22 februari 2009

Galleriet: en ledig vinterdag


Kanske känner man en viss blygsel vid första påseendet av bilden här ovan? Lediga människor i ett tidigt 1600-tal, uppenbarligen bara ute för att ha kul på isen - vi är inte vana att se dem så! Här finns flera roliga typer, som den knubbige lille skrinnaren till höger (man åkte grillor redan 2000 år f.K!). Eller vad sägs om bandyspelaren i mitten, med en klubbfattning som skulle få Pelle Fosshaug grön av avund! Klicka gärna på bilden och hjälp mig detaljerna: vad är det för hundraser, vad säljer mannen med skottkärran, gubben med fisken - är det en vintermetare? Är det en isjakt som mannen till vänster håller på att rigga segel på? Medan du löser de gåtorna kanske jag kan berätta lite av det jag hittat på nätet om konstnären...

Hendrick Avercamp hade det inte så lätt. Han var döv och ansågs dum, och gick under namnet "den stumme från Kampen". Kampen var den ort dit han kom med familjen när han var ett år gammal, han föddes annars i Amsterdam 1585. Henrick tillhörde en inflytelserik borgarfamilj i Kampen, hans far var apotekare liksom hans bror, medan en annan broder studerade medicin.

Uppenbarligen märktes Hendricks konstnärliga begåvning tidigt, eftersom han skickades till Amsterdam i lära hos den danske porträttmålaren Pieter Isaacks. År 1607 kallades dock Isaacs hem till Danmark av kung Christian. Henrick verkar då ha blivit kvar i Amsterdam i flera år, där han lärde av flera av samtidens mest kända flamländska mästare. Hendrick hade emellertid tidigt funnit en egen stil, och i den mån han anses ha påverkats av någon så är det av den mindre kände Gerrit van der Horst från Hendricks egna hemstad Kampen.

Hendrick återvänder hem till Kampen år 1614, och verkar ha blivit hemstaden trogen till sin död. (År 1633 finns en notering att hans mor tilldelar Hendrick, sin "stumme och eländige son", en livränta på 100 guilders per år under resten av hans liv.)

Det som fångar Hendricks uppmärksamhet hemma i Kampden är folklivet på kanalerna under vintern, vilket inte är ett så begränsat intresse som man kan tro - många framstående konstnärer vid den tiden sökte samma motiv på sina hemorter, även om Hendricks tycks ha varit något av en pionjär. Kanske fanns det en god avsättning av målningarna hos de som fångats på bild? Hendricks verk förefaller åtminstone ha varit populära, och idag finns bl.a. en förnämlig samling på Windsdor Castle.

Hendrick Avercamps tidigare verk präglades ofta av ett reportageliknande bildberättande. Han lade ner stor omsorg på att skildra detaljer hos kälkåkare, skrinnare, bollspelare och promenerande. Med tiden krympte han bildperspektivet och sökte atmosfären i ett mer begränsat format.

Lika lite som Hendrick själv påverkats av andra, lika lite fick han några mer namnkunniga efterföljare, även om syskonbarnet Barent Avercamp var en trogen imitatör. Idag skulle säkert Hendrick ha bemötts med större värdighet än vad samtiden lyckades åstadkomma. Det lyckliga i hans fall var att han tillhörde en välsituerad släkt, och att han hade en konstnärlig ådra som inte svek honom.



Uppdatering om hundarna (se kommentarer!).

Utan att vara hundkännare tycker jag ändå att de har vissa drag av Stabyhoun och Wetterhoun. Wetterhoun är känd sedan den tiden då tavlan målades, medan Stabyhoun finns beskriven sedan början av 1800-talet.

2 kommentarer :

smulan sa...

Det var en häftig målning av en "ovanlig" konstnär! Vilka hundraser det är fråga om klarar jag inte. Det kanske fanns andra hundraser på den tiden än vad som finns idag?

Det jag funderar på är mannen till vänster - håller han på att göra upp en eld under pannan? Gjorde man verkligen upp eld på is?

Vilka bra skildringar av klädseln. En verklighetstrogen bild.

Ptr sa...

Nej, jag tror att han knyter på sig en skridsko, och att det som står framför honom är en korg.

När jag tittar åt det hållet ser jag även några män som ser ut att samla vass, gissningsvis till vasstak.

Hundraserna är intressanta! Jag kanske kollar vilka hundraser det fanns i Holland vid den tiden (fast det kan ju förvisso vara blandrashundar!).