Frånvarande

"Frånvarande? Vem -jag?"

Denna dags uppmärksamhet från min sida har handlat om frånvaro i olika former. Passade under förmiddagen på att avlägga ett besök på min arbetsplats efter att ha varit pensionär ett par veckor. Räknade väl inte med att det skulle vara totalkaos på jobbet sedan jag slutat, och det var det mycket riktigt inte heller. Fast några hade nog märkt att jag försvunnit. Eller ja, någon åtminstone. Tror jag...

En annan som lyser med sin frånvaro är den som placerat ut en tiggande docka i centrala Göteborg. Kanske var det någon som tagit ett break i tiggandet och gått för att fika och satt in dockan som stand-in? När GT besökte dockan hade den lyckats riktigt bra på egen hand, den hade dragit in 23 spänn alldeles själv. Det mest anmärkningsvärda med dockan kanske var polisens presstalesmans kommentar, att utplaceringen av dockan kunde vara "en form av bedrägeri, beroende på om det har stått någonting på någon lapp och om det då har varit vilseledande". Slutsatsen är väl då den att om det sitter en levande person och tigger med en lapp med ett okontrollerbart meddelande så är det OK, men sätter man en docka där med samma lapp, då kan det vara bedrägeri. Man kanske därmed kan utgå från att dockan sitter häktad vid det här laget? Det kan nog vara olagligt för en docka att utge sig vara en människa. Pinocchio är härmed varnad!

Nu är jag alltså pensionär, men ett arbete som jag aldrig skulle vilja ha haft är att jobba i gruva - min klaustrofobi skulle ha satt stopp för det. Några andra som uppenbarligen inte vill jobba i gruvan verkar vara de 25 anställda vid statliga LKAB, som enligt SVT:s Nordnytt under flera år ska ha fuskat till sig lön i mångmiljonklassen. Det skall ha gått till så att en person har stämplat in åt de andra i skiftlaget, som stannat hemma med full lön. "Hej hå, hej hå, vi till vår gruva gå". Not. Vad det kan bli för straff beror kanske på om det jobbat över eller under jord. Kanske är det lägre straff för dagbrott, vad vet jag...

Därmed gör jag mig själv frånvarande. Åtminstone till i morgon.

Uppdatering: trastiggaren hade inte gjorts av någon tjänstledig tiggare. I stället är det Adam, 13, som skapat honom som ett konstprojekt i skolan. Adam förklarar för GT: "Dels var det en rolig grej, dels är det så att tiggarna blivit en del av miljön ute på stan. Så att vissa bryr sig inte utan bara lägger pengar utan att titta vem det är. Jag ville visa att allt inte är vad man tror det är." Jag tror att du gick i land med den uppgiften, Adam!

Näthatare utan nät (1960)

I februari 1960 spårade jag ur för en dag och blev som nybliven 12-åring den kanske första näthataren. Eftersom det varken fanns persondator eller nät på den tiden fick jag dock i stället hålla mig till blyertspenna, och lika bra var det...

De senaste veckorna har näthatet varit ett hetare debattämne än kanske någonsin tidigare. Inte bara mediapersonligheter träder fram och berättar om hur de kränkts i olika sammanhang, utan även idrottare vittnar om hur de råkat ut för nedsättande kommentarer och t.o.m. dödshot. För den tyska skidskytten Magdalena Neuner gick det så långt att hon valde att avsluta sin karriär som 25-åring. Inga hyllningar i världen uppvägde det faktum att hon upplevde känslan av att "det finns någon därute som hatar mig".  Den amerikanske basketbollspelaren Royce White beskriver liknande upplevelser. Han skriver "Även om vi försöker intala oss att det bara handlar om människor vid en datorskärm så är de våra grannar. De sitter vid datorskärmar på skolor och sjukhus, de jobbar i Washington. Det är riktiga människor. Hur länge måste detta hålla på innan vi erkänner att här händer nåt väldigt oroväckande. Jag tycker det är oroväckande om en enda person skriver 'Dra åt helvete, gå och dö'. Men det handlar om hundratals tweet, tusentals. Jag ser många som är mentalt störda utan att få hjälp. Jag läser deras tweet och ser att dom inte bara skriver till mig, dom skriver till alla möjliga. Om nån hotar mig fem gånger på sju minuter för att jag spelar för ett lag som dom inte håller på... det är inte okej. Det tyder på mentalsjukdom. Och även om dom säger 'men jag älskar mitt lag in i döden' betyder det bara att dom lägger för stor vikt vid underhållning. Man mår inte bra av det."

Skidstafett är en spännande gren, som ofta kan innebära snabba omkastningar i ställningen om någon av lagmedlemmarna har en sämre dag. Inte minst kan detta hända om loppet avgörs på hög höjd, som fallet var 1960, då OS gick av stapeln i Squaw Valley, USA när jag var tolv år gammal. Allt hade börjat så bra när Lars Olsson hade hemfört första sträckan. Den tystlåtne "Finnskoga-Lasse" var något av idol bland grabbarna där hemma i samhället, inte minst förstås för att han var värmlänning liksom vi. Men så på andra sträckan hände något; den svenske deltagaren klappade ihop totalt och tappade över tre minuter på sträckan, och sedan hjälpte inte fenomenala svenska insatser på de återstående sträckorna, Sverige fick knappt stryk av Ryssland i striden om bronsmedalj.

Jag minns fortfarande skamset hur jag i ilskan rev ner skolschemat på väggen och skrev "jävla NN (namnet)" med blyertspenna. Min far (själv gammal elitidrottare för övrigt) hörde att jag var upprörd, så han kom in på mitt rum och såg lappen jag skrivit. "Hördu du, så där skriver man inte!", förklarade han strängt. "Killen försökte göra sitt bästa, och han är säkert mer förkrossad än någon annan att det inte höll."  Efter en stund insåg jag hur dumt jag burit mig åt, så jag suddade ut min kommentar och satte upp schemat på väggen igen. Men varje gång en idrottsman misslyckas och jag läser alla hånfulla och bittra kommentarer på nätet (av personer ofta betydligt äldre än tolv år) så tänker jag att om det funnits Internet 1960 så hade jag nog skrivit av mig där i stället för på en papperslapp. Så vad man skulle kunna önska idag är att även personerna bakom dagens elaka kommentarer liksom jag den gången hade någon som konfronterade dem med deras intolerans. Det kan bli en lärdom för livet!       

Hjälm på?

"Först blev det ganska tyst i byn:
Förnekade kometen
Bevisade sin plats i skyn
För hela menigheten" 

 Nils Ferlin

I kväll kommer asteroiden 2012 DA14 att passera jorden inom ett bösshålls avstånd, åtminstone med astronomiska mått mätt. Någon risk att rymdstenen, stor som en halv fotbollsplan, kommer att träffa jorden är det enligt vetenskapsmännen inte. Detta hindrar dock inte att vissa av de undergångsprofeter som blev blåsta på jordens undergång när mayakalendern upphörde i december nu anar en revanschmöjlighet. 

När så asteroiden föregicks av ett stort antal explosioner vid Uralbergen i Ryssland när en rymdsten eller ett meteorregn (inte konstaterat vilket ännu) föll ner fick 2012 DA14 en förhandsreklam som inte ens den mest fantasifulle katastroffilmsregissör kunnat skapa. De första rapporterna talar om flera hundra skadade, lyckligtvis inte livshotande enligt vad som hittills konstaterats.

Den som inte avskräckts av den ryska smällen kan vid tjänliga siktförhållanden spana in asteoriden vid 21.30-tiden i kväll. Blotta ögat räcker dock inte till, men med en fältkikare skall man kunna se bumlingen strax under Karlavagnen. Bäst att passa på, för nästa gång den kommer hitåt lär vara år 2110. Fast som vanligt vid sådana här händelser blir väl himlen molnig i kväll...

Fotnot: Den kanske ende som man säkert vet dödats av en meteorit är en svensk. Du kan läsa den historien här. 

Om hästar och annat ätbart

"Det hängde hästkött på vägga, det var så färskt så det gnägga" heter det i gammal dänga som fortfarande är populär i nubbevisesammanhang. Plötsligt börjar den kännas aktuell igen, nu när hästköttskandalen rullar vidare i Europa. Att omfattningen kan vara vida större än vad man först trott anar man av det faktum att länsstyrelsen i Skåne konstaterat att inte mindre än 9000 hästar försvann spårlöst i Sverige förra året, och att hela 100.000 svenska hästar försvunnit under 2000-talet. Detta trots att alla hästar i EU numera faktiskt har ett hästpass, och att en hästsporten frysmärker trav- och galopphästar med ett väl synligt identitetsnummer. Det borde ju underlätta för att förhindra en svart hästköttmarknad, men för bara några dagar sedan kunde vi läsa uppgifter i tidningarna om att familjehästar gått till slakt via ombud, utan papper från hästägaren. Kanske dags för ett "Missing Horses Sweden"?

Det finns f.ö. många märkligheter i den här hanteringen. I USA lades de sista hästslakterierna ner 2007, vilket inneburit ökad slaktdjursförsäljning till grannländerna för vidare export av köttet till Europa. Nu höjs röster från hästägare och andra i USA om att man åter skall ta emot hästar på slakterierna, för att få en koll på att hästarna avlivas under kontrollerade former (man skall kanske inte använda ordet "humant" i sammanhanget).

Upprinnelsen till hästköttskandalen var att man hittade hästkött i hamburgare i England och på Irland, och att man då kunde konstatera att det rörde sig om importerat kött. Detta känns så mycket märkligare när det visar sig att irländska hästägare under den rådande ekonomiska krisen helt enkelt släppt sina hästar "på skogen", eftersom det inte finns någon efterfrågan från slakterierna. Det talas om att inte mindre än 20.000 hästar lämnats vind för våg, och djurskyddsorganisationer försöker att hålla hästarna vid liv, eller avliva de där det gått för långt.

Själv har jag ätit hästkött vid några tillfällen, bl.a. hos en charkuterist och på sin tid storstallsägare inom travet. I det hemmet fanns bl.a. hästkött på det rikliga frukostbordet för stallpersonal och gäster, utan att det gjordes någon affär av det - det var en naturlig del av mathållningen. Och under sådana förhållanden kändes det OK att äta hästkött. Däremot avskyr jag att inte själv få veta vad det är jag proppar i mig, jag är verkligen ingen vän av överraskningar av typen "Vet du vad du åt nyss? Det var skallerorm - visst är det gott!" Nej, finns det hästkött i lasagnen så skall det stå på kartongen också, så att man själv får ta ställning till om man vill äta rätten eller ej!

 En av mina bröder var f.ö. en stor vän av Gustafskorven, som är tillverkad av hästkött. "Gustafsröra i tunnbrödskorg" lär ha lanserats i något matlagningsprogram på TV, så nog finns det hästkött ute även på den svenska matmarknaden. Då under sitt rätta namn...

Stallskriket

"Blanda inte in mig!"
---

Fotnot: En "fidus" inom hästsporten är en otippad häst med chans att överraska.

Dags att zlatanisera Vatikanen?

Påven har ju som bekant aviserat sin snara avgång, där han framhåller att han inte tror sig klara av ytterligare en jobbig påsk. Kan bara hålla med där, det är tröttsamt med alla påsksmällar och annan uppståndelse under påsken...

Nu återstår det att se vem efterträdaren blir - kanske är det äntligen dags för en kvinna den här gången? Fast det finns ju andra kandidater! Nedanstående bild sägs förebåda att en helt ny kandidat har stigit fram. Det kan i så fall innebära att ordningssiffrorna efter namnet kommer att försvinna, för som Zlatan själv säger: "Det finns bara en Zlatan!" För hans egna barn kommer det dock inte att bli någon skillnad, de kommer att kunna  fortsätta kalla honom för "Papa". Rykten att Ibra-radion kommer att knytas till Vatikanen har  inte kunnat bekräftas på detta tidiga stadium.

"Jag är Zlatan, men vem är han?"

"Den som gör en resa har något att betala"

Västtrafik har orsakat lika delar munterhet och panik när de infört betalning med SMS som enda metod att komma in på toaletten i Lidköpings Resecentrum. Människor som inte äger mobiltelefon har setts irra omkring i stadens rabatter med ett frånvarande uttryck i ansiktet, andra har ringt nödnumret, medan de som haft ogiltig mobil med kontantkort fått ringa upplysningen och begära behovsprövning. Ett fåtal lyckades forcera dörren, några av dem hann in innan det var försent. 

Allt fler funktioner i samhället styrs ju med knappande på telefoner numera, och nedanstående dialog är därför högst möjlig. Scenen är - t.ex. - Lidköpings Resecentrum. Nödställd kund med benen i kors skickar SMS till den automatiska åtgärdsstrategen.

Fråga: När jag kommit in, skall jag slå en #sjua" om jag skall kissa?
Autosvar: Bussen går 12.17, var god sitt ner!
F: Skall jag alltså sitta och kissa?
A: Vill du beställa pizza, var god tryck två följd av fyrkant.
F: Du verkar trevlig, kan vi inte ses någon gång?
A: Vill du ha trekant, tryck fyrkant.
F: Nej, jag vill inte ha #6, jag vill ju kissa!
A: Sitt ner på perrongens vänstra sida, riv av blanketten mot den tandade fyrkanten. Slå en #sjua.
Glöm ej att fälla ner kanten på pizzakartongen! Är papperet slut, tryck på ringen och invänta nästa tåg.
Trevlig resa!

Kom förresten att tänka på en gammal god historia som egentligen skall framföras på dialekt för att komma till sin rätt. En man på besök i Skövde fick behov av att uppsöka en toalett, så han frågade förste bäste ortsbo var urinoaren var belägen. Gubben kliade sig i huvudet och tittade på besökaren med tvivel i blicken innan han svarade "Å de sulle alltså vara här i Skövde?"

Ingen?

(Bilder NASA)

Kraftfullt missnöje med årets tomtekår

(Jag förstår dig, tomtefar...)

"Sillarna är inlagda, köttbullarna rullade, skinkan griljerad och tomten har setts i krokarna. Granen är klädd och julbordet dukas fram i morgon kväll." Personalen på konferensanläggningen i Hälsingland anade förstås inte när de skrev de raderna vad som väntade, att en av julgästerna skulle bli skogstokig när han fick se att tomten inte hade röd jacka, utan en grå vadmalsrock. Alla vi som sett Gustav Svenssons reaktion över den uteblivne Arne Weise som julvärd känner igen reaktionen: "Vad är det där för ett jävla stolpskott? Tomten skall ju ha röd jacka!" 

Vakthavande vid polisen i Gävleborg har, förmodligen med mycket möda och stort besvär, skrivit en rapport om vad som hände. En 40-årig gäst hade väl tagit in en del under kvällen, men vad han inte kunde ta in var att den tomte som infann sig på juldagsmorgonen inte förmådde leva upp till förväntningarna. Polis fick tillkallas, och språkförbistringar gjorde inte saken bättre när det hela skulle utredas. (Visst är vi väl några stycken som ser Basil och Manuel i Fawlty Towers framför oss?)

"Det här kommer att bli ett civilrättsligt ärende", säger det luttrade polisbefälet. "Gästen vill stämma företaget för han bland annat tyckte att tomten hade en grå jacka och inte en röd, så han var kraftfullt missnöjd. Det stämde inte med bilden av tomten", avslutar han kommunikén. 

Överhuvudtaget verkar inte tomtarna ha varit till belåtenhet i år, det krävs nog en haveriutredning av något slag. I Finland var det främst nissarna som inte höll måttet. Engelska turister som betalat hemska pengar för att flyga in för ett exklusivt möte med tomten & co. var inte översvallande positiva direkt. " Vi hade blivit lovade att vi skulle få ha snöbollskrig med tomtenissarna men de var sura och kunde inte ens prata med oss. Det fanns inte ens någon julgran", säger en uppbragt kvinna efter att ha tinats upp från den trettiogradiga arktiska kylan. Till råga på allt vägrade flygplanet att fungera i kölden, så resenärerna blev fast på Kittila flygplats. Och så vitt jag vet sitter de fortfarande under sin julgran och luktar på sina julpiroger, och de är inte såå lyckliga....

Breaking News: nu meddelas från engelskt håll att "Christmas is cancelled next year".

Det våras för Krösa-Maya

Julafton för alla domedagsprofeter infaller i år några dagar tidigare än för oss vanliga dödliga. I morgon sägs ju vara dagen då vi kommer att mötas av ett vitt blad när vi river fram dagens datum i vår väggkalender. Då upphör Mayafolkets 5125 år gamla kalender, vilket jag inhämtat från en högst vederhäftig källa, nämligen Kalix Bandys hemsida. Profeten, som kallar sig "Sargvakten" ser dock inga problem med att matchen mellan  Kalix och Haparanda kan genomföras under fredagskvällen, vilket känns betryggande att veta.

Skulle det gå så illa för världens alla undergångshärolder att vi även får uppleva den 22 december o.s.v. så har man redan garderat sig det mot det (de är duktiga på sådant!), genom att snabbt föra fram julafton som alternativ slutpunkt - därmed får man ju chansen att förstöra julefriden för barnfamiljer med flera! Skulle det gå så illa att Jorden även står pall då så är det självklart läge att lansera nyårsnatten som nästa slutpunkt o.s.v.

Men jag säger som gamle kungen jag: "nu vänder vi blad och går vidare!"

De gemena geminiderna

De senaste dagarna lär meteoriter farit omkring som speedade flipperkulor uppe på himlapällen, om man skall tro på tidningarna. Eftersom det som vanligt vid den här typen av fenomen rådde mulen väderlek här i trakten så blev man ju blåst på konfekten och tvingas lita vad som skrivs i bladen. I Aftonbladet uttalar sig en professor lugnande om den här typen av oväntade besök. Men år 2036 kan det vara en större bumling på ingående varnar han. "Blir det kollision är det kanske inte hundra procent "good bye" för mänskligheten, fast nästan. Men risken är lika stor som att vinna på lotto", säger experten. Eftersom jag haft fyra rätt på lotto de två senaste veckorna känner jag mig inte särskilt lugnad av det. Fast han menade antagligen sju rätt. För övrigt har jag nog stigit av bussen för gott så dags, men det är ju synd om dem som tänkt sig hänga med ytterligare några hållplatser...  

Får man ta bilen med sig in i himlen?

Bildcollage från Wikipedia

Den relativt nya seden med friare symboler i dödsannonserna har spridit sig till Norge. En norrman som under sin levnad varit uppfylld av kärlek till fordon av märket Land Rover begåvades nyligen med Land Rovers symbol i sin dödsannons i stället för kors eller liknande. Mannens familj tänker gå vidare genom att pryda hans gravsten inte med en duva, utan med en modell av hans favoritbil.  

Tekniken bryter ständigt ny mark - kanske får S:t Per bereda sig på att öppna garageporten i stället för pärleporten för en del nykomlingar?

Ett tolerantare samhälle - fast kanske inte för alla?

Vi läser dagligen om vikten av att skapa ett tolerantare samhälle, och då tycker man ju att rätten till ett värdigare liv även borde omfatta våra äldre och handikappade. Dessa gruppers rätt att gå oantastade på gator och torg verkar dock inte alltid vara något som är värt att tala om i offentliga sammanhang. Här är tre enskilda brottsfall som inträffat de senaste dagarna, var och ett exempel på ett svek som förtigs, eftersom det inte ger några pluspoäng att tala om i de kretsar som har inflytande och makt över samhällsutvecklingen.

 Stockholmstjejen Jing var i torsdags kväll ute och shoppade i innerstan. Eftersom hon är blind hade som vanligt sin ledarhund med, och som sällskap hade hon även sin pojkvän Fredrik, som liksom Jing är synskadad.

Vid ett övergångsställe på Vasagatan kände Jing att någon eller några stötte emot henne, vilket hon tyckte var lite märkligt, eftersom hennes ledarhund normalt är duktig på att undvika att människor kommer i hennes väg.

Strax därefter upptäckte Jing att såväl hennes Iphone som plånboken med konto- och färdtjänstskort saknades. Jing bor i Solna men jobbar med kulturprojekt för ungdomar i centrum. På grund av stölden fick hon jobba hemifrån i väntan på att alla handlingar spärrats och förnyats.

I går fick Polisen i Helsingborg in en anmälan om att en 87-årig kvinna låg skadad i sin lägenhet efter ett överfall som ägde rum redan förra söndagen. Upprinnelsen till misshandeln var att ett gäng på fem killar i övre tonåren sparkade på en liten hund som stod bunden utanför en affär. Damen blev upprörd och sade till killarna, som svarade med att ge henne ett knytnävsslag i ansiktet så att hon föll till marken. När hon låg ner utsattes hon för en serie sparkar från fyra killar som pratade sinsemellan på ett språk hon inte förstod. Den femte killen som inte deltog i misshandeln sade några ord på danska.

Efter misshandeln lyckades kvinnan ta sig hem och blev liggande med blödningar i underlivet, och hennes belägenhet upptäcktes först under fredagen, då kvinnans anhöriga anade oråd och åkte hem till henne.

En 102-årig kvinna var i torsdags ute och handlade i Karlskrona. När hon tagit sig hem till bostaden tog två yngre kvinnor kontakt med den gamla och erbjöd sig att hjälpa henne att bära in varorna i lägenheten, där  kvinnorna bestal åldringen på 500 kronor. Turligt nog hade en övervakningskamera registrerat förövarna redan när de utsåg sitt offer i butiken, och därför sitter de båda, 21 respektive 16 år gamla, nu i förvar hos polisen. De kommer att begäras häktade, inte bara för den här stölden, de är även misstänkta för liknande brott i Malmö och Kristianstad.

Urban Fernquist är intressepolitisk chef på Synskadades riksförbund. Han säger att han tyckt sig märka hur  brottsligheten i form av rån tar sig allt primitivare former. "För ett antal år sedan fanns ändå någon slags hederskodex, att man inte gav sig på äldre och handikappade. Den spärren känns inte som den finns längre", säger han till Aftonbladet. Han tror att utvecklingen beror på att utanförskapet och utsattheten för många grupper i samhället har ökat.

"Då tappar man hela den sociala koden och det blir råare. Man ger sig på dem som är enklast att ge sig på: de svagaste."

Fråga Lund?

I radioprogrammet Tendens berättar prästen Helen i Staffanstorp att på hennes döttrars skola i universitetsstaden Lund kallas barnen till föräldrar utan akademisk utbildning för white trash, eller ”WT” som ungdomarna själva säger. Björklunds utbildningsideologi börjar ge effekt.

Bonnläpparna hångelsviker

                                 


Jag hör inte till dem som håller mig uppdaterad om vad som händer i alla grasserande dokusåpor, men en sak har jag märkt - de tycks skapa en mängd nya uttryck i svenska språket! Redan tidigt i  dokudramat "Bonde söker fru" dök ordet "hångelsvek" upp, och det finns även på aftonbladet.se idag (tillsammans med "hångelskörd"- även det låter som något nybildat).

Om ordet "hångelsvek" inte redan finns i SAOB så är det väl bara en tidsfråga innan det dyker upp där. Kanske kommer det att förklaras så här: "HÅNGELSVEK, om handlingen l. förhållandet att svika förväntning(ar) om närgången (o. handgriplig) kurtis gm att ådagalägga falskhet l. trolöshet o. d.; ofta mer l. mindre liktydigt med dels: falskhet l. trolöshet, dels: bedrägeri l. svikligt förfarande, som en obeskrivlig förnimmelse av tidens djupa svek, där den stormar fram genom nya liv och med kall likgiltighet lämnar de förbrukade i sticket."

Ett hav av sopor i stormens spår

"Hos atlantiderna." (Egen bild.)

"En dag ska också dagens växande och larmande kustmetropoler glida under vattnet. Centra från vilka den tekniska människan sträcker sitt herravälde ut över havet skall höra havet till - sjunka som hamnkvarteren i Sidon och Tyfos, utplånas som de sandborgar barn bygger på en strand. Havet gav, och havet tar. Vårt blir atlantidernas öde:

Över oss sorlar

över oss gungar

folk av en främmande stam."

Nej, Rolf Edbergs rader ur "Droppar av vatten droppar av år" från 1984 skall inte tas för en profetisk spådom om New Yorks snara undergång. Däremot blir boken bara mer och mer aktuell för varje år som går. Naturkatastroferna har slagit hårt mot redan ansträngda oceaner de senaste åren; tsunamin i Indiska Oceanen 2004, orkanen Katrina som drabbade sydstaterna 2005, oljekatastrofen i mexikanska gulfen 2010, översvämningarna i Queensland 2010-11 och nu stormen Sandys härjningar vid den nordamerikanska västkusten är inte bara ofantliga katastrofer för stunden. När vattnet drar sig tillbaka för det med sig en mängd föroreningar ut i världshaven; byggnadsbråte, berg av plast, orenad mänsklig avföring, miljögifter från fabriker och åkrar, olja och bensin från läckande tankar och kontaminerat spillvatten från kärnkraftsreaktorer - allt finns i den häxbrygd som sköljer ut till havs.

Efter FN-toppmötet i Rio om hållbar utveckling i somras fanns i slutdokumentet bl.a. formuleringen "nedskräpningen av haven ska åtgärdas före 2025". Jag önskar av hela mitt hjärta att så vore möjligt...

My mind is my laboratory

Jag brukar lyssna på vetenskapsnyheterna på morgonen med visst intresse, men det är ju inte riktigt som när man ser Leila fixa ihop Pots de crème au chocolat på TV och man tänker att det där skall jag också göra. Vetenskaparna håller ju att meka med möss eller skicka strålar på måfå i någon underjordisk tub hit och dit utan att riktigt veta vad de söker (det får de visst veta först när de hittat det). Ett citat som exempel i sammanhanget: "Forskare med sinne för pedagogik säger att Higgs-partikeln förklarar varför det inte bara är att andas på bilen för att få den att röra sig." De är väl lite grann som Roy och Roger, fast med vita rockar. "Dä årnar sej vettu!"
  
 Men så hörde jag om en laboration som verkade mer i min smak; det är forskare på universitetet (eller var det någon pub?) i Bristol som kommit fram till att kurviga glas gör oss fullare än raka. Vem kan väl motstå att testa det i hemmamiljö? Inte jag i alla fall! Eftersom vädret var det rätta satte jag mig på balkongen med två identiska blandningar av drinken Thunderstroke, och det enda som skiljde dem åt var just glaset. 

Jag började med glaset i figur A, det raka. Innehållet smakade läskande där jag satt i solväggen, men jag kan inte säga att jag märkte någon effekt direkt, hade jag inte blandat själv hade jag nog trott att det var någon form av placebo. Jag avverkade alltså glas A ganska snabbt, och gick därefter över till glas B, se bild ovan. Redan vid första provsmakningen kände jag att det började snurra till, och effekten var varaktig och ökande (förmodligen inte helt olikt en åktur i acceleratorn i Cern).  

Experimentet övertygade mig om att teorin om de svängda glasens betydelse för ökad alkoholpåverkan är riktig. Tyvärr är dock resultatet något osäkert, eftersom jag inte kan tyda de anteckningar jag gjorde i laborationens slutskede.

Fotnot: rubriken lånad av kollegan Einstein.    

Går det så går det...

Wikipediabild

I veckan satt jag och försökte frilägga mitt skrivbord från allehanda papper när min blick föll på ett oöppnat kuvert som jag anade inte borde ha varit oöppnat. Mycket riktigt, när jag sprätte upp det visade det sig vara en räkning från min elleverantör, och den skulle ha varit betald för två veckor sedan. Började direkt få skräckvisioner om påminnelser med atmosfäriska belopp i straffavgift och kanske avstängd elektricitet. Jag tog i alla fall mod till mig och skickade ett mail till elbolaget, och fick direkt svar att det inte var några problem - betala nu så glömmer vi inkassoföretag, påminnelseavgifter och andra obehagligheter. Givetvis fick de sina pengar på studs, och när påminnelsen kom några dagar senare var skulden redan reglerad och klar. När jag inom den närmaste månaden skall skriva nytt elavtal blir det självklart förlängning!

Tänkte på det här när jag några timmar senare läste om fransyskan Solenne San Jose, som inte har en lika förstående leverantör. Hon fick nämligen en mobiltelefonräkning på 17 biljoner euro (vilket i svenska pengar lär vara i runda slängar 106 tusen biljoner kronor). Hennes telefonbolag Bouygues Télécom lät vid kontakt meddela att registreringen skedde automatiskt, och att det därför inte kunde ha skett något fel. Däremot kunde man i sin godhet tänka sig att dela upp betalningen i omgångar. Men eftersom Solenne var ihärdig i sina protester så kollade telefonbolaget slutligen räkningen, och fann att det rätta beloppet skulle vara 117 euro. Lite synd för deras resultat för 2012 kan man tycka, men har de tur kanske de hittar någon annan som är villig att börja avbetala på en liknande saftig faktura utan att knota...

The Art of Disappearing

   

Art Garfunkel som skulle ha uppträtt i Göteborg och Malmö i helgen uteblev av okänd anledning, och en efterlysning med bild kablades ut över världen. Det är dock osäkert om bilden verkligen föreställde Art - det finns de som hävdar att det i själva verket var en bild på Karl-Bertil Jonsson.

Nu har det framkommit uppgifter om att att Art lämnade Göteborg med tåg i går 15.42. Vittnena säger att sångaren "vid flera tillfällen ska ha varit framme vid kartan där man kan följa de stationer där tåget stannar". Jag säger bara "Homeward Bound"! Eller hur?

.

 ”I'm sittin' in the railway station, 

got a ticket for my destination, 

on a tour of one-night stands, 

my suitcase and guitar in hand, 

and every stop is neatly planned,

 for a poet and a one-man band”.

Art Garfunkel uppträdde i Globen i torsdags, och enligt de som hörde honom där så kom göteborgarna och skåningarna undan med blotta förskräckelsen, recensionerna sägs ha varit ljumma. Skåningarna fick f.ö. inte vilket inhopp som helst som tröst - självaste Måns Zelmerlöw lär ha svingat sig upp på scenen och rev av "Änglahund" av Kvennaböskarn. Visserligen inte Central Park 1981, men ändock något!

Ja ja, man kan skoja om det, men det är ju i grund och botten en sorglig händelse. Hoppas att Art repar sig, så att han kan uppträda i Morristown, NJ på fredag som planerat. Han och orkestern har i alla fall redan tagit plats på flyget - homeward bound...

P.S. Musiken här ovan är bara på tillfälligt gästspel hos Tjavvel. Den håller ju till på Lyssnerian annars!

Khvinnor av idagh

-

Jag stod och bläddrade förstrött bland gratulationskorten nära disken i bokhandeln, så jag kunde inte undgå att höra vad som utspelade sig när en yngre dam närmade sig kassan på höga klackar och med kalvaktig spretig gång.
 "Jag undrar om ni har "Femtio nyanser av grått" inne?", frågade hon kvinnan bakom disken.
Expediten skakade på huvudet och log beklagande.
"Nej, den är tyvärr slut", förklarade hon. "Men om jag får ert namn så kan jag kanske lägga undan ett exemplar när vi får in den igen".
"Ja, det vore hemskt vänligt!", sade kunden. "Jag heter Lena Knaslund-Tabaravarovitj", tillade hon.
Oj!", utbrast expediten, "hur stavar ni det?"
"Menar ni Tabaravarovitj?", undrade kunden. "Det är Te-a-be..."
Längre hann hon inte innan hon avbröts av expediten.
"Nej, förnamnet -stavas det som det låter?", frågade butikskvinnan  med lätt oro i rösten.
Kunden log överslätande.
"Nej, det skall vara med två "h", förklarade hon tålmodigt. Ett efter "l:et" och ett på slutet - Lhenah".
Kvinnan bakom disken öppnade munnen på vid gavel.
"Det menar ni inte", skrek hon när hon återigen fått luft i lungorna. "Guuud så häftigt!"
Så lutade hon sig över disken som i förtroende, men hennes röst hördes i hela butiken.
"Själv heter jag Vera". Hon nickade förnumstigt. "Vera med tre h".
"Oootroligt!", stönade bokköparen, samtidigt som hon gick mot dörren med mannekängstyltande gång.
Expediteten vände intresset mot mig.
"Tjejsnack", förklarade hon glatt. "Visst är vi kvinnor spännande! Tre "h" - det kunde ni väl aldrig ha anat?"