välkomna här.

För några år sedan rastade jag ibland två hundar samtidigt, varav den störste föga mindre än Edwin. Då kom folk ofta fram och talade och berättade om egna hundar som de har eller har haft. På den tiden var det gott om hundar i kvarteret, och även om jag själv inte hade hund stadigvarande så tyckte jag ändå att andras hundar piggade upp omgivningen. Nu finns det knappt några hundar i vårt kvarter längre, och jag börjar förstå varför...

Inga kommentarer :