Det tager sig?

"Var tredje 15-åring har skolkat och var femte har snattat. Var fjärde har ägnat sig åt skadegörelse. Fyra av tio har druckit sig fulla och var tjugonde har rökt hasch eller marijuana." Detta skriver idag Aftonbladet under rubriken "15-åringarna sköter sig allt bättre".

 Fast det var nog inte riktigt så man menade, för längre ner framgår det att trots de nedslående siffrorna så har faktiskt niondeklassarna blivit allt skötsammare, enligt en rapport från BRÅ. "För var dag blir det bättre, men bra lär det aldrig bli", som medborgare Kees uttryckte det på sin tid...

Det stinker om Sverige

Apropå gårdagens inlägg om en viss stinkande bussresenär så skulle han kanske han ha smält bra in i en skolkorridor i Getinge, åtminstone innan det blev sanerat.  Skolan drabbades nämligen under hösten av en obehaglig lukt - skolans rektor beskrev det som "en stickande jordkällarstank". Skolan fick delvis spärras av, lektioner flyttades om i byggnaden och scheman ändrades. Samtidigt kallades externa miljöexperter in för att ta prover och analysera dem, mögelhundar nosade sig igenom skolan och hantverkare kollade bakom väggar och under golv, innan någon till sist hittade orsaken till aslukten i ett stängt elevskåp. Där låg en gympapåse med svettiga kläder plus en blöt handduk.

Om det luktade surt om gymnastikpåsen tycker kommunfolket uppenbarligen att det även stinker kring kostnaden för åtgärderna. Enligt Hallandsposten  kan nämligen fastighetskontoret och barn- och ungdomsförvaltningen i Halmstads kommun inte komma överens om vem som skall ta sig an fakturan på de 100.000 kronor som kalaset slutligen kostade. Om klädtvätten ingår i det priset framgår inte av artikeln.

Buss på dom bara!

 "Ty genom den dagliga utdunstningen eller transpiration, befrias människorna i Norden väl till hälften ifrån vad som förtärt och i kroppen onyttigt blivit, och det nästan oförmärkt."
  Ur "läkarbok för allmogen" 1765.

En bussresenär som anlitat Upplands lokaltrafik påstås ha luktat så illa att resenärerna lämnat bussen i panik när odören spridit sig, och chaufförerna skrev upprörda brev till sin arbetsgivare och påpekade att de såg det som ett arbetsmiljöproblem att skjutsa mannen. Bland annat anfördes att de tvingats byta sittdynor som resenären suttit på, eftersom stanken satt i så länge. Upplands lokaltrafik vidtog då den drastiska åtgärden att helt sonika göra hembesök hos kunden för att undersöka hur han luktade. Hur kontrollen gick till framgår (som tur är?) inte av trafikföretagets rapport, men de säger att mannen visat "full förståelse" för deras synpunkter, och skulle göra något åt problemet (duscha, kanske?).

Fallet, som f.ö. har fått stor uppmärksamhet långt utanför landets gränser efter att nyhetsbyrån UPI uppmärksammat det, visar hur trafikföretagen kan nå framgång genom att verkligen gå till botten med detta problem. Själv plågas jag starkt  av vissa medresenärers tunga parfymer och annan "vällukt". Kan man inte göra så att biljettkontrollanterna utbildas i att inte bara kolla färdbevisen, utan även luktar på resenärerna, för att se till att de varken luktar för illa eller för "gott"? En avgiftstaxa skulle lämpligen kunna se ut så här:

Doftar timotej och nyligen slaget hö  = 50:-

Utsöndrar bävergäll = 100:-
Luktar mäsk = 100:-

Avger jätteknölkallalukt = 150:-
Stinker som träskvatten och ruttet hö = 150:- 

Kanske tycker någon att det är att hårddra det hela, men faktum är att Honolulu City Council redan för tre år sedan planerade att införa en bot på upp till $500 eller sex månaders fängelse för resenärer som doftar för mycket - om man sedan lyckades genomföra nyordningen vet jag inte. Det sades då: "It would make it illegal to have odors that unreasonably disturb others or interfere with their use of the transit system. It doesn't matter if it's body odor or offensive fumes that emanates from clothes, personal belongings or animals."

Slutligen vet jag att oönskade lukter faktiskt även kan få positiva konsekvenser för personalens kondition. På den arbetsplats jag nyss lämnat berättade mina kollegor att det för några år sedan fanns en anställd som åt mycket vitlökspiller, dock ej den luktfria sorten. Efter att hon åkt i hissen föredrog hennes arbetskamrater att gå uppför trapporna ännu flera timmar efteråt. Samma effekt hade det f.ö. då en äldre kontorist brukade fjärta rätt så indiskret under sitt hissresande. Där skulle luktkontrollanterna från Uppsala ha behövts!


Brasklapp:  Om någon tycker att jag inte är medveten om problemets allvar så vill jag jag återknyta till att jag själv är känslig för starka dofter, om än inte med de allra besvärligaste symtomen. Det är bara det att jag gärna föredrar att ta saker och ting från den lättsamma sidan, även om det kan tyckas lukta lite skämt.  

Ensamfruarnas räddare

Klicka på bilden för större format!

                                                                                                                                                                    

Sommaren 2008 var jag på Dalénmuséet och förälskade mig där i en AGA-spis (man kan bli kär i lite av varje!). Samlade då på mig en del "matnyttigt" om AGA-spisar för att eventuellt skriva lite om dess historia. Nu blev det inte så, men jag vet sedan dess att AGA-spisen blev en stor succé i England där den introducerades 1929. Tillverkningen av spisen upphörde 1957 här hemma, men i England gör man den fortfarande, och det sägs att spisen av många betraktas som "det mest typiskt brittiska i varje hem" - åtminstone enligt företagets egen historieskrivning. Förra året droppade dock resultatet för AGA Rangemaster rejält, vilket fått företaget att försöka satsa sig ur krisen genom att sikta in sig på den kinesiska marknaden.

I det lilla material jag samlade på mig om spisarna finns ovanstående annons, som om den publicerades idag väl vore en självklar vinnare av de flesta existerande gubbslemstroféerna.  Så här beskriver man bland annat spisens fördelar: "Här är några av orsakerna AGA-spisen skattas så högt av dem som äga den: tidsbesparingen, varmvattnet, de heta plattorna för snabbkok, kastruller som ej sota och smeta, renligheten i köket, inga bekymmer för tjänarnas ev. slöseri med bränslet, spisens vackra emalj och jämna värme som gör köket till ett hemtrevligt vardagsrum - detta är en del  av det som husmödrarna glädja sig åt. Männen sätta värde på den förbättrade hushållsekonomien, den goda maten som blir färdig i tid, rakvattnet som alltid finnas tillreds och - att fruarna ha tid att göra dem sällskap."

I annonsen förekommer även ett ord som väl närmast är utrotningshotat, nämligen "klavbinda". ("Hemarbetet klavbinder er ofta fullständigt".) Har kollat med SAOB, som säger att ordet ursprungligen kommer från klave, sådant som man band fast (och kanske ännu gör) boskapen i kättarna med. Sedan har begreppet överförts även på människor som fjättrats eller bundits fast, också i symbolisk betydelse. Lite roligt är att det faktiskt är samma ord som i "krona och klave". SAOB förklarar det så här: "benämningen (klave) uppkommen därav att den på vissa äldre svenska mynt avbildade, halvrunda o. starkt stillserade skölden till formen påmint om en kreatursklave". Jaha, där trillade ännu en gaspolett ner!

P-kategorier på export

Collage av Wikimediabilder

Senior Traveller 
***

Är Kommandoran och Krösa-Maja våra nästa exportprodukter om sockenstugan åter kommer till heders, nu i Indien?

***

Trots den starka kronkursen finns det glädjande nog exportgrenar som det går bra för. I pensionärspärlan Nora i Bergslagen har t.ex. ett förslag väckts om att skicka sina åldringar på export till Thailand. Kommunals lokala organisation i Nora säger: "Vi är positiva till förslaget. Det finns ett skriande behov av vårdplatser samtidigt som få unga vill jobba inom vården." Som den nyblivna pensionär jag är kan jag väl säga att inte heller jag ställer mig avvisande till en sådan utveckling, om den skulle bli aktuell för min del...

I Tyskland, där man redan satt planerna i verket och skickar sina äldre utomlands, verkar det dock finnas en annan syn på denna hantering, där talar man om "deportation". "Vi kan inte låta dessa människor, som byggde upp Tyskland till vad det är i dag, att bli deporterade", säger Ulrike Mascher på Sozialverband Deutschland enligt DN. Utlev(er)ade tyskar finns idag på boenden i Tjeckien, Polen, Ungern, Slovakien och Thailand. Kanske läge för Norapolitikerna att göra något studiebesök innan de skickar iväg sina seniormedborgare? 

En annan aktuell exportartikel är patienter. På grund av brist på vårdplatser och grasserande influensaepedemi bland personalen på redan tidigare underbemannade sjukhus skickas nu svårt sjuka människor utomlands för att få nödvändig vård. "Patienter med livshotande tillstånd tvingas inte bara åka mellan de svenska sjukhusen – utan även ut i Europa för att få rätt vård", skriver Expressen idag.

Samtidigt är uttrycket "sjukvårdshandel" redan ett begrepp. Moderata riksdagsmän har motionerat i riksdagen för ökad sjukvårdshandel, år 2011 lämnade två riksdagsmän  in en motion där de entusiastiskt beskriver fördelarna med sitt förslag. "Man kan handla med sjukvård genom att antingen tjänsten, patienten,personalen eller ett vårdföretag korsar gränsen. Idag är den globala vårdhandeln liten, även om det finns stort utbyte i vissa regioner, som mellan Tyskland och Schweiz eller Norrbotten och Finland".(>) "Drivkrafterna bakom den ökande rörligheten för patienter är köer i hemlandet, fallande resekostnader och stora prisskillnader. Behandlingen kan vara 70 procent billigare i Indien jämfört med USA eller Europa – inklusive resa och uppehälle." Man avslutar motionen: "Våra stora företag hade aldrig kunnat utveckla sådana produkter, anställa så många eller bli så viktiga för Sverige med bara hemmamarknaden att sälja till. Fördelarna med ökad vårdhandel blir bättre använda resurser, att vi köper den vård andra gör bättre och säljer den vi gör bäst, intäkter till vårdföretag som kan skapa nya jobb samt utländska investeringar som ger bättre vårdinfrastruktur och bättre tillgänglighet.” Detta fick PJ Anders Linder att utbrista på Svenska Dagbladets ledarblogg : "I torsdags avslog riksdagen motionen. I morgon eller i värsta fall övermorgon kommer den att betraktas som ett pionjärdokument." Kanske får förslagsställarna draghjälp av den påbörjade akuta patientexporten?

Samtidigt som olönsamma svenska patienter på sikt kan deponeras i Indien (Moder Teresas efterträdare, nu kommer vi!) så erbjuds förmögna utländska patienter redan nu kvalificerad vård i Sverige. Västerbottens läns landsting har siktat in sig på den ryska marknaden. "Utländska patienter kommer inte att tränga undan vare sig västerbottningar eller regionpatienter, dels för att det finns en möjlig överkapacitet inom dessa områden och dels för att man räknar med endast ett hundratal patienter totalt per år", försäkrar man där. (Hur ofta hör man talas om "överkapacitet" i samband med sjukvården annars?).

Pensionärer och patienter är alltså populära produkter för export. När vi kan skicka en tredje "P-produkt", politikerna på export är en annan fråga man kan fundera över. Någon överdriven avsättning finns nog tyvärr inte. Det får väl räcka med dem vi tvingat på omvärlden via EU-parlamentet...

Frånvarande

"Frånvarande? Vem -jag?"

Denna dags uppmärksamhet från min sida har handlat om frånvaro i olika former. Passade under förmiddagen på att avlägga ett besök på min arbetsplats efter att ha varit pensionär ett par veckor. Räknade väl inte med att det skulle vara totalkaos på jobbet sedan jag slutat, och det var det mycket riktigt inte heller. Fast några hade nog märkt att jag försvunnit. Eller ja, någon åtminstone. Tror jag...

En annan som lyser med sin frånvaro är den som placerat ut en tiggande docka i centrala Göteborg. Kanske var det någon som tagit ett break i tiggandet och gått för att fika och satt in dockan som stand-in? När GT besökte dockan hade den lyckats riktigt bra på egen hand, den hade dragit in 23 spänn alldeles själv. Det mest anmärkningsvärda med dockan kanske var polisens presstalesmans kommentar, att utplaceringen av dockan kunde vara "en form av bedrägeri, beroende på om det har stått någonting på någon lapp och om det då har varit vilseledande". Slutsatsen är väl då den att om det sitter en levande person och tigger med en lapp med ett okontrollerbart meddelande så är det OK, men sätter man en docka där med samma lapp, då kan det vara bedrägeri. Man kanske därmed kan utgå från att dockan sitter häktad vid det här laget? Det kan nog vara olagligt för en docka att utge sig vara en människa. Pinocchio är härmed varnad!

Nu är jag alltså pensionär, men ett arbete som jag aldrig skulle vilja ha haft är att jobba i gruva - min klaustrofobi skulle ha satt stopp för det. Några andra som uppenbarligen inte vill jobba i gruvan verkar vara de 25 anställda vid statliga LKAB, som enligt SVT:s Nordnytt under flera år ska ha fuskat till sig lön i mångmiljonklassen. Det skall ha gått till så att en person har stämplat in åt de andra i skiftlaget, som stannat hemma med full lön. "Hej hå, hej hå, vi till vår gruva gå". Not. Vad det kan bli för straff beror kanske på om det jobbat över eller under jord. Kanske är det lägre straff för dagbrott, vad vet jag...

Därmed gör jag mig själv frånvarande. Åtminstone till i morgon.

Uppdatering: trastiggaren hade inte gjorts av någon tjänstledig tiggare. I stället är det Adam, 13, som skapat honom som ett konstprojekt i skolan. Adam förklarar för GT: "Dels var det en rolig grej, dels är det så att tiggarna blivit en del av miljön ute på stan. Så att vissa bryr sig inte utan bara lägger pengar utan att titta vem det är. Jag ville visa att allt inte är vad man tror det är." Jag tror att du gick i land med den uppgiften, Adam!

Näthatare utan nät (1960)

I februari 1960 spårade jag ur för en dag och blev som nybliven 12-åring den kanske första näthataren. Eftersom det varken fanns persondator eller nät på den tiden fick jag dock i stället hålla mig till blyertspenna, och lika bra var det...

De senaste veckorna har näthatet varit ett hetare debattämne än kanske någonsin tidigare. Inte bara mediapersonligheter träder fram och berättar om hur de kränkts i olika sammanhang, utan även idrottare vittnar om hur de råkat ut för nedsättande kommentarer och t.o.m. dödshot. För den tyska skidskytten Magdalena Neuner gick det så långt att hon valde att avsluta sin karriär som 25-åring. Inga hyllningar i världen uppvägde det faktum att hon upplevde känslan av att "det finns någon därute som hatar mig".  Den amerikanske basketbollspelaren Royce White beskriver liknande upplevelser. Han skriver "Även om vi försöker intala oss att det bara handlar om människor vid en datorskärm så är de våra grannar. De sitter vid datorskärmar på skolor och sjukhus, de jobbar i Washington. Det är riktiga människor. Hur länge måste detta hålla på innan vi erkänner att här händer nåt väldigt oroväckande. Jag tycker det är oroväckande om en enda person skriver 'Dra åt helvete, gå och dö'. Men det handlar om hundratals tweet, tusentals. Jag ser många som är mentalt störda utan att få hjälp. Jag läser deras tweet och ser att dom inte bara skriver till mig, dom skriver till alla möjliga. Om nån hotar mig fem gånger på sju minuter för att jag spelar för ett lag som dom inte håller på... det är inte okej. Det tyder på mentalsjukdom. Och även om dom säger 'men jag älskar mitt lag in i döden' betyder det bara att dom lägger för stor vikt vid underhållning. Man mår inte bra av det."

Skidstafett är en spännande gren, som ofta kan innebära snabba omkastningar i ställningen om någon av lagmedlemmarna har en sämre dag. Inte minst kan detta hända om loppet avgörs på hög höjd, som fallet var 1960, då OS gick av stapeln i Squaw Valley, USA när jag var tolv år gammal. Allt hade börjat så bra när Lars Olsson hade hemfört första sträckan. Den tystlåtne "Finnskoga-Lasse" var något av idol bland grabbarna där hemma i samhället, inte minst förstås för att han var värmlänning liksom vi. Men så på andra sträckan hände något; den svenske deltagaren klappade ihop totalt och tappade över tre minuter på sträckan, och sedan hjälpte inte fenomenala svenska insatser på de återstående sträckorna, Sverige fick knappt stryk av Ryssland i striden om bronsmedalj.

Jag minns fortfarande skamset hur jag i ilskan rev ner skolschemat på väggen och skrev "jävla NN (namnet)" med blyertspenna. Min far (själv gammal elitidrottare för övrigt) hörde att jag var upprörd, så han kom in på mitt rum och såg lappen jag skrivit. "Hördu du, så där skriver man inte!", förklarade han strängt. "Killen försökte göra sitt bästa, och han är säkert mer förkrossad än någon annan att det inte höll."  Efter en stund insåg jag hur dumt jag burit mig åt, så jag suddade ut min kommentar och satte upp schemat på väggen igen. Men varje gång en idrottsman misslyckas och jag läser alla hånfulla och bittra kommentarer på nätet (av personer ofta betydligt äldre än tolv år) så tänker jag att om det funnits Internet 1960 så hade jag nog skrivit av mig där i stället för på en papperslapp. Så vad man skulle kunna önska idag är att även personerna bakom dagens elaka kommentarer liksom jag den gången hade någon som konfronterade dem med deras intolerans. Det kan bli en lärdom för livet!       

Hjälm på?

"Först blev det ganska tyst i byn:
Förnekade kometen
Bevisade sin plats i skyn
För hela menigheten" 

 Nils Ferlin

I kväll kommer asteroiden 2012 DA14 att passera jorden inom ett bösshålls avstånd, åtminstone med astronomiska mått mätt. Någon risk att rymdstenen, stor som en halv fotbollsplan, kommer att träffa jorden är det enligt vetenskapsmännen inte. Detta hindrar dock inte att vissa av de undergångsprofeter som blev blåsta på jordens undergång när mayakalendern upphörde i december nu anar en revanschmöjlighet. 

När så asteroiden föregicks av ett stort antal explosioner vid Uralbergen i Ryssland när en rymdsten eller ett meteorregn (inte konstaterat vilket ännu) föll ner fick 2012 DA14 en förhandsreklam som inte ens den mest fantasifulle katastroffilmsregissör kunnat skapa. De första rapporterna talar om flera hundra skadade, lyckligtvis inte livshotande enligt vad som hittills konstaterats.

Den som inte avskräckts av den ryska smällen kan vid tjänliga siktförhållanden spana in asteoriden vid 21.30-tiden i kväll. Blotta ögat räcker dock inte till, men med en fältkikare skall man kunna se bumlingen strax under Karlavagnen. Bäst att passa på, för nästa gång den kommer hitåt lär vara år 2110. Fast som vanligt vid sådana här händelser blir väl himlen molnig i kväll...

Fotnot: Den kanske ende som man säkert vet dödats av en meteorit är en svensk. Du kan läsa den historien här. 

Om hästar och annat ätbart

"Det hängde hästkött på vägga, det var så färskt så det gnägga" heter det i gammal dänga som fortfarande är populär i nubbevisesammanhang. Plötsligt börjar den kännas aktuell igen, nu när hästköttskandalen rullar vidare i Europa. Att omfattningen kan vara vida större än vad man först trott anar man av det faktum att länsstyrelsen i Skåne konstaterat att inte mindre än 9000 hästar försvann spårlöst i Sverige förra året, och att hela 100.000 svenska hästar försvunnit under 2000-talet. Detta trots att alla hästar i EU numera faktiskt har ett hästpass, och att en hästsporten frysmärker trav- och galopphästar med ett väl synligt identitetsnummer. Det borde ju underlätta för att förhindra en svart hästköttmarknad, men för bara några dagar sedan kunde vi läsa uppgifter i tidningarna om att familjehästar gått till slakt via ombud, utan papper från hästägaren. Kanske dags för ett "Missing Horses Sweden"?

Det finns f.ö. många märkligheter i den här hanteringen. I USA lades de sista hästslakterierna ner 2007, vilket inneburit ökad slaktdjursförsäljning till grannländerna för vidare export av köttet till Europa. Nu höjs röster från hästägare och andra i USA om att man åter skall ta emot hästar på slakterierna, för att få en koll på att hästarna avlivas under kontrollerade former (man skall kanske inte använda ordet "humant" i sammanhanget).

Upprinnelsen till hästköttskandalen var att man hittade hästkött i hamburgare i England och på Irland, och att man då kunde konstatera att det rörde sig om importerat kött. Detta känns så mycket märkligare när det visar sig att irländska hästägare under den rådande ekonomiska krisen helt enkelt släppt sina hästar "på skogen", eftersom det inte finns någon efterfrågan från slakterierna. Det talas om att inte mindre än 20.000 hästar lämnats vind för våg, och djurskyddsorganisationer försöker att hålla hästarna vid liv, eller avliva de där det gått för långt.

Själv har jag ätit hästkött vid några tillfällen, bl.a. hos en charkuterist och på sin tid storstallsägare inom travet. I det hemmet fanns bl.a. hästkött på det rikliga frukostbordet för stallpersonal och gäster, utan att det gjordes någon affär av det - det var en naturlig del av mathållningen. Och under sådana förhållanden kändes det OK att äta hästkött. Däremot avskyr jag att inte själv få veta vad det är jag proppar i mig, jag är verkligen ingen vän av överraskningar av typen "Vet du vad du åt nyss? Det var skallerorm - visst är det gott!" Nej, finns det hästkött i lasagnen så skall det stå på kartongen också, så att man själv får ta ställning till om man vill äta rätten eller ej!

 En av mina bröder var f.ö. en stor vän av Gustafskorven, som är tillverkad av hästkött. "Gustafsröra i tunnbrödskorg" lär ha lanserats i något matlagningsprogram på TV, så nog finns det hästkött ute även på den svenska matmarknaden. Då under sitt rätta namn...

Stallskriket

"Blanda inte in mig!"
---

Fotnot: En "fidus" inom hästsporten är en otippad häst med chans att överraska.

Dags att zlatanisera Vatikanen?

Påven har ju som bekant aviserat sin snara avgång, där han framhåller att han inte tror sig klara av ytterligare en jobbig påsk. Kan bara hålla med där, det är tröttsamt med alla påsksmällar och annan uppståndelse under påsken...

Nu återstår det att se vem efterträdaren blir - kanske är det äntligen dags för en kvinna den här gången? Fast det finns ju andra kandidater! Nedanstående bild sägs förebåda att en helt ny kandidat har stigit fram. Det kan i så fall innebära att ordningssiffrorna efter namnet kommer att försvinna, för som Zlatan själv säger: "Det finns bara en Zlatan!" För hans egna barn kommer det dock inte att bli någon skillnad, de kommer att kunna  fortsätta kalla honom för "Papa". Rykten att Ibra-radion kommer att knytas till Vatikanen har  inte kunnat bekräftas på detta tidiga stadium.

"Jag är Zlatan, men vem är han?"

"Den som gör en resa har något att betala"

Västtrafik har orsakat lika delar munterhet och panik när de infört betalning med SMS som enda metod att komma in på toaletten i Lidköpings Resecentrum. Människor som inte äger mobiltelefon har setts irra omkring i stadens rabatter med ett frånvarande uttryck i ansiktet, andra har ringt nödnumret, medan de som haft ogiltig mobil med kontantkort fått ringa upplysningen och begära behovsprövning. Ett fåtal lyckades forcera dörren, några av dem hann in innan det var försent. 

Allt fler funktioner i samhället styrs ju med knappande på telefoner numera, och nedanstående dialog är därför högst möjlig. Scenen är - t.ex. - Lidköpings Resecentrum. Nödställd kund med benen i kors skickar SMS till den automatiska åtgärdsstrategen.

Fråga: När jag kommit in, skall jag slå en #sjua" om jag skall kissa?
Autosvar: Bussen går 12.17, var god sitt ner!
F: Skall jag alltså sitta och kissa?
A: Vill du beställa pizza, var god tryck två följd av fyrkant.
F: Du verkar trevlig, kan vi inte ses någon gång?
A: Vill du ha trekant, tryck fyrkant.
F: Nej, jag vill inte ha #6, jag vill ju kissa!
A: Sitt ner på perrongens vänstra sida, riv av blanketten mot den tandade fyrkanten. Slå en #sjua.
Glöm ej att fälla ner kanten på pizzakartongen! Är papperet slut, tryck på ringen och invänta nästa tåg.
Trevlig resa!

Kom förresten att tänka på en gammal god historia som egentligen skall framföras på dialekt för att komma till sin rätt. En man på besök i Skövde fick behov av att uppsöka en toalett, så han frågade förste bäste ortsbo var urinoaren var belägen. Gubben kliade sig i huvudet och tittade på besökaren med tvivel i blicken innan han svarade "Å de sulle alltså vara här i Skövde?"

Ingen?

(Bilder NASA)

Kraftfullt missnöje med årets tomtekår

(Jag förstår dig, tomtefar...)

"Sillarna är inlagda, köttbullarna rullade, skinkan griljerad och tomten har setts i krokarna. Granen är klädd och julbordet dukas fram i morgon kväll." Personalen på konferensanläggningen i Hälsingland anade förstås inte när de skrev de raderna vad som väntade, att en av julgästerna skulle bli skogstokig när han fick se att tomten inte hade röd jacka, utan en grå vadmalsrock. Alla vi som sett Gustav Svenssons reaktion över den uteblivne Arne Weise som julvärd känner igen reaktionen: "Vad är det där för ett jävla stolpskott? Tomten skall ju ha röd jacka!" 

Vakthavande vid polisen i Gävleborg har, förmodligen med mycket möda och stort besvär, skrivit en rapport om vad som hände. En 40-årig gäst hade väl tagit in en del under kvällen, men vad han inte kunde ta in var att den tomte som infann sig på juldagsmorgonen inte förmådde leva upp till förväntningarna. Polis fick tillkallas, och språkförbistringar gjorde inte saken bättre när det hela skulle utredas. (Visst är vi väl några stycken som ser Basil och Manuel i Fawlty Towers framför oss?)

"Det här kommer att bli ett civilrättsligt ärende", säger det luttrade polisbefälet. "Gästen vill stämma företaget för han bland annat tyckte att tomten hade en grå jacka och inte en röd, så han var kraftfullt missnöjd. Det stämde inte med bilden av tomten", avslutar han kommunikén. 

Överhuvudtaget verkar inte tomtarna ha varit till belåtenhet i år, det krävs nog en haveriutredning av något slag. I Finland var det främst nissarna som inte höll måttet. Engelska turister som betalat hemska pengar för att flyga in för ett exklusivt möte med tomten & co. var inte översvallande positiva direkt. " Vi hade blivit lovade att vi skulle få ha snöbollskrig med tomtenissarna men de var sura och kunde inte ens prata med oss. Det fanns inte ens någon julgran", säger en uppbragt kvinna efter att ha tinats upp från den trettiogradiga arktiska kylan. Till råga på allt vägrade flygplanet att fungera i kölden, så resenärerna blev fast på Kittila flygplats. Och så vitt jag vet sitter de fortfarande under sin julgran och luktar på sina julpiroger, och de är inte såå lyckliga....

Breaking News: nu meddelas från engelskt håll att "Christmas is cancelled next year".

Det våras för Krösa-Maya

Julafton för alla domedagsprofeter infaller i år några dagar tidigare än för oss vanliga dödliga. I morgon sägs ju vara dagen då vi kommer att mötas av ett vitt blad när vi river fram dagens datum i vår väggkalender. Då upphör Mayafolkets 5125 år gamla kalender, vilket jag inhämtat från en högst vederhäftig källa, nämligen Kalix Bandys hemsida. Profeten, som kallar sig "Sargvakten" ser dock inga problem med att matchen mellan  Kalix och Haparanda kan genomföras under fredagskvällen, vilket känns betryggande att veta.

Skulle det gå så illa för världens alla undergångshärolder att vi även får uppleva den 22 december o.s.v. så har man redan garderat sig det mot det (de är duktiga på sådant!), genom att snabbt föra fram julafton som alternativ slutpunkt - därmed får man ju chansen att förstöra julefriden för barnfamiljer med flera! Skulle det gå så illa att Jorden även står pall då så är det självklart läge att lansera nyårsnatten som nästa slutpunkt o.s.v.

Men jag säger som gamle kungen jag: "nu vänder vi blad och går vidare!"

De gemena geminiderna

De senaste dagarna lär meteoriter farit omkring som speedade flipperkulor uppe på himlapällen, om man skall tro på tidningarna. Eftersom det som vanligt vid den här typen av fenomen rådde mulen väderlek här i trakten så blev man ju blåst på konfekten och tvingas lita vad som skrivs i bladen. I Aftonbladet uttalar sig en professor lugnande om den här typen av oväntade besök. Men år 2036 kan det vara en större bumling på ingående varnar han. "Blir det kollision är det kanske inte hundra procent "good bye" för mänskligheten, fast nästan. Men risken är lika stor som att vinna på lotto", säger experten. Eftersom jag haft fyra rätt på lotto de två senaste veckorna känner jag mig inte särskilt lugnad av det. Fast han menade antagligen sju rätt. För övrigt har jag nog stigit av bussen för gott så dags, men det är ju synd om dem som tänkt sig hänga med ytterligare några hållplatser...  

Får man ta bilen med sig in i himlen?

Bildcollage från Wikipedia

Den relativt nya seden med friare symboler i dödsannonserna har spridit sig till Norge. En norrman som under sin levnad varit uppfylld av kärlek till fordon av märket Land Rover begåvades nyligen med Land Rovers symbol i sin dödsannons i stället för kors eller liknande. Mannens familj tänker gå vidare genom att pryda hans gravsten inte med en duva, utan med en modell av hans favoritbil.  

Tekniken bryter ständigt ny mark - kanske får S:t Per bereda sig på att öppna garageporten i stället för pärleporten för en del nykomlingar?

Ett tolerantare samhälle - fast kanske inte för alla?

Vi läser dagligen om vikten av att skapa ett tolerantare samhälle, och då tycker man ju att rätten till ett värdigare liv även borde omfatta våra äldre och handikappade. Dessa gruppers rätt att gå oantastade på gator och torg verkar dock inte alltid vara något som är värt att tala om i offentliga sammanhang. Här är tre enskilda brottsfall som inträffat de senaste dagarna, var och ett exempel på ett svek som förtigs, eftersom det inte ger några pluspoäng att tala om i de kretsar som har inflytande och makt över samhällsutvecklingen.

 Stockholmstjejen Jing var i torsdags kväll ute och shoppade i innerstan. Eftersom hon är blind hade som vanligt sin ledarhund med, och som sällskap hade hon även sin pojkvän Fredrik, som liksom Jing är synskadad.

Vid ett övergångsställe på Vasagatan kände Jing att någon eller några stötte emot henne, vilket hon tyckte var lite märkligt, eftersom hennes ledarhund normalt är duktig på att undvika att människor kommer i hennes väg.

Strax därefter upptäckte Jing att såväl hennes Iphone som plånboken med konto- och färdtjänstskort saknades. Jing bor i Solna men jobbar med kulturprojekt för ungdomar i centrum. På grund av stölden fick hon jobba hemifrån i väntan på att alla handlingar spärrats och förnyats.

I går fick Polisen i Helsingborg in en anmälan om att en 87-årig kvinna låg skadad i sin lägenhet efter ett överfall som ägde rum redan förra söndagen. Upprinnelsen till misshandeln var att ett gäng på fem killar i övre tonåren sparkade på en liten hund som stod bunden utanför en affär. Damen blev upprörd och sade till killarna, som svarade med att ge henne ett knytnävsslag i ansiktet så att hon föll till marken. När hon låg ner utsattes hon för en serie sparkar från fyra killar som pratade sinsemellan på ett språk hon inte förstod. Den femte killen som inte deltog i misshandeln sade några ord på danska.

Efter misshandeln lyckades kvinnan ta sig hem och blev liggande med blödningar i underlivet, och hennes belägenhet upptäcktes först under fredagen, då kvinnans anhöriga anade oråd och åkte hem till henne.

En 102-årig kvinna var i torsdags ute och handlade i Karlskrona. När hon tagit sig hem till bostaden tog två yngre kvinnor kontakt med den gamla och erbjöd sig att hjälpa henne att bära in varorna i lägenheten, där  kvinnorna bestal åldringen på 500 kronor. Turligt nog hade en övervakningskamera registrerat förövarna redan när de utsåg sitt offer i butiken, och därför sitter de båda, 21 respektive 16 år gamla, nu i förvar hos polisen. De kommer att begäras häktade, inte bara för den här stölden, de är även misstänkta för liknande brott i Malmö och Kristianstad.

Urban Fernquist är intressepolitisk chef på Synskadades riksförbund. Han säger att han tyckt sig märka hur  brottsligheten i form av rån tar sig allt primitivare former. "För ett antal år sedan fanns ändå någon slags hederskodex, att man inte gav sig på äldre och handikappade. Den spärren känns inte som den finns längre", säger han till Aftonbladet. Han tror att utvecklingen beror på att utanförskapet och utsattheten för många grupper i samhället har ökat.

"Då tappar man hela den sociala koden och det blir råare. Man ger sig på dem som är enklast att ge sig på: de svagaste."

Fråga Lund?

I radioprogrammet Tendens berättar prästen Helen i Staffanstorp att på hennes döttrars skola i universitetsstaden Lund kallas barnen till föräldrar utan akademisk utbildning för white trash, eller ”WT” som ungdomarna själva säger. Björklunds utbildningsideologi börjar ge effekt.

Bonnläpparna hångelsviker

                                 


Jag hör inte till dem som håller mig uppdaterad om vad som händer i alla grasserande dokusåpor, men en sak har jag märkt - de tycks skapa en mängd nya uttryck i svenska språket! Redan tidigt i  dokudramat "Bonde söker fru" dök ordet "hångelsvek" upp, och det finns även på aftonbladet.se idag (tillsammans med "hångelskörd"- även det låter som något nybildat).

Om ordet "hångelsvek" inte redan finns i SAOB så är det väl bara en tidsfråga innan det dyker upp där. Kanske kommer det att förklaras så här: "HÅNGELSVEK, om handlingen l. förhållandet att svika förväntning(ar) om närgången (o. handgriplig) kurtis gm att ådagalägga falskhet l. trolöshet o. d.; ofta mer l. mindre liktydigt med dels: falskhet l. trolöshet, dels: bedrägeri l. svikligt förfarande, som en obeskrivlig förnimmelse av tidens djupa svek, där den stormar fram genom nya liv och med kall likgiltighet lämnar de förbrukade i sticket."