Veckans val: Megaptera novaeangliae

http://songlinesofthewhales.org/


Som du eventuelle besökare kanske har märkt så har jag återupptagit min lilla presentation av musik för mig, kanske för dig, under titeln "Veckans val", och den här gången gör rubriken verkligen skäl för namnet, eftersom det är knölvalen som står för musiken. Det är en mäktig upplevelse att lyssna på knölvalens sång, den urkraft man upplever när man hör inspelningar av den vill jag närmast jämföra med andaktskänslan inför tranrop över en enslig myr.

Nu visar dock nya undersökningar att knölvalen alls inte är någon konservativ traditionsförmedlare när det gäller sina sånger; någonstans längs Australiens östkust finns uppenbarligen vad som kan vara valarnas BjörnåBenny eller Lennon/McCartney. I det valbestånd som håller till där uppstår ständigt nya variationer av parningsropen, som det ju egentligen är fråga om. När årets tema presenteras sprider sig sedan denna version genom haven i östlig riktning, och inom loppet av två år har sången vandrat från Australien till Franska Polynesien, via sex angränsande populationer.

Knölvaltjurens sång består av upprepade sekvenser av lågfrekvent ljud mellan 20 och 5000 khz. Sekvenserna kan varieras och bestå av olika teman. Sångens räckvidd beror på vilken frekvens den ligger på, och på havsvattnets temperatur. I regel kan sången höras över tre mil, men det finns uppgifter om att den vid gynnsamma förhållanden kan spridas över tjugo mil.

På SvT:s Vetenskapssida kan man läsa att när sångerna sprids, endera genom migration mellan flockarna eller via tjuvlyssnande, så innehåller de ofta visst material från föregående år som kompletterats med något nytt.

"Ungefär som när man tar en gammal Beatleslåt och fogar ihop den med något från U2. Men ibland struntade de helt i den gamla låten och började sjunga på en splitterny sång", säger forskaren Ellen Garland enligt SvT Vetenskap. Låter lite grann som Melodifestivalen, fast mera värdigt...